An­ders Lind­blad: Klart Sverige och An­ders­son har i VM att gö­ra

Han stä­da­de rent i om­kläd­nings­rum­met, hyl­la­de kol­lek­ti­vet och fick tå­rar i ögo­nen av spe­lar­nas gläd­jetå­rar. Jan­ne An­ders­sons pre­stige­lö­sa, tyd­li­ga le­dar­skap skul­le ga­ran­te­rat även få Zla­tan Ibra­hi­mo­vic att an­pas­sa sig till la­get.

Svenska Dagbladet - - SPORT -

agen ef­ter miraklet i Milano, brag­den på San Si­ro, gläd­jedan­sen runt ”Gra­nen” pra­ta­de vi sam­man­håll­ning, seed­nings­grup­per, VM-bas och … Zla­tan.

Om det var en till­fäl­lig­het lå­ter jag va­ra osagt, men Jan­ne An­ders­son var den själv­kla­ra hu­vud­per­so­nen i Pre­si­den­ti­al Sui­te på spe­lar­ho­tel­let när han sam­man­fat­ta­de kva­let och blic­ka­de fram­åt. Mot VM. Mot Ryss­land.

Han blev käns­lo­sam när han tänk­te på ve­te­ra­ner­nas gläd­je­rus – de som nu tog sista chan­sen att spe­la ett VM – och han be­rät­ta­de att det hand­lar om re­spekt var­för han all­tid ploc­kar rent i om­kläd­nings­rum­met in­nan han läm­nar det (apro­på en bild som bli­vit vi­ral).

Jag är ett stort fan av Jan­ne An­ders­sons le­dar­stil. Det har jag

Dskri­vit många gång­er och gör gär­na igen. Han är ge­nu­in, har so­ci­alt ”bollsin­ne”, ut­strå­lar pon­dus ut­an att va­ra stöd­dig och in­ser be­ty­del­sen av att om­ge sig med rätt per­so­ner.

Lands­la­gets suc­cékval är re­sul­ta­tet av kol­lek­ti­vets styr­ka, där gläd­je, sam­man­håll­ning och re­spekt är själv­kla­ra led­ord.

Jan­ne An­ders­son läm­nar ing­et åt slum­pen. Han är nog­grann­he­ten per­so­ni­fi­e­rad, vet vad han vill, men är sam­ti­digt pre­stige­lös. Det är högt i tak i spe­lar­grup­pen, i le­darsta­ben och i mö­tet med me­dia. När han bygg­de sin stab tog han in per­so­ner han li­ta­de på och job­bat med ti­di­ga­re. En del var att ploc­ka med id­rotts­psy­ko­lo­gen Da­ni­el Ekvall i lag­byg­get, vil­ket be­tytt myc­ket för att ska­pa en vin­nan­de dy­na­mik. Det är ing­et ho­kus-po­kus det hand­lar om, ut­an Ekvall finns med som boll­plank och ser, en­kelt ut­tryckt, till att spe­lar­na själ­va kom­mer fram till hur de vill ha sa­ker och ting ge­nom oli­ka frå­ge­ställ­ning­ar.

Att vi­sa re­spekt för om­giv­ning­en och varand­ra är vä­sent­ligt i Jan­nes värld. An­nars blir det mör­ka ögon och höjt ton­lä­ge. Som när de ita­li­ens­ka jour­na­lis­ter­na småpra­ta­de i te­le­fon och med varand­ra un­der press­kon­fe­ren­sen ef­ter av­gö­ran­det i mån­dags kväll. Till slut fick Jan­ne An­ders­son nog och tys­ta­de be­stämt den hög­ljud­da för­sam­ling­en.

Ord­ning och re­da, tyd­li­ga reg­ler. In­te kons­tigt att bil­den på en för­bunds­kap­ten i ko­stym som ploc­kar upp små­skräp i om­kläd­nings­rum­met ef­ter mat­chen fått så­dan sprid­ning och hyl­las i so­ci­a­la me­di­er. Det är Jan­ne i ett nöt­skal. Att han pre­cis ta­git Sverige till VM för förs­ta gång­en på tolv år för­änd­rar ing­et. Man läm­nar ett om­kläd- nings­rum på sam­ma sätt som det såg ut när man kom. Det lär­de han ut som trä­na­re för F12-la­get i Sen­nan ut­an­för Halm­stad, där dot­tern spe­la­de, och det har lands­la­gets stjär­nor ock­så fått hö­ra.

När frå­gor­na om Zla­tan Ibra­hi­mo­vic kom, bå­de ef­ter mat­chen och da­gen ef­ter, blev för­bunds­kap­te­nen lätt ir­ri­te­rad. Han vil­le hell­re pra­ta om spe­lar­grup­pen som va­rit med, i stäl­let för nå­gon som in­te del­ta­git.

”Zla­tan är vår störs­te id­rotts­man ge­nom ti­der­na, men det är trå­kigt att sit­ta och pra­ta om en spe­la­re som in­te var med. Pra­ta om de här poj­kar­na som gjort det i stäl­let”, sa­de han.

Jag för­står ab­so­lut hans in­ställ­ning. Det är l-a-g-e-t som sva­rat för ti­der­nas störs­ta kval­bragd och där har in­te Ibra­hi­mo­vic va­rit med.

Men.

Nu mås­te frå­gan – el­ler frå­gor­na – än­då stäl­las om Zla­tans va­ra el­ler ic­ke va­ra i lands­la­get. Ska han va­ra med i VM? Vill han? Kan han? Gör han la­get bätt­re? El­ler säm­re?

Just nu är frå­gor­na in­te ak­tu­el­la. Zla­tan har själv tac­kat för sig i blå­gul trö­ja (ef­ter EM i fjol) och är på väg till­ba­ka från den svå­ra knä­ska­dan.

Un­der Erik Ham­réns tid som för­bunds­kap­ten var lands­la­get ”Zla­tans lag”. Han styr­de och ställ­de på och ut­an­för pla­nen och spelet an­pas­sa­des ock­så ef­ter ho­nom. ”Pas­sa Zla­tan, så ord­nar det sig”.

Jag tror att han är su­gen på att spe­la VM, men i så fall vill ha frå­gan. Zla­tan äls­kar de sto­ra sce­ner­na mer än nå­gon an­nan (ska va­ra Cristi­a­no Ro­nal­do då).

Men skul­le han pas­sa in och gö­ra la­get bätt­re? Det går in­te att kom­ma ifrån att tan­ken kitt­lar.

Kva­let till fot­bolls-VM 2018 | SvD.se ”Lands­la­gets suc­cékval är re­sul­ta­tet av kol­lek­ti­vets styr­ka, där gläd­je, sam­man­håll­ning och re­spekt är själv­kla­ra led­ord”, skri­ver SvD:s An­ders Lind­blad. Fo­to: Jonas Ekströmer/TT

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.