Lägg in­te an­svar för prao på rek­to­rer­na

Svenska Dagbladet - - DEBATT - Matz Nils­son för­bunds­ord­fö­ran­de Sve­ri­ges Skol­le­dar för­bund

Ut­bild­nings­mi­nis­ter Gustav Fri­do­lin är be­kym­rad över att allt fler sko­lor valt bort pra­on och föreslår där­för att den ska bli ob­li­ga­to­risk. Men i så fall krävs en an­svars­för­del­ning mel­lan rek­tor och hu­vud­man som gör upp­dra­get ge­nom­för­bart.

Det finns myc­ket som ty­der på att da­gens grund­sko­le­e­le­ver har re­la­tivt låg kän­ne­dom om ar­bets­mark­na­den och vil­ka ut­bild­ning­ar som har störst chans att le­da till jobb. Stu­di­er har vi­sat att ung­do­mar i all­män­het kän­ner till re­la­tivt få yr­ken utöver de som finns re­pre­sen­te­ra­de i den när­mas­te fa­mil­jen och som de mö­ter i det dag­li­ga li­vet el­ler via me­di­er. Sko­lan kan fyl­la en vik­tig roll för att ge ung­do­mar vi­da­re vy­er. I det sam­man­hang­et har en väl pla­ne­rad prao be­ty­del­se.

För att pra­on ska kun­na fun­ge­ra mås­te dock ett an­tal vill­kor va­ra upp­fyll­da. Först och främst mås­te det fin­nas till­gång till plat­ser hos många oli­ka ar­bets­gi­va­re in­om skil­da bran­scher. Det är i sig ing­en lätt frå­ga. Min er­fa­ren­het är att ar­bets­gi­va­re blir allt mind­re in­tres­se­ra­de av att ta emot ung­do­mar i hög­sta­di­e­ål­dern. Det in­ne­bär ett stort an­svar och krä­ver re­sur­ser i form av hand­led­ning. Re­sur­ser som ar­bets­gi­va­ren i dag hell­re läg­ger på an­nat.

Det är ock­så vik­tigt att pra­on lyc­kas bry­ta be­grän­san­de fa­mil­je­möns­ter och ger ung­do­mar­na möj­lig­het att upp­täc­ka and­ra yr­ken än de som de re­dan kän­ner till. Att över­läm­na an­sva­ret för att ord­na pra­oplat­ser till ele­ver­na/vård­nads­ha­var­na är där­för pro­ble­ma­tiskt. Det le­der i allt­för stor ut­sträck­ning till prao på en ar­bets­plats som ele­ven re­dan är mer el­ler mind­re be­kant med. Vi når in­te må­len med prao så en­kelt.

En väl pla­ne­rad prao kan san­no­likt ock­så bi­dra till att lö­sa da­gens pro­blem med stän­digt sjun­kan­de in­tres­se för gym­na­sie­sko­lans yr­kes­ut­bild­ning­ar.

Re­ge­ring­ens ut­re­da­re fö­reslog ti­di­ga­re att prao skul­le kun­na ge­nom­fö­ras in­om ra­men för ett yr­kes­pro­gram i stäl­let för på ett fö­re­tag. Jag de­lar in­te den upp­fatt­ning­en ut­an me­nar att det mås­te till ett sam­ar­be­te med nä­rings­li­vet för att pra­on ska fun­ge­ra yr­kes­väg­le­dan­de.

Som fö­re­trä­da­re för lan­dets skol­le­da­re vå­gar jag sä­ga att mi­na med­lem­mar mer än gär­na tar an­svar för att sche­maläg­ga en ob­li­ga­to­risk tio da­gars prao. Det mås­te dock till en sär­skild funk­tion hos hu­vud­man­nen som kan an­sva­ra för di­a­lo­gen med ar­bets­gi­var­na, an­skaff­ning av lämp­li­ga pra­oplat­ser och an­sva­ra för sä­ker­he­ten ur ar­bets­mil­jö­per­spek­tiv. Det är in­te rim­ligt att den upp­gif­ten läggs i rek­to­rer­nas knä. Ge­nom att sam­ord­na re­sur­ser­na på hu­vud­man­na­ni­vå går det att nå be­tyd­ligt läng­re än vad var­je rek­tor mäk­tar med på egen hand. Det finns go­da ex­em­pel på det, till ex­em­pel i Gäv­le, som vi kan lä­ra av.

Att ba­ra be­stäm­ma att prao ska va­ra ob­li­ga­to­risk räc­ker allt­så in­te för att för­bätt­ra si­tu­a­tio­nen. Sko­lan be­hö­ver hjälp för att få det att fun­ge­ra på av­sett sätt.

Prao kan gö­ras ob­li­ga­to­riskt . Foto: Fredrik Sandberg/TT

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.