Temaserien Vetenskap: Kroppen vol. 4
Fakta om stress
Vad händer i kroppen när den utsätts för stress?
Hans Selye, mannen som först definierade stress, sägs ha sagt: ”Alla vet vad stress är, men ingen vet vad det egentligen är.” Inom psykologi beskrivs stress som känslan av en överdriven känslomässig press. Det kan leda till nervositet, sömnproblem, ändrade matvanor, destruktivt beteende, huvudvärk och muskelsmärta. Det här är den form av stress vi alla känner igen.
Det är en del av livet. Ur ett bredare biologiskt perspektiv är stress kroppens reaktion på någon form av störning, vare sig det är ett psykologiskt trauma, extrema temperaturer, brist på mat, sömn eller en konfrontation med ett rovdjur.
Det finns ingen helt klar medicinsk definition av stress, men i biologin beskrivs det som allt som hotar kroppens naturliga balans. För att skydda dig från hotet, oavsett om det är verkligt eller inbillat, tar kroppen kommando. Blodet bombarderas med kemiska signalsubstanser som leder till vakenhet, ökad hjärtfrekvens och snabbare andning. Det kan också lindra smärta och i vissa fall framkalla eufori. Vissa kan bli exalterade och känna en slags lyckorus när de är extra stressade. Samtidigt bromsas ickelivsnödvändiga funktioner som matsmältning och tillväxt helt. När stressresponsen i kroppen aktiveras är framtiden inte så viktig längre, nu handlar det om överlevnad.
Det är hjärnan som startar stressresponsen. Amygdala, en liten struktur i hjärnan, påverkar känslorna och upptäcker möjlig fara. Den sänder information till hypotalamus, en annan del av hjärnan, som utlöser en kedja av elektriska och kemiska meddelanden som förbereder kroppen på att agera. Det första steget är att sätta nervsystemet i flykt eller kampläge. Kroppen gör det genom att instruera binjurarna att de ska öka adrenalinproduktionen.
Denna kemiska budbärare strömmar ut blodomloppet och utlöser en våg av energi som tömmer kroppens fett och glykogenlager. Blodsockret ökar och fettsyror frigörs för att ge kroppen bränsle. Dessa molekyler transporteras sedan genom blodet till musklerna och hjärnan. Blodkärlen blir smalare (på områden där de inte är livsnödvändiga), pulsen ökar och andningen blir snabbare. På detta sätt flyttar kroppen alla sina resurser till ställen där de behövs som mest. Sinnena stärks, hjärnan skärps och musklerna är redo. Denna respons uppstår omedelbart, ibland innan det medvetna sinnet lyckas upptäcka faran.
Det exakta mönstret för dessa kemiska vågor varierar beroende på situation och person. Om varken flykt eller kamp är möjlig kan en annan form av respons ersätta flykt eller kampläget. Vi kan kalla det motvillig vaksamhet eller ”frysning”. Under dessa omständigheter stannar alla kroppens rörelser. Blodet leds bort från huden, armarna och benen till kroppens centrala organ. Du fryser till is och blir helt handlingsförlamad. Kroppen gör sig inte redo för fysisk aktivitet, den förbereder sig för att minska blödningen vid en eventuell skada.
De flesta stressformer vi utsätts för idag leder inte till risk för fysisk skada, men vi har haft nytta av denna mekanism tidigare i människans utveckling.
”Vissa kan bli exalterade och känna ett slags lyckorus när de är extra stressade.”
Vilken respons kroppen väljer beror på situationen, men vi verkar också föredra det ena eller det andra beroende på vår personlighet. Forskare tror att sådana personliga mönster bestäms tidigt i livet.
Samtidigt aktiveras en långsammare och mer stabil form av stressrespons. Hypotalamus pumpar ut en peptid som kallas för ett kortikotropinfrisättande hormon (CRH). Detta utlöser den biologiska reaktionen som ställer in kroppen på överlevnad. CRH gör ett litet hopp genom blodet från hypotalamus till hypofysen, där det utlöser en annan, mer omfattande, kemisk signal. Ett hormon som kallas adrenokortikotropiskt hormon (ACTH) tar sig runt kroppen genom blodet. När hormonet når njurarna utlöses nästa steg i kroppens stressrespons.
