To­ve Lifven­dahl: Vad sä­ger bak­grund om brott?

Svenska Dagbladet - - LEDARE -

Vad är en ”in­vand­rar­fö­re­ta­ga­re”? Svar: Nå­gon som in­te vill bli be­trak­tad som så­dan, ut­an skyr att den per­son­li­ga iden­ti­te­ten re­du­ce­ras till et­ni­ci­tet. I en dok­tors­av­hand­ling 2001, ”Fö­re­ta­gan­de i mi­no­ri­tet”, stu­de­ra­des mi­no­ri­tets­grup­pen as­sy­ri­er och sy­ri­a­ner i Sö­der­täl­je kom­mun.

Syf­tet var att ta re­da på när, var och hur et­ni­ci­tet blir och görs till nå­got re­le­vant för as­sy­ris­ka och sy­ri­ans­ka fö­re­ta­ga­re, in­om den eg­na mi­no­ri­te­ten och i kon­tak­ter med den om­gi­van­de ma­jo­ri­te­ten. I in­ter­vju­ar­be­tet kom det fram sa­ker dok­to­ran­den in­te ha­de frå­gat ef­ter; svar på var­dag­li­ga frå­gor som kun­de öpp­na ”en hel värld”.

Frå­gan om et­ni­ci­te­tens be­ty­del­se har ak­tu­a­li­se­rats ge­nom Mo­de­ra­ter­nas för­slag att i en ny stor kart­lägg­ning som Brotts­före­byg­gan­de rå­det ska gö­ra av sex­u­al­brott i Sverige, ock­så re­do­vi­sa ut­ländsk bak­grund. In­te se­dan 2005 har Sverige i den of­fi­ci­el­la brotts­sta­tisti­ken re­do­vi­sat ur­sprungs­land på för­ö­va­ren. Det är en lad­dad frå­ga, ef­tersom den läggs fram i en kon­text där främ­lings­fi­ent­lig­het och in­vand­rings­a­ver­sio­ner lig­ger på bor­det, och fej­ka­de nyheter fro­das i nät­till­va­ron. Finns det in­te risk att så­dan sta­tistik fö­der för­do­mar, gö­der troll­fa­bri­ker och gyn­nar SD?

Jo, ly­der sva­ret. Visst finns en så­dan risk. Pre­cis som med all sta­tistik som ut­går från grup­per, finns den up­pen­ba­ra fa­ran att som­li­ga in­te för­står hur de ska han­te­ra så­dan in­for­ma­tion, ut­an an­vän­der den för att fram­stäl­la kle­na ana­ly­ser ut­i­från vil­ka se­dan täm­li­gen hor­rib­la slut­sat­ser dras.

Det är vansk­ligt att dra för snab­ba väx­lar på ur­sprungs­land, vil­ket ex­em­pel­vis fe­no­me­net ut­land­s­a­d­op­te­ra­de kan il­lu­stre­ra. Men det finns en stor in­kon­se­kvens i hur det of­fent­li­ga Sverige han­te­rar frå­gan om et­ni­ci­tet. När det hand­lar om att an­vän­da sta­tistik kring et­ni­ci­tet där dem den be­rör är skydds­vär­da, i be­hov av hjälp el­ler stöd, an­vän­der vi mer än gär­na så­dant sta­tis­tiskt un­der­lag.

I ”An­komst och här­komst – en ESO-rap­port om skol­re­sul­tat och bak­grund” som kom i maj, un­der­söks ”be­ty­del­sen av det spe­ci­fi­ka ur­sprungs­lan­det”: ”Vil­ket land el­ler re­gi­on som en in­di­vid har in­vand­rat från kan av flera skäl tän­kas ha be­ty­del­se för in­di­vi­dens stu­di­e­re­sul­tat. För det förs­ta kan skol­sy­ste­met va­ra mer el­ler mind­re ut­veck­lat i oli­ka län­der (Ha­nus­hek och Wo­ess­man 2014). Vis­sa ele­ver kan där­för ha va­rit ex­po­ne­ra­de för ett skol­sy­stem som va­rit mind­re gynn­samt för de­ras lä­ran­de. Ett (grovt) sätt att mä­ta det­ta är med det så kal­la­de Hu­man De­ve­lop­ment In­dex (HDI). Skol­ver­ket (2016) vi­sar att an­de­len ele­ver som in­vand­rat från län­der med lägst HDI, där t.ex. Irak, Af­gha­nis­tan och So­ma­lia in­går, har ökat från 6 pro­cent 1999 till 22 pro­cent 2015. ”

