Göran Eriks­son: Med Kris­ters­son kan mit­ten bli en no-go-zon

Ulf Kris­ters­son an­vän­der M-stäm­man till att åter­upp­rät­ta de gam­la Mo­de­ra­ter­na. Men det ris­ke­rar att ska­pa pro­blem på par­ti­ets väns­ter­kant – pre­cis som Fredrik Re­in­feldt fick på den hög­ra.

Svenska Dagbladet - - NYHETER -

on­tent is king” – in­ne­hål­let i po­li­ti­ken är det vik­ti­ga, sä­ger Ulf Kris­ters­son i sitt in­led­nings­an­fö­ran­de vid M-stäm­man i Öre­bo.

Och här är li­te av in­ne­hål­let: Änd­ra ar­bets­rät­ten, bör­ja in­fö­ra mark­nads­hy­ror, skärp straf­fen, stra­ma åt mi­gra­tions­po­li­ti­ken, be­grän­sa bi­dra­gen och sänk skat­ten. Ta ett djupt an­de­tag – och känn hur fär­gen på kin­der­na åter­vän­der.

På M-stäm­man i Öre­bro tas Ulf Kris­ters­son emot som Mes­si­as – men det är ing­en tve­kan om att det är det gam­la mo­de­ra­ta tes­ta­men­tet, som blir sty­ran­de un­der hans led­ning.

CVäl­digt många av de för­slag som par­ti­led­ning­en vill ha stäm­mans stöd för är en åter­gång till den po­li­tik som gäll­de in­nan Fredrik Re­in­feldt lan­se­ra­de pro­jek­tet de nya Mo­de­ra­ter­na.

Så här be­skri­ver Ulf Kris­ters­son själv sin förs­ta M-stäm­ma som par­ti­le­da­re: ”Här står po­li­ti­ken, idéer­na, åsik­ter­na, vär­de­ring­ar­na och pro­blem­lös­ning­en i cent­rum. In­te spe­let. In­te tak­ti­ken. In­te de av­sikt­li­ga miss­för­stån­den”.

Och det stäm­mer väl med den bild av sig själv som Kris­ters­son mark­nads­för, som den ”vux­ne i rum­met” i svensk po­li­tik. Höjd över and­ras spel, käb­bel och tak­ti­se­ran­de.

Kanske är det ock­så rim­ligt att be­trak­ta ett åter­vän­dan­de till det gam­la M-tes­ta­men­tet som en del av sam­ma rö­rel­se. De gam­la Mo­de­ra­ter­na präg­la­des mind­re av spel och tak­tik än de nya Mo­de­ra­ter­na.

Det märks bland an­nat i att de gam­la Mo­de­ra­ter­na var myc­ket mind­re fram­gångs­ri­ka. Från 1930-ta­let fram till i dag har gam­mel­mo­de­ra­ter­na in­ne­haft stats­mi­nis­ter­pos­ten (det var Carl Bildt) i to­talt tre år. Me­dan ny­mo­de­ra­ten Re­in­feldt – som blev par­ti­le­da­re 2003 – var re­ge­rings­chef i åt­ta.

De nya Mo­de­ra­ter­na skru­va­de ock­så sys­te­ma­tiskt på M-po­li­ti­ken för att däm­pa kon­flik­ten med So­ci­al­de­mo­kra­ter­na – och för att sän­ka trös­keln in till Mo­de­ra­ter­na för ny­fik­na mit­ten­väl­ja­re.

Man kan där­för upp­fat­ta Kris­ters­sons väg­val som en ”åter­i­de­o­lo­gi­se­ring”. Att vär­de­ring­ar och ide­o­lo­gi lyfts nå­got på väl­jar­max­i­me­ring­ens be­kost­nad.

Men det är en ock­så po­li­tisk trend, där mit­ten­po­si­tio­nen har bli­vit mind­re in­tres­sant. De gam­la mit­ten­par­ti­er­na – Li­be­ra­ler­na, Cen­tern och ibland Krist­de­mo­kra­ter­na – har pro­fi­le­rat sig och på många om­rå­den le­gat till hö­ger om Mo­de­ra­ter­na.

Man kan sä­ga att Mo­de­ra­ter­na är det sista av al­li­ans­par­ti­er­na som rör sig bort från mitt­zo­nen.

Ett pris för de nya Mo­de­ra­ter­nas fram­gång var ju väl­jar­för­lus­ter­na till Sve­ri­ge­de­mo­kra­ter­na. När Ulf Kris­ters­son nu kor­ri­ge­rar po­si­tio­nen så ris­ke­rar väl Mo­de­ra­ter­na inga sto­ra väl­jar­för­lus­ter väns­terut. Men man åter­instal­le­rar ju den där trös­keln mot mit­ten­väl­jar­na, som Re­in­feldt hyv­la­de ner.

Om mit­ten där­med blir en po­li­tisk no-go-zon upp­står för­stås frå­gan vil­ket bor­ger­ligt par­ti som ska lyc­kas loc­ka väl­ja­re till Al­li­an­sen från det hål­let? Det var ett jobb som Fredrik Re­in­feldt tog på sig, och som Ulf Kris­ters­son nu sä­ger upp sig ifrån.

Göran Eriks­son ana­ly­se­rar po­li­tik i SvD. Läs fler av hans tex­ter på SvD.se/av/go­ran-eriks­son

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.