Om fem år pra­tar ing­en i te­le­fon

Svenska Dagbladet - SvD Perfect Guide - - Sidan 1 - HU­GO REHN­BERG

Min te­le­fon­mo­ral

grum­la­des ti­digt. Så fort jag lärt mig sä­ga” Hallå Rehn­berg” an­såg pap­pa att jag var kva­li­fi­ce­rad att sva­ra i te­le­fon.

När det ring­de ställ­de han sig tätt in­till mig i hal­len, me­dan jag lyf­te den grå ba­ke­lit­lu­ren. Of­tast var det far­mor, då småpra­ta­de vi en stund in­nan han tog över. In­te säl­lan var det en skiv­bo­lags­di­rek­tör från Ska­ra som ring­de för att över­ty­ga pap­pa – som då var nö­je­s­chef på Sve­ri­ges te­le­vi­sion – att Kik­ki, Her­reys och Ca­ro­la för­tjä­na­de mer air­ti­me. När den brä­kan­de väst­göts­kan ström­ma­de ur te­le­fo­nen, bör­ja­de pap­pa ska­ka fre­ne­tiskt på hu­vu­det och drog pek­fing­ret över stru­pen. Bud­ska­pet: han var in­te hem­ma.

Blå­lju­gan­de femå­ring­ar är in­te vac­kert, men jag lyf­te åt­minsto­ne på lu­ren. I dag är det ing­en som svarar i te­le­fon. Jag und­rar vad Alex­an­der Gra­ham Bell ha­de tyckt. Ef­ter att ha upp­fun­nit te­le­fo­nen fö­reslog han att vi skul­le sva­ra i den med ett en­kelt ”Ahoy”. Som man gjor­de på sjön. Ahoy fick ald­rig fäs­te – men i över 100 år var det än­då ku­tym att sva­ra i te­le­fon. Att ba­ra lå­ta det ringa var li­ka oför­skämt som att in­te öpp­na yt­ter­dör­ren när nå­gon knac­ka­de på.

Te­le­mar­ke­ting-bran­schen drog nyt­ta av den­na in­bygg­da ar­tig­het. Men när hälf­ten av al­la te­le­fon­sam­tal plöts­ligt kom från främ­ling­ar som vil­le säl­ja på oss tid­nings­pre­nu­me­ra­tio­ner, rän­te­för­säk­ring­ar och tva­bon­ne­mang, bör­ja­de vi ut­veck­la te­le­fon­skräck.

Och med nya – mind­re in­ti­ma – kom­mu­ni­ka­tions­vä­gar som mail, sms och Facebook blev te­le­fon­sam­ta­let så små­ning­om ob­so­let. 2018 känns det näs­tan märk­ligt att sva­ra i te­le­fon. Jag tryc­ker grönt på max tio pro­cent av al­la in­kom­man­de sam­tal.

Även fö­re­ta­gen har te­le­fon­skräck. De gör allt för att man in­te ska kun­na nå dem. Häromå­ret bör­ja­de mitt Spo­ti­fy-kon­to stru­la. Men att få tag på en le­van­de va­rel­se som över te­le­fon kun­de väg­le­da mig ge­nom pro­ble­men var en Kaf­ka-lik­nan­de upp­le­vel­se. Det gick ba­ra in­te.

För 20 år se­dan var te­le­fon­sam­ta­let fort­fa­ran­de na­vet i vå­ra so­ci­a­la liv. I dag har det un­ge­fär li­ka stor chans att över­le­va som die­sel­bi­lar och hyr­films­bu­ti­ker.

Jag ska in­te bli sen­ti­men­tal. Att grå­ta över te­le­fon­sam­ta­lets hä­dan­färd är som att dep­pa över att män in­te läng­re bär hatt el­ler bju­der varand­ra på mar­ti­ni­lun­cher. Sa­ker dör ut. Tids nog dy­ker det sä­kert upp nå­gon ny kom­mu­ni­ka­tions­form där jag kan dra nyt­ta av min sons oskulds­full­het.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.