Kerstin Pe­rers, 1922–2017

Svenska Dagbladet - - FAMILJ -

Kerstin Pe­rers, By kyrk­by, har av­li­dit i en ål­der av 95 år. När­mast an­hö­ri­ga är fy­ra barn med fa­mil­jer och en bror.

Kerstin Pe­rers kal­la­de sig själv bond­mo­ra och skri­ver i en års­bok från By soc­kengil­le om sitt långa, blom­man­de liv med bas i lant­bru­ket på sin släkt­gård i Näc­ken­bäck i By soc­ken i Da­lar­na.

Kerstin Pe­rers var en fö­re­gång­a­re i sin ge­ne­ra­tion kvin­nor på svensk lands­bygd. Där­med blev hon ock­så en fö­re­bild för jämn­å­ri­ga och för oss, bå­de kvin­nor och män, i en yng­re ge­ne­ra­tion. Kerstin, som själv var född i en lä­rar­fa­milj i Valls­ta i Häl­sing­land, såg stor­he­ten i var­je män­ni­ska och po­ten­ti­a­len att utvecklas. Själv ställ­de Kerstin sig till för­fo­gan­de i det breda folk­rö­rel­se-, folk­bild­nings- och folk­kyr­ko­ar­be­tet. Hon val­des i för­tro­en­de i allt från att le­da stu­die­cirk­lar och va­ra kyrk­värd till att va­ra le­da­mot av Svens­ka kyr­kans högs­ta be­slu­tan­de or­gan, kyr­komö­tet. Många gång­er var hon den förs­ta kvin­nan i den roll hon ax­la­de.

Kerstin föd­des 1922, tog re­alsko­le­ex­a­men och ut­bil­da­de sig se­dan vid Häl­sing­e­går­dens lant­hus­hålls­sko­la och Sil­jans väv­sko­la. Som ar­ton­å­ring fick hon tjänst på en bond­gård i He­de­mo­ra och möt­te där sin bli­van­de man Jo­han Pe­rers. De gif­te sig 1943 och strax där­ef­ter tog de över da­la­går­den ef­ter Kerstins far­bror Al­bert. Li­vet blev rikt på mö­da, gläd­je och nya möj­lig­he­ter, med kor i la­du­går­den, åk­rar, skog och där­till ett all­tid li­ka hän­gi­vet ide­ellt ar­be­te i för­e­nings­liv och kyr­ka. Kerstin tog kör­kort, och bi­len gav hen­ne fri­het att själv­stän­digt ver­ka i he­la Da­lar­na och Väs­terås vid­sträck­ta stift. Hen­nes are­nor blev Svens­ka lands­byg­dens kvin­no­för­bund (nu Cen­ter­kvin­nor­na), hem­bygds­rö­rel­se, po­li­tik i kom­mun­full­mäk­ti­ge, lands­ting, nämn­der och po­lis­sty­rel­se och Svens­ka kyr­kans för­sam­ling, stift och kyr­komö­te.

Vi lär­de kän­na Kerstin Pe­rers på oli­ka vägar. Ge­men­sam näm­na­re för oss tre är det brin­nan­de en­ga­ge­mang­et för att Svens­ka kyr­kan ska trä­da fram som en öp­pen so­li­da­risk folk­kyr­ka, med när­va­ro i al­la byg­der och med om­sorg om al­la män­ni­skor. Kerstin såg ett be­va­rat sam­band mel­lan Svens­ka kyr­kan och sta­ten som en ga­ran­ti för det­ta, och ställ­de sig und­ran­de till den för­änd­ring i re­la­tio­nen mel­lan kyr­ka och stat som sked­de år 2000.

Kerstin var en orädd fö­re­trä­da­re för folk­kyr­kan, myc­ket tyd­lig med att man­li­ga präs­ter helt och fullt mås­te ac­cep­te­ra att ver­ka till­sam­mans med kvinn­li­ga kol­le­ger. För att stöd­ja de kvinn­li­ga präs­ter­na med­ver­ka­de hon till bildan­det av Evan­ge­liskt fo­rum i Väs­terås stift i bör­jan av 1980-ta­let. Där kun­de hon, till­sam­mans med många and­ra, ock­så ut­veck­la tan­kar om den svens­ka folk­kyr­kan.

Kerstin och Jo­han Pe­rers läm­na­de går­den vi­da­re till en son och flyt­ta­de till vac­ker vil­la där Daläl­ven ut­vid­gar sig till By­sjön och By soc­ken­kyr­ka speg­lar sig. Nu är de bå­da hä­dan­gång­na. Fa­milj och många, många vän­ner fort­sät­ter att ta­la om ett starkt, lyck­ligt par, vars ver­kan än­nu märks bå­de lo­kalt och på na­tio­nell ni­vå.

Ka­rin Pe­rers Thomas Sö­der­berg

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.