Har­ri­sons histo­ria: Mäss­ling ut­plå­na­de den amerikanska ur­be­folk­ning­en

Svenska Dagbladet - - UNDER STRECKET -

Mäss­ling­en är, till­sam­mans med smitt­kop­por, hu­vud­an­led­ning­en till att ur­sprungs­be­folk­ning­en i Ame­ri­ka ut­plå­na­des på 1500-ta­let. Vi eu­ro­pe­er för­de med oss sjuk­do­men, som or­sa­ka­de världs­hi­sto­ri­ens störs­ta de­mo­gra­fis­ka ka­ta­strof.

å är den här igen, den gam­la plå­gan som vi trod­de att vi gjort oss av med. Mäss­ling­en. Jag glöm­mer den ald­rig. Vid sju el­ler åt­ta års ål­der kom jag hem med den. Mam­ma drog ned per­si­en­ner­na och jag låg till sängs en vec­ka – den värs­ta i min barn­dom, tilli­ka den som har et­sat sig fast all­ra skar­past i min­net. Det var jät­te­kallt och jät­tevarmt om vartan­nat. Jag hos­ta­de och nys­te och fick mas­sor av ut­slag och minns att det kän­des som att nå­got var fel med lju­set, jag vil­le att al­la lam­por skul­le släc­kas.

SMäss­ling­en är, en­ligt tro­vär­di­ga me­di­cins­ka hy­po­te­ser, en sjuk­dom som upp­stod – el­ler åt­minsto­ne ut­veck­la­des på ett för män­ni­skan far­ligt vis – un­der me­del­ti­den. Det har för­vis­so spe­ku­le­rats i att vis­sa epi­de­mi­er un­der an­ti­ken skul­le va­ra kopp­la­de till mäss­ling­en, men idag räk­nas det­ta som högst osan­no­likt. Den förs­ta me­di­cins­ka re­do­gö­rel­sen för sjuk­do­men skrevs av den per­sis­ke lä­ka­ren Rha­zes un­der de­cen­ni­er­na kring 900, och mäss­ling­ens förs­ta sto­ra ex­pan­sion äg­de rum i Eu­ro­pas och Mel­la­nösterns stä­der på 1100- och 1200-ta­len. Död­lig­he­ten var hög. I näs­ta ske­de lär­de sig emel­ler­tid vå­ra för­fä­der att le­va med sjuk­do­men. Det vill sä­ga, den fort­sat­te att skör­da liv, men till följd av per­ma­nent ut­satt­het för smit­tan ut­veck­la­de vi ett im­mun­för­svar. I många län­der över­gick mäss­ling­en till att bli en barn­sjuk­dom.

Men det gäll­de allt­så oss – eu­ro­pé­er, ara­ber och and­ra mäss­lings­ut­sat­ta folk i Gam­la värl­den. In­te folk som ald­rig stif­tat be­kant­skap med mäss­ling, och dit hör­de samt­li­ga in­byg­ga­re i Nya värl­den. När span­jo­rer­na bör­ja­de re­sa runt och eta­ble­ra bo­sätt­ning­ar i Västin­di­en och Ame­ri­ka möt­te de ur­sprungs­be­folk­ning som helt sak­na­de im­mun­för­svar. Re­sul­ta­tet blev en ka­ta­strof, och den för­vär­ra­des av att span­jo­rer­na även ha­de med sig and­ra livs­far­li­ga sjuk­do­mar, in­te minst smitt­kop­por.

