SvD: Där­för ska vi tillå­ta ano­ny­ma vitt­nen

Svenska Dagbladet - - LEDARE -

Det finns egent­li­gen ing­en stör­re an­led­ning att min­nas Dé­siré Wil­fri­ed Do­or­son. Han föd­des 1958, och lev­de på knark­han­del i Ams­ter­dam. Men på ett sätt har han spe­lat roll. I bör­jan av 1990-ta­let be­stäm­de sig hol­ländsk po­lis för att ta i med hård­hands­kar­na mot den or­ga­ni­se­ra­de handeln med tung nar­ko­ti­ka. Po­li­sen sam­man­ställ­de en mapp med fo­to­gra­fi­er av miss­tänk­ta, och lät sta­dens miss­bru­ka­re pe­ka ut hand­lar­na. Ano­nymt, så att knark­syn­di­ka­ten in­te skul­le kun­na slå till­ba­ka. Do­or­son åta­la­des, och i rät­ten fick sam­ma miss­bru­ka­re vitt­na ano­nymt mot ho­nom. Do­or­son döm­des.

Fal­let togs än­da till Eu­ro­pa­dom­sto­len, och dess av­gö­ran­de 1996 var förs­ta gång­en som ano­ny­ma vitt­nes­mål an­sågs för­en­li­ga med den eu­ro­pe­is­ka kon­ven­tio­nen om de mänsk­li­ga rät­tig­he­ter­na. Bland an­nat det fak­tum att de ano­ny­ma vitt­nesmå­len in­te ut­gjor­de den en­da be­vis­ning­en gjor­de att Eu­ro­pa­dom­sto­len kun­de an­se att rätts­sä­ker­he­ten ha­de bi­be­hål­lits.

Sr­dan Pe­su­kic, en mon­te­neg­rin född 1974, till­hör in­te hel­ler män­ni­sko­släk­tets fi­nas­te. Han mör­da­de en man i ett post­kon­tor i Zürich 2001. Men även Pe­su­kic har på sitt vis haft be­ty­del­se. Ett vitt­ne såg ho­nom skju­ta off­ret i nac­ken, men ögon­vitt­net vå­ga­de in­te fram­trä­da av risk för re­pres­sa­li­er. Rät­ten tillät där­för ano­nymt vitt­nes­mål – via länk, med för­vrängd röst – och Pe­su­kic kun­de dö­mas.

Även Pe­su­kics ären­de togs till Eu­ro­pa­dom­sto­len. Dess ut­slag 2012 in­ne­bar yt­ter­li­ga­re ett steg mot ett mer ut­brett bruk av ano­ny­ma vitt­nen. Nu fast­slogs vil­ka kri­te­ri­er som mås­te upp­fyl­las för att en fäl­lan­de dom ska­kun­na ba­se­ras på ano­ny­ma vitt­nes­mål. För det förs­ta mås­te det fin­nas go­da skäl – som hot mot liv och häl­sa – att lå­ta vitt­net va­ra ano­nymt. För det and­ra mås­te till­räck­li­ga rätts­sä­ker­hets­me­ka­nis­mer fin­nas på plats – som ex­em­pel­vis att om­bu­det kan stäl­la frå­gor. Den åta­la­des rät­tig­he­ter mås­te ga­ran­te­ras.

Men i do­men un­der­ströks sam­ti­digt att en rätt­vis rät­te­gång krä­ver att man tar hän­syn ock­så till vitt­nets rät­tig­he­ter.

In­för be­slu­tet på Mo­de­ra­ter­nas stäm­ma i hel­gen har det fram­ställts som om ano­ny­ma vitt­nes­mål skul­le va­ra ett av­steg från rätts­sta­tens mest grund­läg­gan­de prin­ci­per och i strid mot de mänsk­li­ga rät­tig­he­ter­na.

Men Eu­ro­pa­dom­sto­len har allt­så se­dan åra­tal sla­git fast att ano­ny­mi­tet är möj­lig. Eu­ro­parå­det gav re­dan 2005 en re­kom­men­da­tion för an­vän­dan­det av ano­ny­ma vitt­nen i de na­tio­nel­la pro­cess­ord­ning­ar­na.

Det är in­te hel­ler så att Sve­ri­ge skul­le ut­gö­ra nå­gon spjut­spets i frå­gan, om vi tillät ano­ny­ma vitt­nen. Fle­ra eu­ro­pe­is­ka län­der tillå­ter dem – även vå­ra grann­län­der Dan­mark och Nor­ge. I Nor­ge in­för­des möj­lig­he­ten 2001, ef­ter att hot och re­pres­sa­li­er från grovt kri­mi­nel­la ha­de bli­vit ett allt stör­re pro­blem.

En rad svens­ka ut­re­da­re har tit­tat på sa­ken. Re­dan 1990 dis­ku­te­ra­de Vålds­kom­mis­sio­nen ano­ny­mi­tet, och frå­gan har se­dan åter­kom­mit fle­ra gång­er. Se­nast 2004, när en ut­red­ning skul­le ge för­slag på åt­gär­der mot hot och våld mot be­vis­per­so­ner. Då an­sågs and­ra verk­tyg gå fö­re, men ut­red­ning­en läm­na­de öp­pet för att frå­gan skul­le kun­na ak­tu­a­li­se­ras i fram­ti­den på grund av den or­ga­ni­se­ra­de brotts­lig­he­ten (SOU 2004:1).

Fram­ti­den är här nu. Vål­det i Sve­ri­ge jäm­förs nu­me­ra av kri­mi­no­lo­ger med maf­fi­ans Ita­li­en och knark­kri­gets Mex­i­ko. Po­li­sens re­sur­ser drä­ne­ras av skjut­ning­ar och gängupp­gö­rel­ser där svå­rig­he­ter­na att få vitt­nen är helt av­gö­ran­de.

De åta­la­des rät­tig­he­ter ska na­tur­ligt­vis in­te krän­kas. Vad vi ska gö­ra är att stär­ka vitt­ne­nas, och off­rens, rätt.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.