Gabri­e­la Men­des an­vän­der mu­sik i kam­pen för kvin­nors ställ­ning

Svenska Dagbladet - - NYHETER VÄRLDEN - Fred­rik Mell­gren fred­rik.mell­gren@svd.se

Hon slåss för jäm­ställd­het – med sång som va­pen. Gabri­e­la Men­des, 44, är en av Kap Ver­des många eta­ble­ra­de sång­ers­kor som käm­par för kvin­nors ställ­ning i den af­ri­kans­ka öna­tio­nen. ”Vi har myc­ket emot oss. He­la vår kultur är väl­digt macho och själv­stän­di­ga kvin­nor är in­te po­pu­lä­ra. Men med mu­si­ken och sång­en har många kvin­nor fat­tat mod.” KAP VERDE

Lan­det är en av de mest sta­bi­la de­mo­kra­ti­er­na i Afri­ka och har en för­hål­lan­de­vis hög lev­nads­stan­dard och en me­del­livs­längd på strax un­der 75 år. På de nio be­bod­da öar­na som ut­gör Kap Verde bor cir­ka 540 000 in­vå­na­re men näs­tan en mil­jon kap­ver­di­er bor ut­om­lands. Många i Por­tu­gal, Hol­land och även i Boston i USA.

Det är flest män som läm­nat lan­det och där­för är kvin­no­ö­ver­skot­tet stort på det­ta öri­ke ut­an­för Afri­kas väst­kust.

– Sam­häl­let är upp­byggt på kvin­nors ar­be­te, men in­te kul­tu­ren, sät­tet att le­va. Många kvin­nor får barn väl­digt ti­digt och tror att det är ett sätt att be­hål­la man­nen. Men i prak­ti­ken fun­ge­rar det tvärtom, då drar han och skaf­far barn med and­ra kvin­nor, be­rät­tar Gabri­e­la Men­des när vi ses i hen­nes lä­gen­het i Min­de­lo, den spra­kan­de mu­sik­sta­den på ön São Vi­cen­te.

Det är hel­ler in­te

ovan­ligt att kvin­nor har barn med tre-fy­ra, kanske fler män. De är in­te gif­ta och har svårt att få nå­gon av fä­der­na att be­ta­la un­der­håll.

Men Gabri­e­la Men­des är sä­ker på att en för­änd­ring har star­tat. Inga sto­ra kliv men en tyd­lig po­li­tisk ut­veck­ling med sats­ning­ar på skolan, hög­re ut­bild­ning, barnom­sorg och nya la­gar som går ut på att fa­der­ska­pet all­tid ska fast­stäl­las.

–Myc­ket hål­ler på att ändras jäm­fört med min mam­mas ge­ne­ra­tion. På hen­nes tid fick kvin­nor in­te stu­de­ra, de skul­le stan­na hem­ma och ta hand om barn och man. Där­för var det ex­tra vik­tigt för min klo­ka mam­ma att jag skul­le stu­de­ra. Det har gjort mig stark och det tar jag med mig in i mu­si­ken och sång­en, sä­ger hon.

Det finns många sce­ner att spe­la på, of­tast enkla­re kafé­er och ba­rer. Den le­van­de mu­si­ken är själv­klar och det vim­lar av duk­ti­ga och eta­ble­ra­de sång­ers­kor på de kap­ver­dis­ka öar­na. Många av dem bör­jar sjunga i ti­di­ga år, pre­cis som Gabri­e­la Men­des.

Hon har all­tid sjung­it och bru­ka­de som barn of­ta hänga hos den bli­van­de världs­ar­tis­ten Cesária Évo­ra, som då var bar­sång­ers­ka på Café Royal, ett en­kelt och obe­märkt kafé i Min­de­lo.

– Jag bru­ka­de gå till hen­nes hus och ibland smet jag in och hör­de hen­ne på ba­rer­na. Hon var väl­digt an­språks­lös och hon gil­la­de min röst. Hen­nes bäs­ta råd var: Sjung myc­ket, gör det du tyc­ker om.

