Fakta | Col­son White­he­ad

Svenska Dagbladet - - BERGLINS SÖNDAG -

öba­lar, kro­ki­ga spi­kar och dö­da möss är det en­da som väntar i den fall­fär­di­ga gods­vag­nen när Co­ra och Cae­sar kli­ver om­bord. De­ras flykt från bo­mulls­plan­ta­gen i Ge­or­gia har pre­cis ta­git sin bör­jan och Lum­ley, en av den un­der­jor­dis­ka järn­vä­gens kon­duk­tö­rer, vin­kar av dem med or­den: ”Om man vill se vad det här lan­det hand­lar om, bru­kar jag all­tid sä­ga, så mås­te man åka järn­väg. Tit­ta ut när ni rul­lar fram och ni kom­mer att se Ame­ri­kas san­na an­sik­te.”

Bakom den lit­te­rä­ra tåg­fär­den står för­fat­ta­ren Col­son White­he­ad och upp­ma­ning­en att tit­ta ut ver­kar li­ka rik­tad till oss lä­sa­re som till Co­ra och Cae­sar. I ”Den un­der­jor­dis­ka järn­vä­gen” tar han oss med på en re­sa ge­nom någ­ra av histo­ri­ens mör­kas­te epo­ker och det Ame­ri­ka som sve­per för­bi är säl­lan nå­gon vac­ker syn. Ro­ma­nen är fylld av sla­ve­ri­ets ohygg­lig­he­ter – pest­smit­ta­de skepp, rass­lan­de ked­jor, sa­dis­tis­ka plan­ta­geä­ga­re, för­nä­ma da­mer och her­rar som äter sköld­padds­sop­pa me­dan de ser en män­ni­ska pis­kas – men även var­dags­be­styr och en och an­nan fö­del­se­dags­fest.

HVerk­lig­he­tens un­der­jor­dis­ka järn­väg ex­i­ste­ra­de från bör­jan av 1800-ta­let fram till sla­ve­ri­ets av­skaf­fan­de 1865. Minst 30000 män­ni­skor fick hjälp att rym­ma från hel­ve­tet i Sö­dern. Det var dock ing­en fy­sisk järn­väg ut­an ett nät­verk av män­ni­skor där nå­gon led­sa­ga­de en slav till ett göm­stäl­le på en vind el­ler käl­la­re, när kus­ten var klar dök näs­ta per­son upp för en ny etapp.

–Tan­kar­na på boken bör­ja­de med att jag vil­le ut­fors­ka min barn­doms fö­re­ställ­ning om järn­vä­gen. Den är en me­ta­for, men många som hör or­den förs­ta gång­en ser nog en rik­tig tun­nel­ba­na fram­för sig, för­kla­rar Col­son White­he­ad när vi ses en mor­gon i Stock­holm. Han har just ta­git en mor­gon­ci­ga­rett.

Den 47-åri­ga för­fat­ta­ren är upp­vux­en på Man­hat­tan och barn­domsmin­nets ur­ba­na in­ram­ning har ju­ste­rats li­te.

–I min bok är det en skrang­lig gods­vagn, ett rik­tigt tåg och en dres­sin men som barn tänk­te jag mig kans­ke mer en vagn från New Yorks tun­nel­ba­na. Jag minns in­te om jag såg graf­fiti fram­för mig el­ler in­te, men så såg ju al­la tun­nel­ba­ne­tåg ut på 1970-ta­let, för­kla­rar han med ett li­tet skratt.

Vi­sio­nen om en verk­lig järn­väg stan­na­de hos ho­nom och runt mil­len­ni­e­skif­tet bör­ja­de den åter gö­ra sig påmind. Tan­ken på att byg­ga ba­nan slog rot men det skul­le drö­ja 15 år och fy­ra and­ra böc­ker in­nan han var re­do att ta sig an pro­jek­tet. Hans ti­di­ga­re jag ha­de ha­kat upp sig för myc­ket på de­tal­jer, stan­nat för myc­ket i tunn­lar­na i stäl­let för att fo­ku­se­ra på ka­rak­tä­rer­na, tror han. Att vän­ta ver­kar ha va­rit en ut­märkt stra­te­gi, ”Den un­der­jor­dis­ka järn­vä­gen” har be­lö­nats med bå­de en Na­tio­nal Book Award och Pu­lit­zer­pri­set för bäs­ta ro­man. När Oprah val­de den till sin bok­klubb var även för­sälj­nings­fram­gång­en gi­ven.

Col­son White­he­ad ler säl­lan, in­te ens när han skrat­tar rör mun­gi­por­na sär­skilt myc­ket på sig, men det ver­kar va­ra hans van­li­ga läge.

– Från min ut­gångs­punkt på 2000-ta­let är det svårt att fö­re­stäl­la sig det mod och den till­för­sikt som skul­le krä­vas för att läm­na plan­ta­gen, sä­ger han om sin hu­vud­per­son, den unga Co­ra.

Den fy­sis­ka räl­sen i boken är in­te det en­da av­ste­get från histo­ri­ker­nas fram­ställ­ning av sla­ve­ri­ets Ame­ri­ka. Col­son White­he­ad lå­ter Co­ra på sin flykt pas­se­ra ge­nom fle­ra del­sta­ter, livet för USA:s svar­ta be­folk­ning ser oli­ka ut i dem al­la.

– Var­je del­stat är en ny are­na för Co­ra att ut­veck­las och tes­ta sin fö­re­ställ­ning om fri­het. Var­je ny kultur i de oli­ka del­sta­ter­na är ett sätt att kri­ti­se­ra och star­ta ett sam­tal med Ame­ri­kas histo­ria, för­kla­rar han.

I North Ca­ro­li­na möts Na­zi­tyskland och seg­re­ga­tio­nens USA. Det är för­bju­det för svar­ta att up­pe­hål­la sig i del­sta­ten, straf­fet är dö­den ge­nom lynch­ning. Lik häng­er från trä­den som rutt­nan­de pryd­na­der. ”Re­gle­rar­na” kan när som helst knac­ka på dör­ren för en hus­rann­sa­kan.

– Det har ald­rig va­rit olag­ligt för svar­ta att ª Aktuell: Med den svenska ut­gå­van av ”Den un­der­jor­dis­ka järn­vä­gen” (Al­bert Bon­ni­ers För­lag, över­sätt­ning Niclas Nils­son). ª Ut­mär­kel­ser: Na­tio­nal Book Award, Pu­lit­zer­pris för bäs­ta ro­man samt Art­hur C Clar­ke award för bäs­ta sci­ence fic­tion-bok. ª Född: 1969 i New York.

ª Bor: På Man­hat­tan. ª Familj: Fru och två barn. ª Ut­bild­ning: Ex­a­men från Har­var­du­ni­ver­si­te­tet.

ª ...vad han lä­ser just nu: ”Ele­na Fer­ran­tes ‘Min fan­tas­tis­ka vä­nin­na’. Allt som hän­der i USA gör mig väl­digt dis­tra­he­rad av ny­he­ter­na så en bok med kor­ta ka­pi­tel pas­sar bra och den här vå­ren har jag läst myc­ket no­vel­ler. Mo­sid Ha­min har en bok om flyk­ting­ar som he­ter ‘Ex­it West’. Jag har in­te läst ‘Et­han Fro­me’ av Edith Whar­ton än. Två­hund­ra­si­dors­ro­ma­ner och no­vel­ler är per­fekt. Jag kan lä­sa det och åter­vän­da till twit­ter och kol­la vad som hänt un­der tiden.”

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.