I Ku­ba skör­da­de smitt­kop­por ota­li­ga liv bland tai­no­fol­ket, och när mäss­ling­en slog till på 1520-ta­let dog upp­skatt­nings­vis två tred­je­de­lar av de över­le­van­de. På 1600-ta­let fanns ing­en tai­no kvar: al­la ha­de dött el­ler as­si­mi­le­rats med er­öv­rar­na. Lik­nan­de tra­gis­ka histo­ri­er kan be­rät­tas om mäss­ling­ens an­komst till Cen­tra­la­me­ri­ka, Mex­i­ko och Pe­ru. Det lå­ter obe­grip­ligt bru­talt i en nu­tids­män­niskas öron, men fak­tum är att det in­te var ovan­ligt att hälf­ten av en bys el­ler ett land­skaps be­folk­ning svep­tes bort i sjuk­do­men. Ka­ta­stro­fen fick en in­di­rekt fort­sätt­ning i Afri­ka, ef­tersom span­jo­rer­na, som plöts­ligt stod ut­an slav­ar­be­ta­re i gru­vor och på plan­ta­ger, istäl­let häm­ta­de dem där­i­från (af­ri­ka­ner­na vi­sa­de sig ha stör­re mot­stånds­kraft mot sjuk­do­mar­na), med li­ka vid­rigt som väl­känt re­sul­tat.

Mäss­ling­ens och smitt­kop­por­nas härj­ning­ar i 1500-ta­lets Ame­ri­ka bru­kar be­teck­nas som den störs­ta kän­da de­mo­gra­fis­ka ka­ta­stro­fen i mänsk­lig­he­tens histo­ria. Kon­se­kven­ser­na var enor­ma. De for­na­me­ri­kans­ka ci­vi­li­sa­tio­ner­na kol­lap­sa­de och för­svann. Väl att mär­ka ha­de az­te­ker, maya, in­ka och and­ra folk lätt kun­nat dri­va bort de eu­ro­pe­is­ka ny­kom­ling­ar­na mi­li­tärt, men de ha­de ing­en chans mot epi­de­mi­er­na. Mäss­ling­en ba­na­de vägen för ska­pan­det av La­ti­na­me­ri­ka.

Och det var ba­ra bör­jan. I takt med att väs­ter­län­ning­ar­na spred sig över jor­den fort­sat­te mäss­ling­en att skör­da män­ni­sko­liv i län­der och på öar som var jung­fru­li­ga mar­ker för sjuk­do­men. Oce­a­ni­en drab­ba­des myc­ket hårt: på 1850-ta­let dog en fem­te­del av Ha­wai­is in­vå­na­re, två de­cen­ni­er se­na­re mel­lan en fjär­de­del och en tred­je­del av al­la in­vå­na­re på Fi­ji. Jag har sett siff­ror, låt va­ra osäk­ra, som ger vid han­den att om­kring 200 mil­jo­ner män­ni­skor har dött i mäss­ling­en se­dan 1855.

På 1950-ta­let sked­de änt­li­gen ett ge­nom­brott i sö­kan­det ef­ter ett ef­fek­tivt vac­cin, och på 1960-ta­let in­led­des kam­pen på all­var. Någ­ra de­cen­ni­er se­na­re fö­re­föll det som om mäss­ling­en var på god väg att bli li­ka utro­tad som smitt­kop­por­na. De barn som vux­it upp i vac­ci­ne­ring­ens tids­ål­der har kun­nat kän­na sig myc­ket tryg­ga­re än min ge­ne­ra­tion gjor­de i bör­jan av 1970-ta­let.

Sett mot den historiska bak­grun­den fö­re­fal­ler det onek­li­gen bi­sarrt, för att in­te sä­ga van­sin­nigt, att det idag finns män­ni­skor som med­ve­tet sä­ger nej till att vac­ci­ne­ring. Mäss­ling­en är en fi­en­de med stort F som har åsam­kat oss fruk­tans­vär­da ska­dor men som vi i dag har med­let att tillin­tet­gö­ra – om vi ba­ra vill.

Dick Har­ri­son är pro­fes­sor i histo­ria vid Lunds uni­ver­si­tet. histo­ria@svd.se

En grupp män ur den amerikanska ur­sprungs­be­folk­ning­en köp­slår med eu­ro­pe­is­ka ny­byg­ga­re. Fo­to: The Print Col­lector/IBL

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.