– Och jag sjöng jämt!

Sam­ti­digt var kvin­nor

som sjöng på re­stau­rang­er och ba­rer in­te väl an­sed­da. De be­trak­ta­des näs­tan som pro­sti­tu­e­ra­de och det gäll­de till en bör­jan även Cesária Évo­ra. Ing­en trod­de att hon skul­le bli stor då, tills hon en dag blev stjär­na och äls­kad av al­la.

– Min mam­ma var ock­så en duk­tig sång­ers­ka, men hon vil­le in­te sjunga of­fent­ligt. Min pap­pa gil­la­de in­te att and­ra män tit­ta­de på hen­ne. Hon har i många år va­rit min störs­ta sup­por­ter.

Det var först un­der en stor kon­sert med Cesária Évo­ra som Gabri­e­la Men­des fick tan­ken att sat­sa på mu­si­ken och in­såg att man kanske kan le­va på det. Ef­ter många år av då­ligt be­tal­da och slit­sam­ma spel­ning­ar på ba­rer­na i Min­de­lo och på gran­nö­ar­na träf­fa­de hon en fransk pro­du­cent som ab­so­lut vil­le ge ut en ski­va med hen­ne. Hon fick åka till Pa­ris och spe­la in en cd, tur­ne­ra­de i bå­de Eu­ro­pa och USA och spe­la­de in yt­ter­li­ga­re två ski­vor.

Som så många

and­ra kap­ver­dis­ka sång­ers­kor vill Gabri­e­la Men­des sat­sa på mu­si­ken. Sam­ti­digt vill hon stan­na i sitt äls­ka­de Min­de­lo.

–Gans­ka många har flyt­tat till Frank­ri­ke el­ler Por­tu­gal. Men världs­mu­sik­fac­ket blir allt sma­la­re och det är ba­ra någ­ra få som kan le­va på mu­si­ken. Det är ba­ra i Eu­ro­pa man kan gö­ra det men jag vill in­te flyt­ta här­i­från. Jag gör gär­na en ny ski­va och tur­ne­rar ett tag, men det är här som mitt liv finns, sä­ger hon och be­rät­tar om al­la jobb hon har vid si­dan om mu­si­ken: sek­re­te­ra­re, ho­tell­fö­re­stån­da­re och gui­de i Min­de­lo och på gran­nön San­to An­tão för den väx­an­de tu­ris­men.

Mu­si­ka­liskt hål­ler hon sig helst till den kap­ver­dis­ka mu­sikskat­ten och ny­skriv­na lå­tar i tra­di­tio­nell an­da med mo­der­na­re tex­ter.

–Vi har en mäk­tig oce­an om­kring oss som gör oss spe­ci­el­la. Det gör mig stolt, men jag har ock­så ett bud­skap, att jag är en stark och lyck­lig kap­ver­disk kvin­na som kom­mer från en li­ten ö. Jag har myc­ket att sä­ga om vår histo­ria, att vi haft det svårt un­der sla­ve­ri­et, den långa por­tu­gi­sis­ka ko­lo­ni­sa­tio­nen och med vår macho­kul­tur. Men vi har kom­mit ut star­ka­re och det är mu­si­ken som gör mig stark, sä­ger hon.

Är det en po­li­tisk kraft?

– Nej, för mig är det in­te po­li­tik. Me­ra käns­lan av ”po­wer” att re­sa oss och läm­na det då­li­ga bakom oss. Det gäl­ler in­te minst ko­lo­ni­al­ti­den. Vi blev själv­stän­di­ga 1975 men jag kan in­te tyc­ka il­la om Por­tu­gal idag. Vi mås­te släp­pa det gam­la. ■

Foto: Eva Jacobs­son

Den kap­ver­dis­ka sång­ers­kan Gabri­e­la Men­des har tur­ne­rat runt om i värl­den och släppt tre ski­vor hit­tills.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.