Soldat under upptäckternas epok

Under upptäckternas era seglade conquistadorerna över Atlanten till Amerika på jakt efter berömmelse och rikedom. Men de stötte på motstånd från urbefolkningen och deras krigare.

Så klädde sig soldaterna som slogs om kontrollen över Nya Värden.

Precis som svärden var conquistadorernas stålrustningar tillverkade i Toledo. Sådana bröstplåtar och rustningar lämnade få öppna sårbara punkter för motståndaren att träffa. Aztekernas och inkafolkets primitiva trävapen var ineffektiva. Samtidigt kunde en enda conquistador döda dussintals innan han själv blev sårad. Rika conquistadorer hade skydd av överlappande stålplåtar för armar och ben. De gick att röra sig med samtidigt som de gav ett bra skydd. Soldater av lägre rang fick nöja sig med det skydd en jacka i bomull eller läder kunde ge. Läderjackor kallades för cuerra.

Conquistadorernas ikoniska stålhjälmar hade ett framträdande krön och böjda sidor. De flesta conquistadorer föredrog en enkel hjälm som täckte hjässan och toppen av huvudet medan andra hade hjälmar som skyddade hela skallen och bara lämnade en liten glipa öppen för bärarens ögon, näsa och mun. De conquistadorer som hade råd använde sig av de bästa svärd de kunde köpa för pengar. De tillverkades i den spanska staden Toledo och var starka och robusta. Stålsvärden gav de spanska soldaterna ett övertag i strider med Amerikas urbefolkningar. Soldater som tillhörde kavalleriet använde lansar. De flesta conquistadorer hade ett basplagg under rustningen, en långärmad långskjorta som kallades camisa. När striderna lugnat ner sig och rustningen inte behövdes längre, eller då en del conquistadorer blev betraktade som gudar av urbefolkningen, valde de för det mesta att bära enbart camisan. Conquistadorerna hade ingen arméuniform. De var heller inte någon samlad armé utan snarare en samling äventyrare som drevs av sitt gemensamma intresse av att bli rika i Amerika. Vilken utrustning man hade varierade väldigt. De rikaste kunde unna sig rustningar av stål, andra förlitade sig på vad de kunde få tag i. En ärmlös brynja som jacqueta de mala var överkomlig för många. Conquistadorernas sköldar var för det mesta cirkelformade och hade en konvex utformning för att stå emot stötar. De starkaste sköldarna var tillverkade i metall men träsköldar var lika effektiva med tanke på aztekernas trävapen. En örnhjälm var ett tecken på att krigaren tillhörde elitstyrkan örnkrigare. Medlemmar av jaguarstyrkorna bar huvudet av en dödad jaguar på sin hjälm. De modigaste krigarna som hade tagit flera fångar kunde ha örnhjälmar på huvudet eller vara klädda i jaguarskinn, men deras basplagg var oftast gjorda i bomull. Skyddet mot flygande vapen bestod av en chimalli, en rund sköld i trä med tvärgående fibrer inlagda för större motståndsstyrka i materialet. Aztekernas krigare använde sig av pilar, slungor och spjut. Med hjälp av en atlatl – som var en anordning med en pinne och en minislunga i ena änden – kunde de få iväg sina spjut långa sträckor. En maquahuitl var ett massivt trävsvärd med skärvor av vasst vulkanglas på sidorna. Det påstods att aztekerna kunde halshugga män och till och med hästar med en sådan. Ett annat vapen var tepoztopilli, en två meter lång påle som även den var kantad med vassa stenar. Soldater i lägre rang och vanliga azteker var barfota, medan man i överklassen och bland elitstyrkorna hade tillåtelse att ha cactli på fötterna. Dessa sandal-liknande skor hade remmar kring vristerna för att kunna hållas på plats.