Fryst kal­kon full med ofri­vil­lig ko­mik

Svenska Dagbladet - - KULTUR - Sebastian Lind­vall film@svd.se

Film | Thriller

Snömannen

Re­gi: To­mas Al­fred­son Ma­nus: Hos­se­in Ami­ni, Pe­ter Straug­han, Sø­ren Svei­strup Medv: Mi­chael Fass­ben­der, Re­bec­ca Fergu­son, Val Kil­mer, J K Sim­mons, Char­lot­te Gains­bourg Se­ri­e­mör­dar­fil­men nåd­de sin kul­men på 1990-ta­let. För var­je ”När lam­men tyst­nar”, ”Se­ven” och ”Copycat” fanns ett un­der­hål­lan­de bot­ten­napp som ”Jennifer 8” el­ler ”Och han äls­ka­de dem al­la”. En un­der­bar tid för psy­ko­lo­gis­ka na­gel­bi­ta­re.

Den kli­ché­fyll­da trai­lern fick ”Snömannen” att lik­na en ti­dig jul­klapp för mor­bidsin­na­de 90-talsnostal­gi­ker. Men nej, To­mas Al­fred­sons fil­ma­ti­se­ring av Jo Nes­bøs bäst­säl­ja­re är in­te myc­ket att gläd­jas över. Sna­ra­re känns det som att ha bli­vit mu­lad i an­sik­tet med en fryst kal­kon.

Den som stör­des av sveng­els­kan i Da­vid Fin­chers ”The girl with the dra­gon tattoo” lär vil­ja hål­la för öro­nen re­dan från start. En il­la spe­lad pro­log, där So­fia He­lin och Pe­ter Dal­le tragg­lar med att ska­pa tryckt stäm­ning, slu­tar med att de­ras ut­omäk­ten­skap­li­ga son ser sin mam­ma drunk­na med ett le­en­de som gjort för att sät­ta gril­ler i hu­vu­det på en fram­ti­da se­ri­e­mör­da­re.

skå­de­spe­la­re im­po­ne­rar. Maria He­is­ka­nen, i rol­len som den när­hets­läng­tan­de frun, får var­je bildru­ta att blö­da, och Jacob Nordström spe­lar so­nen med ett stumt upp­ror i blic­ken som på­min­ner om en ung Je­anPi­er­re Léaud, el­ler De­nis La­vant.

Med så få­or­di­ga roll­fi­gu­rer blir det bil­der­nas uppgift att ta­la. Skick­ligt pa­rar As­sur ihop sce­ner för att fyl­la i mel­lan raderna: först ses Gärd till­freds­stäl­la sin man, likt en bon­de som mjöl­kar en kos­sa, följt av en scen där djur pa­rar sig. Se­na­re svä­var Ag­ne bort i re­flek­tio­ner kring skym­ning­en, följt av att so­nen – li­ka tank­spridd han – av­bryts av en jämn­å­rig som me­nar att ”tän­ker du för myc­ket så får du ett hel­ve­te sen”.

Att ”Kor­par­na” flu­git mel­lan pre­stige­fyll­da filmfes­ti­va­ler är fullt för­stå­e­ligt. Den gör sig bra i bi­o­graf, för en publik som kan sin Alek­sandr So­kurov och in­te är främ­man­de för en An­drej Tar­kov­skij-re­fe­rens. Men i re­la­tion till sin spel­tid kav­las de­gen ut för tunt, för lång­samt, i en cir­ku­lär rö­rel­se – från ett fros­tigt 1978 till ett fros­tigt 1979 – som blir för sche­ma­tisk.

Tur då med så ly­san­de skå­de­spe­la­re som hål­ler glö­den vid liv. ª

Mi­nus­gra­der och en snö­gub­be ut­an­för hu­set vi­sar sig fullt till­räck­li­ga för att så frö­na till ett ut­stu­de­rat mo­dus ope­ran­di. Ett kvarts se­kel se­na­re har olycks­få­geln växt upp och strör salt i si­na oi­di­pa­la sår ge­nom att skräm­ma upp nors­kor med snö­bol­lar, smyc­ka snö­gub­bar med kaf­fe­bö­nor och mör­da kvin­nor som han an­ser va­ra då­li­ga möd­rar.

Mitt i allt är det upp till den al­ko­ho­li­se­ra­de, sömn­druck­na po­li­sen Har­ry Ho­le (Mi­chael Fass­ben­der) och kol­le­gan Katri­ne Bratt (Re­bec­ca Fergu­son) att lö­sa fal­let. Här me­nar jag bok­stav­li­gen ”mitt i” – det ska näm­li­gen till många stick­spår in­nan ut­red­ning­en drar igång. Vi­da­re kom­pli­ce­ras in­tri­gen med så många lö­sa trå­dar, så många pus­sel­bi­tar – varav många göms i snö, desto fär­re kom­mer upp i tö – att det ald­rig blir tal om spän­ning.

Om det in­te vo­re för att Al­fred­son re­dan de­bu­te­rat in­ter­na­tio­nellt med den mag­ni­fi­ka kal­la kri­get-thril­lern ”Tin­ker, tai­lor sol­di­er spy” skul­le det ton­dö­va spe­let kun­na för­kla­ras som språk­för­bistring­ar. Men det är in­te ba­ra skå­de­spe­le­ri­et som spre­tar åt al­la håll. När mör­da­ren, iförd skydds­dräkt, bry­ter sig in i Ho­les lä­gen­het och ska­kar rum­pa till synt­hit­ten ”Popcorn”, el­ler när en oi­gen­känn­lig och bi­sarrt röst­dub­bad Val Kil­mer gör ex­trem­va­ri­ant på en ned­su­pen snut­s­te­re­o­typ, rå­der inga tvi­vel: ”Snömannen” är skratt­re­tan­de usel.

Dä­re­mel­lan gör Al­fred­son sitt bäs­ta för att ska­pa il­lu­sio­nen av en in­tel­li­gent film. Mar­co Beltra­mis musik är stäm­nings­full och sub­tilt zoo­m­ar­be­te an­vänds skick­ligt för att ska­pa ett smy­gan­de, lätt voyeu­ris­tiskt bild­språk, med in­te­ri­ö­ra di­a­logsce­ner fil­ma­de ut­i­från som vo­re det en spi­onver­sion av ”Fönst­ret åt går­den”. Se­dan skru­vas di­a­lo­gen upp igen och får en att ba­ra vil­ja suc­ka.

Från­sett de tek­nis­ka kva­li­te­ter­na är ”Snömannen” ba­ra snö­mos, men den ofri­vil­li­ga ko­mi­ken bju­der åt­minsto­ne på ett par skratt. Ut­an des­sa ha­de tristes­sen bli­vit så tung att den ha­de kun­nat bo­ta Ho­les sömn­pro­blem. ª

Mi­chael Fass­ben­der som Har­ry Ho­le. Foto: UIP

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.