Ta­ke me apart. Ke­le­las musik blic­kar fram­åt

Svenska Dagbladet - - KULTUR - Ste­fan Thung­ren musik@svd.se

Ski­va | Soul Ta­ke me apart av Ke­le­la När näs­tan al­la ar­tis­ter grä­ver ned sig i rock­histo­ri­en vi­sar Ke­le­la att det går att blic­ka fram­åt – och sam­ti­digt gö­ra musik som till­ta­lar en stor publik.

När jag ti­di­ga­re i år in­ter­vju­a­de Hot Chips front­fi­gur Joe God­dard kom vi att ta­la om Si­mon Rey­nolds bok ”Ret­ro­ma­nia”, som kom 2011. Rey­nolds me­nar där, i kor­ta drag, att vår tid är så be­satt av den pop­kul­tu­rel­la när­histo­ri­en att det bloc­ke­rar mu­si­kens fram­åt­skri­dan­de. Och det­ta gäl­ler så­väl den kom­mer­si­el­la som den un­der­jor­dis­ka mu­si­ken.

För att ta någ­ra ak­tu­el­la ex­em­pel: U2 är mitt up­pe i sin ”The Jos­hua tree tour 2017” där de be­tar av det 30 år gam­la al­bu­met i sin hel­het. LCD Sound­systems se­nas­te al­bum ”Ame­ri­can dream” är omöj­ligt att näm­na ut­an att näm­na Da­vid Bowie åt­minsto­ne ett ti­o­tal gång­er.

Och den mo­der­na dans­mu­si­kens spets, såsom ex­em­pel­vis Bi­cep, är så ful­la av an­ti­ka bre­ak­be­ats att man får en ima­gi­när bep­pe­hatt som det står Stus­sy på ovan­på hu­vu­det om man lyss­nar ut­an för­sik­tig­het. Och det­ta allt­me­dan klubb­kid­sen upp­fin­ner nya micro­gen­rer såsom väst­af­ri­kansk psy­ke­de­lia 1968–75.

Vi dis­ku­te­ra­de det­ta och God­dard suc­ka­de upp­gi­vet och und­ra­de vad man ska gö­ra för att und­vi­ka det pop­hi­sto­riskt för­flut­na. ”Det är väl i prin­cip ba­ra Ar­ca som ska­par nå­got helt nytt i dag”, sa God­dard och såg be­kym­rad ut. Och just Ar­ca rå­kar va­ra en av pro­du­cen­ter­na på Ke­le­las de­bu­tal­bum. Det är vis­ser­li­gen stor skill­nad på vad Ar­ca gör un­der eget namn och vad han pro­du­ce­rar åt Ke­le­la. Men på ex­em­pel­vis ti­tel­spå­ret ”Ta­ke me apart” finns det frag­ment av en fu­tu­rism som var­ken kan här­le­das till EDM, el­ler är en va­ri­a­tion på sam­ti­dens Mi­gos.

In­led­nings­spå­ret ”Front­li­ne” har vis­ser­li­gen kla­ra drag av sam­ti­da trap, men med sång i stäl­let för rap lå­ter det än­då unikt. Och för att slå en kul­ler­byt­ta med he­la det­ta re­so­ne­mang, så har Ke­le­la nå­got av den frä­schör som Aa­liy­ah ha­de un­der si­na sista år, då Tim­ba­land gav hen­ne ra­di­kalt skru­va­de be­ats som lät som pre­cis ing­et an­nat ti­di­ga­re.

In­te hel­ler är det för­vå­nan­de att det är just Warp som väl­jer att ge ut det­ta, från det ti­di­ga 90ta­lets LFO fram till da­gens Fly­ing Lo­tus har de oför­tru­tet gett ut fram­åt­blic­kan­de, aning­en märk­lig musik som nog har på­ver­kat mer kom­mer­si­ellt lag­da ar­tis­ter mer än vad vi kanske har in­sett. Hur lång­sökt en kopp­ling mel­lan Fly­ing Lo­tus och Jus­tin Bie­ber än må lå­ta.

”Ta­ke me apart” är dock knap­past nå­got fu­tu­ris­tiskt ex­pe­ri­ment, tack och lov. Det går att lyss­na på pre­cis som vil­ket r&bal­bum som helst, nå­got som in­te kan sä­gas om Ar­cas eg­na ma­te­ri­al.

Mu­si­ken är ock­så be­fri­an­de fri från den stund­tals allt­för konst­sko­le­tyng­da r&b som kan få en ar­tist såsom FKA Twigs att kän­nas aning­en för in­tro­vert. Och det är just här som Ke­le­la hit­tar en vinnande nisch, det är än­då kom­mer­si­ellt nog för att kun­na nå en stor publik.

Ett spår såsom ”Ona­non” lå­ter un­ge­fär som om Bu­ri­al skul­le ha pro­du­ce­rat ett bi­drag åt Eu­ro­vi­sion, el­ler kanske sna­ra­re som om Ja­net Jack­son skul­le ha sökt åter­upp­fin­na sig själv cir­ka ”Con­trol” – fast på skiv­bo­la­get Warp.

Och visst, då är vi där och har­var i det för­gång­na igen, men kanske får vi nöja oss med att am­bi­tio­ner­na om att gö­ra nå­got unikt och nytt än­då finns där. ª

”Front­li­ne” har drag av sam­ti­da trap, men med sång i stäl­let för rap lå­ter det än­då unikt.

Ke­le­la från USA är ak­tu­ell med sitt förs­ta stu­di­o­al­bum, ”Ta­ke me apart”. Den 9 de­cem­ber spe­lar hon på De­ba­ser Strand i Stock­holm. Foto: Splash News/IBL

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.