Att gå på månen

Månens gravitation är bara en sjättedel av jordens, vilket innebär att när Armstrong gick på månen studsade han snarare. För att kunna överleva utan luft där det kan vara 100 grader varmt under dagen och -173 grader på natten bar Apollo-astronauterna en rymddräkt av typen A7L. Det var en lufttät dräkt i ett stycke som astronauterna var tvungna att klättra in i. Dräkten hade ett ytterlager som var utformat för att kunna stå emot mindre meteoriter och solstrålning. På ryggen bar astronauterna det skrymmande livsuppehållande systemet Portable Life Support System (PLSS) som bland annat reglerade lufttrycket i dräkten, tillhandahöll syre så att det gick att andas och mätte och övervakade astronautens hälsa. PLSS var så stora och kapseln i månlandaren så liten att Armstrong och Aldrin hade problem med att klämma sig ut ur luckan när de skulle ut på sina berömda månpromenader.

Armstrong och Aldrin tillbringade ungefär två och en halv timme med att gå på månytan och Armstrong nådde så långt som 60 meter från månlandaren. De samlade in stenar och mineralprover, pratade med president Nixon, tog bilder och reste ett minnesmärke över de kosmonauter och astronauter som förolyckats på vägen mot rymdåldern.