Ovanför njurarna har vi en hormonfabrik som vi kallar för binjurarna och inuti dessa finns binjurebarken. Cellerna här producerar glukokortikoider, kroppens naturliga steroider. Den viktigaste av dem kallas kortisol. Dessa steroider hjälper kroppen att hantera stress. Kortisol blandar sig med insulin och bidrar till att hålla blodsockret stabilt. Det balanserar också kroppens phvärde, dämpar immunresponsen och påverkar även bildandet av minnen.
Kroppen kan motverka kortvarig stress snabbt. För att cykeln inte ska fortsätta i oändlighet fungerar kortisol också som en avstängningsknapp. Det skickar signaler tillbaka till hjärnan om att stressresponsen är aktiverad och hjälper till att stoppa produktionen av CRH och ACTH. Men ibland kan stress utvecklas till ett långvarigt och kroniskt problem.
I djurriket är människan (så vitt vi vet) ensam om att tänka abstrakt om världen och sig själv. Vår stora hjärna är en gåva, men den kan också leda till långvarig stress eftersom vi oroar oss för problem som andra djur inte har – barn, vänner, status, jobb och pengar.
Spänningsresponsen har förändrats i takt med evolutionen. Det har ökat chanserna att överleva korta perioder av stress, men det kan skada oss på lång sikt. Stress som inte kontrolleras kan leda till olika sjukdomar.
Att bli utsatt för stress under barndomen, oavsett om det är i form av krig, mobbning, brist på omsorg eller skilsmässa, ökar risken för psykiska problem i vuxen ålder.
Barns hjärnor utvecklas fortfarande och kronisk stress kan skapa strukturella förändringar som påverkar hur hjärnan fungerar. I vuxen ålder leder kronisk stress till slitage på både hjärtat och blodkärl, och det kan sedan leda till hjärt och kärlsjukdomar som hjärtinfarkt och stroke samt skador på immunförsvaret.
Under en akut stressrespons mobiliserar immuncellerna sig för att avvärja en infektion, men stresssteroiden kortisol har negativ påverkan på immuncellerna på lång sikt. Läkemedel som innehåller kortisol används faktiskt för att dämpa immunförsvaret hos patienter som måste lugna immunresponsen.
Långvarig stress är ett allvarligt problem. Stressresponsen i sig är en belastning för kroppen, men mycket av det vi gör för att hantera stress, som att röka eller dricka alkohol, skadar också kroppens organ. Våra stressproblem handlar dock om mer än bara det fysiska.
Stress är ett laddat ord. Ny forskning har studerat hur vår uppfattning om vår egen stress påverkar vilken inverkan den verkliga stressen har på kroppen. Det har visat sig att stress har en mer negativ påverkan om vi tror att den är skadlig.
Amerikanska studier visar att människor som stressar har en ökad risk för att dö i förtid. Men – och detta är helt avgörande – det gällde bara de som tror att stress är skadligt för dem. Faktum är att andra som också stressades, men inte trodde att stressen var skadlig, hade lägre risk för att dö än de som nästan inte stressade alls.
Otroligt nog verkar det som att man kan förändra vilken påverkan stress har på kroppen genom att ändra hur man ser på stress. Att se svettiga handflator, högre puls och snabbare andning som tecken på att kroppen försöker hjälpa dig ändrar kroppens reaktion. Pulsen går upp oavsett, men blodkärlen förblir avslappnade, något som är mycket bättre för cirkulationssystemet. Stressresponsen innefattar ytterligare en del, men den delen förbises ofta: oxytocin.
Oxytocin kallas för kärlekshormonet och skapar anknytning både mellan par och mellan mödrar med nyfödda barn. Hjärnan frigör hormonet när någon rör vid oss, smeker oss eller ger oss en kram. Men oxytocin produceras faktiskt också när vi stressar, vilket hjälper oss att söka stöd från andra. Dessutom hjälper oxytocin till att utvidga blodkärlen, sänka blodtrycket och att reparera hjärtat.
Stress upplevs som obehagligt av de flesta, men vi är skapade så för att kunna står emot livets utmaningar. Genom att lita på din egen kropp och dess förmåga att hantera stress, och att du ber om hjälp när det blir för mycket, kan du kontrollera stress och dess skadliga effekter.
”Stress upplevs som obehagligt, men vi är skapade så för att kunna stå emot livets utmaningar.”