Väl­kom­na och ple­a­se come in. När slap­pa ang­li­cis­mer tar över

För svens­kar är eng­els­ka språ­ket den som al­la vill hänga med på skol­går­den. Bir­git Hägg­kvist skri­ver ro­ligt, för­fä­ran­de och små­gnäl­ligt om hur vi lå­ter eng­els­kan läc­ka in i svens­kan på al­la språk­li­ga ni­vå­er.

Svenska Dagbladet - - KULTUR -

Lit­te­ra­tur | Sak­pro­sa Väl­kom­na och ple­a­se come in av Bir­git Hägg­kvist ”Det är ett främ­man­de språk. Det har ing­en ryggsäck.” Så har The­o­dor Kal­li­fa­ti­des be­skri­vit fri­he­ten när man läm­nar sitt mo­ders­mål: or­den för­lo­rar sin spe­ci­fi­ka vikt, plöts­ligt får man till­gång till ett helt nytt käns­lo­re­gis­ter. Ett slags be­rus­ning, man kan sä­ga vad som helst. Min mam­ma bru­ka­de på­pe­ka att ful­la svens­kar gär­na gick över till att pra­ta eng­els­ka, i ett slags al­ko­ho­lin­spi­re­rat över­mod. Det var på 70-ta­let. I dag pra­tar vi som om vi var li­te små­ful­la jämt, eng­els­kan läc­ker in i svens­kan på al­la språk­li­ga ni­vå­er: ord och ut­tryck som lyfts in i svens­kan ut­an att över­sät­tas, ord och ut­tryck som di­rek­tö­ver­sätts ut­an käns­la för svensk me­nings­bygg­nad, ord med två el­ler fle­ra be­ty­del­ser som över­sätts ut­an käns­la för klang el­ler vär­de, eng­els­ka sats­kon­struk­tio­ner el­ler idi­o­ma­tis­ka ut­tryck or­da­grant över­sat­ta och där­med be­rö­va­de så­väl ele­gans som in­ne­håll.

Kal­li­fa­ti­des ci­te­ras i Bir­git Hägg­kvists nyut­kom­na strids­skrift ”Väl­kom­na och ple­a­se come in”. Hägg­kvist, född 1941, har stu­de­rat la­tin, nor­dis­ka språk, eng­els­ka, san­skrit och hin­di, samt un­der­vi­sat i hin­di. Språ­ket som makt­me­del, språ­ket som val­plats för kam­pen mel­lan om­värl­den och en själv om kon­troll över det eg­na ja­get, är nå­got av ett hu­vud­te­ma för hen­ne: hon skrev 2001 no­vel­len ”För­söks­råt­tan” där en skol­gårds­mob­ba­re vitt­nar om språ­kets makt att om­vand­la verk­lig­he­ten, i ro­ma­nen ”A” från 2010 pra­tar en möns­te­re­lev om hur hon vill gö­ra sig själv li­ka ”oge­nom­träng­lig” som lä­rar­na är i hen­nes ögon.

Eng­els­ka språ­ket är den al­la vill hänga med på skol­går­den, klas­sens stjär­na. Om man får tro Hägg­kvist är eng­els­kan fram­för allt ett språk för det inau­ten­tis­ka. Där vi in­te läng­re bott­nar språk­ligt men gär­na vill hål­la till. Vi sä­ger white trash dels för att vi tyc­ker det har en air (en au­ra, en fläkt, en vi­be) av ”True De­tecti­ve” och ”Den sista fär­den”, dels för att vi då slip­per sä­ga patrask, drägg el­ler slöd­der – eng­els­kan bå­de mild­rar och skär­per ut­sa­gan, men flyt­tar den fram­för allt li­te läng­re från vår egen per­son och

Foto: IBL/TT

→ Som­ma­rens böcker 2018 | SvD.se Bir­git Hägg­kvists nya bok om hur eng­els­kan på­ver­kar det svens­ka språ­ket är en strids­skrift, en­ligt Kristof­fer Le­an­do­er.

224 S. NA­TUR & KULTUR

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.