Så vi tror att in­for­ma­tion om ur­sprung möj­li­gen kan va­ra en pus­sel­bit i för­stå­el­sen av hur vi bäst ska mö­ta be­hov. Men om nå­gon har be­gått ett brott, sä­ger vi att ur­sprung in­te kan ha nå­gon be­ty­del­se alls för in­sik­ter­na för hur vi ska fö­re­byg­ga el­ler åter­an­pas­sa. Det är märk­ligt. Den som är rädd för för­do­mar om grup­per, bor­de i så fall va­ra li­ka avogt in­ställd till ESO­rap­por­ten, där den im­pli­ci­ta bil­den av in­vand­ra­ren är en svag elev. Finns in­te risk att så­dan sta­tistik för­stär­ker upp­fatt­ning­en om att in­vand­ra­de lyc­kas säm­re i sko­lan?

Och om vi be­stäm­mer oss för att et­ni­ci­tet ska fram när den in­vand­ra­de är of­fer men in­te för­ö­va­re, kan vi in­te ute­slu­ta kon­se­kven­sen att vi mis­sar kun­skap som skul­le kun­na an­vän­das i det fö­re­byg­gan­de ar­be­tet i syf­te att mot­ver­ka att det blir fler of­fer. När det gäl­ler just sex­u­al­brott är det som be­kant en sta­tistik med för­fä­ran­de ut­veck­ling.

I rap­por­ten från Brå 2005, ”Brotts­lig­het bland per­so­ner föd­da i Sverige och i ut­lan­det”, märks att frå­gan var käns­lig re­dan då. I för­or­det står om den av­väg­ning som har gjorts: ” Det finns en risk att upp­gif­ter rycks ur sitt sam­man­hang och pre­sen­te­ras på ett sätt som för­stär­ker ett vi- och dom-tän­kan­de. Så­da­na far­hå­gor får man in­te non­cha­le­ra. Brå har dock gjort be­döm­ning­en att en kun­skaps­ba­se­rad bild av svenskars och in­vand­ra­res brotts­lig­het är bätt­re än en bild som är grun­dad på giss­ning­ar och per­son­li­ga upp­fatt­ning­ar.”

Det är ju in­te så att troll­fa­bri­ker­na står stil­la när fak­ta sak­nas, tvärtom. Vill man vri­da ar­gu­men­tet ”al­la in­vand­ra­re…” ur hän­der­na på dem, kan sak­lig sta­tistik va­ra en mot­kraft. Brå, igen: ”Av­sak­nad av ak­tu­el­la fak­ta om brotts­lig­he­ten bland ut­ri­kes föd­da och de­ras barn un­der­lät­tar att my­ter ska­pas och be­fästs. Om den re­gi­stre­ra­de brotts­lig­he­ten vi­sar sig va­ra på­fal­lan­de hög i någ­ra grup­per av ut­lands­föd­da så för­svin­ner in­te pro­ble­men om man in­te be­ly­ser dem och ta­lar öp­pet om dem. En kor­rekt bild av pro­ble­mens om­fatt­ning och ut­veck­ling tor­de i stäl­let va­ra den bäs­ta grun­den för att ana­ly­se­ra för­hål­lan­de­na och för­bätt­ra al­la in­vå­na­res för­ut­sätt­ning­ar att fun­ge­ra väl i Sverige, oav­sett et­nisk här­komst.”

To­ve Lifven­dahl är po­li­tisk chefre­dak­tör. Läs fler av hen­nes tex­ter på SvD.se/av/to­ve­lifven­dahl

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.