Bi­dragskra­nen mås­te vri­das åt

FRAMTIDSPOLITIK Det krävs en ge­nom­gri­pan­de re­form av de bi­drag som be­ta­las ut. Ni­vån på bi­dra­gen mås­te ned, an­nars tving­as vi fram­ö­ver att få sän­ka kra­ven på till ex­em­pel sko­la och sjuk­vård. Det skri­ver M-po­li­ti­ker­na Niklas Wyk­man och Oli­ver Ro­sengren.

Svenska Dagbladet - - DEBATT - NIKLAS WYK­MAN (M) riks­dags­le­da­mot och le­da­mot i ar­bets­mark­nads­ut­skot­tet OLI­VER RO­SENGREN (M) kom­mu­nal­råd och nämnd­ord­fö­ran­de i Väx­jö

Den svå­ras­te ti­den lig­ger fram­för oss. Mi­gra­tio­nen un­der år 2015 ska­pa­de en om­fat­tan­de på­frest­ning på sam­häl­let. Många pro­blem har mild­rats av en stark hög­kon­junk­tur. För åren fram­ö­ver blir lä­get ett an­nat. När kon­junk­tu­ren vi­ker nedåt, sto­ra an­hö­riggrup­per kom­mer till Sve­ri­ge och kom­mu­ner­na ska ta över för­sörj­nings­an­sva­ret kom­mer ound­vik­li­gen den eg­na hus­hållse­ko­no­min och väl­fär­dens re­sur­ser stäl­las mot kost­na­der­na för ut­an­för­ska­pet. Ba­ra om­fat­tan­de jobb­re­for­mer kan av­sty­ra den dyst­ra ut­veck­ling­en. Bi­dragskra­nen be­hö­ver vri­das åt.

En hörn­sten i re­form­ar­be­tet fram­för oss är bi­drags­sy­ste­men. De­mo­gra­fin, di­gi­ta­li­se­ring­en och glo­ba­li­se­ring­en stäl­ler allt tyd­li­ga­re väl­färds­sats­ning­ar mot bi­drags­kost­na­der. Var­je bi­drags­kro­na be­hö­ver där­för prö­vas och i störs­ta möj­li­ga mån syf­ta till åter­gång i egen för­sörj­ning. Den som idag in­te stäl­ler krav på bi­drags­ta­ga­re, kom­mer imorgon be­hö­va sän­ka si­na krav på sko­lan och sjuk­vår­den.

Det ska all­tid lö­na sig att ar­be­ta och det ska på för­hand gå att för­stå hur en ex­tra an­sträng­ning på­ver­kar hus­hållse­ko­no­min. Den som be­vil­jar bi­drag ska ock­så va­ra an­sva­rig för de lång­sik­ti­ga kost­na­der­na som upp­kom­mer när krav och in­sat­ser sak­nas. Da­gens sy­stem där kom­mu­nen, För­säk­rings­kas­san och Ar­bets­för­med­ling­en går in i varand­ra gör att krav­stäl­lan­det blir otill­räck­ligt och ar­bets­till­fäl­len går för­lo­ra­de. Ett re­for­me­rat bi­drags­sy­stem be­hö­ver byg­ga på:

• Tak och tids­gräns för al­la bi­drag.

För den som har ar­bets­för­må­ga ska det in­te gå att för­sör­ja sig läng­re än ett år på bi­drag över lägs­ta för­sörj­nings­stöds­ni­vå. Den som tar emot a-kas­sa ska in­te sam­ti­digt ha för­sörj­nings­stöd, och den som sö­ker för­sörj­nings­stöd ska in­te sam­ti­digt ha stat­li­ga bi­drag, såsom bo­stads­bi­drag. Var­je bi­drag ska prö­vas ef­ter be­hov, med hän­syn till den sö­kan­des in­koms­ter och till­gång­ar, men ock­så be­hov och ut­gif­ter. Att del­ta i åt­gär­der som tar en närm­re ar­bets­mark­na­den ska va­ra en för­ut­sätt­ning för att för­sör­jas av det ge­men­sam­ma.

• Gör a-kas­san till en om­ställ­nings­för­säk­ring. Möj­lig­he­ten att kva­li­fi­ce­ra sig till A-kas­san med oli­ka in­sat­ser och stödan­ställ­ning­ar bör stäng­as. A-kas­san bör renod­las till en om­ställ­nings­för­säk­ring med fler möj­lig­he­ter och krav att stär­ka sin an­ställ­nings­bar­het un­der ett års tid. A-kas­se­av­gif­ten bör kny­tas till kol­lek­tivav­ta­lets lägs­ta­lön och bran­schens ar­bets­lös­het, för att stär­ka för­säk­rings­mäs­sig­he­ten.

• Kom­mu­na­li­se­ra ar­bets­lös­he­ten.

