Stä­da – och se­dan dö

Där­för vill allt fler läm­na jor­de­li­vet med rent sam­ve­te.

Svenska Dagbladet - - KULTUR - Text: Jen­ny Dam­berg Fo­to: Li­nus Sun­dahl-Djerf

När vi dör för­svin­ner vi själ­va. Kvar blir de över­le­van­de, de an­hö­ri­ga. Och al­la vå­ra sa­ker. Vem ska ta hand om dem? En­ligt döds­städ­nings­pro­fi­len Mar­ga­re­ta Mag­nus­son är det den som vet att den ska dö. Det vill sä­ga var och en av oss. Döds­städ­ning är egent­li­gen ett ord för två sa­ker. Döds­stä­da kan man gö­ra bå­de ef­ter nå­gon an­nan och för egen del, på för­hand. Dö­den går in­te att und­vi­ka, men kar­tong­er­na med gam­la skol­böc­ker kan fak­tiskt av­hjäl­pas. Vem är man att läm­na dri­vor av gul­na­de poc­ket­böc­ker och du­kar, rull­band­spe­la­re, ra­di­o­styr­da bi­lar, van­li­ga bi­lar, ur­tvät­ta­de hand­du­kar, nopp­ri­ga plagg och sås­fläc­ki­ga gryt­lap­par?

När Mar­ga­re­ta Mag­nus­son, med eg­na ord ”nå­gon­stans mel­lan 80 och 100 år”, i bör­jan av för­ra hös­ten de­bu­te­ra­de med ”Dö­städ­ning – ing­en sorg­lig histo­ria” var det en av årets sto­ra skräl­lar i för­lags-Sve­ri­ge. Re­dan in­nan ut­giv­ning ha­de hand­bo­ken sålts till 20 län­der. In­ter­na­tio­nel­la me­di­er kun­de in­te mot­stå den loc­kan­de kom­bi­na­tio­nen Sve­ri­ge, städ­ning och dö­den. Fram ma­nas bil­den av ett var­dag­ligt mör­ker så kom­pakt att det vo­re som om Ing­mar Berg­man ald­rig läm­nat oss.

Mar­ga­re­ta Mag­nus­son skri­ver ”dö­städ­ning” för att mar­ke­ra att det hand­lar om fö­re dö­den-verk­sam­het. De råd hon ger har bä­ring på al­la åld­rar. Ing­en be­hö­ver nå­gon­sin ha tre ser­vi­ser. Grund­bud­ska­pet är att ord­ning ”alltid är käckt”, och att man in­te ska hål­la sig med sa­ker som var­ken har en prak­tisk funk­tion el­ler ett känslo­mäs­sigt vär­de. Ett cre­do som går igen från Ma­rie Kon­do, den ja­pans­ka ord­nings­kon­sul­ten vars böc­ker hit­tills har sålt i över 8 mil­jo­ner ex­em­plar värl­den över.

Det hand­lar in­te om att stä­da – ut­an om att rö­ja. Själv har Mar­ga­re­ta Mag­nus­son, på grund av ål­der och try­tan­de ork, idag städ­hjälp. Men in­te hel­ler i yng­re år var städ­ning ett in­tres­se för hen­ne. Där­e­mot har hon alltid må­nat om ord­ning. I hal­len ha­de de fem bar­nen varsitt färg­ko­dat sko- och kläd­ställ. När hon för tio år se­dan blev än­ka sål­de hon hu­set i Bo­hus­län och flyt­ta­de till två rum och kök i Stock­holm. Det var då hon verk­li­gen dö­stä­da­de, sål­de, gav bort och släng­de sto­ra

Mar­ga­re­ta Mag­nus­son har skri­vit boken ”Dö­städ­ning. Ing­en sorg­lig histo­ria”. Fo­to: Sti­na Stjern­kvist/TT

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.