The Gre­ek pas­sion. Gre­kiskt dra­ma med aktuell flyk­ting­kopp­ling

Svenska Dagbladet - - KRITIK - Bo Löfven­dahl scen@svd.se

Scen | Ope­ra

The Gre­ek pas­sion

Re­gi: Mi­ra Bar­tov

Musik: Bo­huslav Mar­tinů. Text: Ni­kos Ka­zant­za­kis. Sce­no­gra­fi: Gunnar Ek­man. Ko­stym: Kajsa Lars­son. Ljus: Fred­rik Glahns. Di­ri­gent: Jo­han­nes Gustavs­son. Medv: Niklas Björ­ling Ry­gert, Char­lot­ta Lars­son, Mar­cus Ju­pit­her, Jo­han Schink­ler, Carl Ac­ker­feldt m fl. Trots all fan­tas­tisk musik som ryms i ”The Gre­ek pas­sion” tyngs det av en del dra­ma­tur­gis­ka kom­pli­ka­tio­ner, skri­ver Bo Löfven­dahl om den nor­dis­ka pre­miä­ren.

Fa­der Gri­go­ris gör kors­teck­net från väns­ter till hö­ger, så nå­gon van­lig gre­kisk präst är han up­pen­bar­li­gen in­te. Och vi är nog in­te vid Me­del­ha­vet ut­an sna­ra­re nå­gon­stans i Sverige. Men Bo­huslav Mar­tinůs ope­ra ”The Gre­ek pas­sion” byg­ger på en ro­man av Ni­kos Ka­zant­za­kis, för­fat­ta­re till den kän­da boken om Zor­ba som blev en än­nu kän­da­re film.

Även den­na be­rät­tel­se ut­spe­lar sig på en gre­kisk ö, där ett an­tal by­bor un­der led­ning av den lo­ka­le präs­ten ska för­be­re­da ett pas­sions­spel. Rol­ler­na mås­te till­sät­tas. Frå­gan är vem som ska spe­la den svek­ful­le Ju­das, den go­da syn­ders­kan Ma­ria Mag­da­le­na och vem som får äran att fö­re­stäl­la Kristus själv? Lämp­ligt nog blir det en her­de, den blyg­sam­me Ma­no­li­os.

I Mi­ra Bar­tovs ver­sion är han dock nå­gon sorts vakt­mäs­ta­re. Vi be­fin­ner oss i ett svenskt sam­häl­le nå­gon gång un­der 1900ta­let. Scen­rum­met kun­de va­ra en au­la, en kyr­ka el­ler en bykrog men har en­ligt pro­gram­met in­spi­re­rats av Fol­kets hus. Det är i så fall ett Fol­kets hus med kru­ci­fix på väg­gen. Osä­ker­he­ten i vad det är för sorts lo­kal speg­lar ett problem i upp­sätt­ning­en. I vil­ket svenskt sam­man­hang skul­le en grupp män­ni­skor kun­na en­ga­ge­ra sig i roll­sätt­ning­en till ett pas­sions­spel? Kans­ke en fri­kyrk­lig för­sam­ling?

Ver­kets kär­na är att by­bor­na får ett ge­men­samt mo­ra­liskt di­lem­ma. Plöts­ligt knac­kar det på dör­ren, och in kom­mer någ­ra flyk­ting­ar som sak­nar mat för da­gen och in­te har nå­gon­stans att bo. De leds ock­så av en präst, fa­der Fo­tis, och gans­ka snart upp­står en sorts kamp mel­lan de två präs­ter­na. Gri­go­ris vill kö­ra i väg ny­kom­ling­ar­na och har stöd av vis­sa med­lem­mar av sin för­sam­ling, and­ra vill hjäl­pa flyk­ting­ar­na.

Ka­zant­za­kis be­skri­ver en kon­flikt mel­lan oli­ka grup­per av gre­ker, men det är för­stås in­te svårt att se flyk­ting­pro­ble­ma­ti­ken i ett mer in­ter­na­tio­nellt per­spek­tiv.

Hur som helst har det lil­la ope­ra­hu­set i Karl­stad yt­ter­li­ga­re en gång vi­sat si­na höga am­bi­tio­ner. Med Bo­huslav Mar­tinůs ”The Gre­ek pas­sion” ser­ve­rar man en nor­disk pre­miär av ett verk som skrevs re­dan på 1950-ta­let. Det fanns nog skäl till att ”The Gre­ek pas­sion” först blev ra­tad av be­stäl­la­ren Co­vent Gar­den. Mar­tinů ar­be­ta­de se­dan om den, men i Karl­stad spe­las den förs­ta ver­sio­nen, som in­te fick ur­pre­miär för­rän 1999, fle­ra de­cen­ni­er ef­ter ton­sät­ta­rens död.

Trots all fan­tas­tisk musik som ryms i ver­ket tyngs det av en del dra­ma­tur­gis­ka kom­pli­ka­tio­ner, som kans­ke kan för­kla­ras med att Mar­tinů och Ka­zant­za­kis till­sam­mans for­ma­de ro­ma­nen till en ope­ra­text; en fri­ståen­de li­bret­tist ha­de möj­li­gen nys­tat upp någ­ra av trå­dar­na och klippt av and­ra.

Bäst fun­ge­rar det när Mi­ra Bar­tov då och då lå­ter sin iscen­sätt­ning lyf­ta från dess grund- läg­gan­de psy­ko­lo­gis­ka re­a­lism. Här finns många stun­der av stor po­e­tisk skön­het och upp­sätt­ni­gen bärs av en rad skick­li­ga so­lis­ter. Di­ri­gen­ten Jo­han­nes Gustavs­son har ibland svårt att hål­la ihop or­kes­ter och kör, men so­lis­ter­na lå­ter han få fritt ut­lopp.

All­ra ro­li­gast är att hö­ra Niklas Björ­ling Ry­gert, som i många år har va­rit en av Kung­li­ga Ope­rans all­ra säk­ras­te so­lis­ter, glän­sa med sin lju­sa stäm­ma i en rik­tig hu­vud­roll. Han gör ett hjärt­skä­ran­de por­trätt av her­den Ma­no­li­os, som iden­ti­fi­e­rar sig med Kristus än­da in i hans of­fer­död. En höjd­punkt blir den plå­ga­de, di­stan­se­ra­de kär­leks­sce­nen mel­lan ho­nom och än­kan Ka­te­ri­na, som ock­så är Ma­ria Mag­da­le­na. Char­lot­ta Lars­son ger hen­ne ett in­ner­ligt ut­tryck, of­ta fyllt av röst­stark för­tviv­lan. En rös­ter­nas en­vig upp­står mel­lan de bäg­ge kraft­ful­la präs­ter­na, Mar­cus Ju­pit­her och Jo­han Schink­ler. ª

Från väns­ter: Pri­est Fo­tis (Jo­han Schink­ler), Ma­no­li­os (Niklas Björ­ling Ry­gert) och De­spi­nio (Ma­ria May­er). Foto: Mats Bäc­ker

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.