Ef­ter ett år bör kom­mu­nen ta över an­sva­ret. Det in­ne­bär att ak­ti­vi­tets­stö­det och ut­veck­lings­er­sätt­ning­en som i dag be­ta­las ut från sta­ten slo­pas. Er­sätt­ning­en blir i stäl­let för­sörj­nings­stöd, ti­di­ga­re kal­lat so­ci­al­bi­drag, som be­döms, be­ta­las ut och kon­trol­le­ras av Sve­ri­ges kom­mu­ner. Sam­ti­digt be­hö­ver an­svar och re­sur­ser för ar­bets­mark­nads­åt­gär­der och ut­bild­ning fö­ras över till kom­mu­ner­na. Kom­mu­ner kan enkla­re sam­ver­ka med det lo­ka­la nä­rings­li­vet, ord­na prak­tik­plat­ser och så vi­da­re. Sta­tens upp­gift bör i stäl­let va­ra att över­va­ka och föl­ja upp kva­li­te­ten i de kom­mu­na­la in­sat­ser­na. Per­so­ner som sak­nar ar­bets­för­må­ga, men som kom­mu­ner i dag be­ta­lar för­sörj­nings­stöd till, bör om­fat­tas av sta­tens re­ha­bi­li­te­rings­an­svar. Tyd­lig an­svars­för­del­ning un­der­lät­tar in­sat­ser och gör det möj­ligt att renod­la er­sätt­nings­sy­ste­men.

• Lag­stif­ta om ar­bets­lin­je i för­sörj­nings­stö­det. Kom­mu­na­la ak­ti­vi­tets­krav bör lagstad­gas, så att al­la kom­mu­ner be­hö­ver stäl­la krav på mot­pre­sta­tion för bi­drag. Po­li­tisk pas­si­vi­tet gör att de fles­ta kom­mu­ner sak­nar ak­ti­vi­tets­krav och i stäl­let lå­ter bi­drags­kost­na­der­na öka. Lo­kal po­li­tik spe­lar roll. Kost­na­der­na för för­sörj­nings­stöd i Väx­jö har mins­kat med 25 pro­cent per ca­pi­ta till drygt 800 kro­nor, att jäm­fö­ra med 2800 kro­nor i Mal­mö kom­mun. An­ta­let hus­håll med för­sörj­nings­stöd mins­ka­de un­der år 2016 med 8,5 pro­cent. Sol­na har över tid va­rit en fö­re­gång­a­re och har mins­kat si­na kost­na­der för bi­drag i tio år. För­ra må­na­den var kost­na­der­na dess­utom lägst nå­gon­sin.

• Låt kom­mu­ner ta över eta­ble­ring­en och slo­pa eta­ble­rings­er­sätt­ning­en.

Kom­mu­ner som vi­sat sig ka­pab­la bör ges möj­lig­het att ta över eta­ble­ring­en. Oav­sett om sta­ten el­ler kom­mu­nen skö­ter eta­ble­rings­in­sat­ser­na för­enklas bi­drag­sy­ste­men om den som i dag får eta­ble­rings­er­sätt­ning i stäl­let sö­ker be­hovs­prö­vat för­sörj­nings­stöd, där del­ta­gan­de i eta­ble­ring är ett vill­kor. Sta­ten bör ge en scha­blo­ni­se­rad er­sätt­ning till kom­mu­ner­na som kom­pen­se­rar för tre år med eta­ble­rings­er­sätt­ning och ökad hand­lägg­ning. Det ska­par driv­kraf­ter för kom­mu­ner­na att snabbt stöt­ta de som av­slu­tat eta­ble­ring till egen för­sörj­ning.

Var­je bi­drag ska prö­vas ef­ter be­hov, med hän­syn till sö­kan­dens in­koms­ter.

• Ar­bets­mark­nads­hän­syn i kom­mu­na­la ut­jäm­nings­sy­ste­met.

En kom­mu­na­li­se­ring av ar­bets­lös­he­ten för­flyt­tar be­ty­dan­de de­lar av trans­fe­re­rings­sy­ste­men till kom­mu­ner­na. Sta­ten bör kom­pen­se­ra för ut­gift­sök­ning­ar. Driv­kraf­ter­na för kom­mu­ner att gö­ra ett bra ar­be­te ur­hol­kas idag av ut­jäm­nings­sy­ste­met. En ge­nom­gri­pan­de bi­drags­re­form be­hö­ver där­för gå hand i hand med re­for­mer av ut­jäm­nings­sy­ste­met som pre­mi­e­rar re­sul­tat och mins­kat ut­an­för­skap. Kom­mu­ner som in­te upp­rätt­hål­ler ar­bets­lin­jen i sy­ste­men bör där­till be­läg­gas med en ar­bets­lös­hets­av­gift i det kom­mu­na­la ut­jäm­nings­sy­ste­met.

Män­ni­skor ska ald­rig dö­mas till, göm­mas el­ler glöm­mas i ut­an­för­skap. En ge­nom­gri­pan­de re­form av bi­drags­sy­ste­men kan stöt­ta fler att kom­ma i egen för­sörj­ning. Be­hovs­pröv­ning, för­enk­ling, upp­följ­ning och krav på mot­pre­sta­tion ger tyd­li­ga driv­kraf­ter för ar­be­te och fär­re ut­an­för. Det of­fent­li­ga ska ald­rig ge upp på nå­gon.

FOTO: CLAUDIO BRESCIANI/TT

Den som be­vil­jar bi­drag ska ock­så an­sva­ra för kost­na­der som upp­kom­mer när krav sak­nas, skri­ver ar­ti­kel­för­fat­tar­na.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.