Tack för din tro­fast­het, äls­ka­de ha­ta­de Glo­ben

Tidningen Årsta / Enskede - - Hej Söderort -

Ny­li­gen flyt­ta­de jag till Skärmar­brink. Jag trivs bra här. Men ut­sik­ten från min lä­gen­het är, tja, nå­got ena­han­da. Den be­står ute­slu­tan­de av Glo­ben. Som en gi­gan­tisk grå­das­kig snö­boll tor­nar ett av Stock­holms mest kän­da land­mär­ken upp sig ut­an­för mitt köks­föns­ter och skym­mer sik­ten för i prin­cip allt an­nat. Jag har än­nu in­te kun­nat be­stäm­ma mig för om jag ha­tar el­ler äls­kar den. Vis­sa da­gar, sörp­lan­des på mor­gonkaf­fet, kan jag ge mig fan på att elän­det vux­it se­dan igår. Sam­ti­digt kan jag in­te för­ne­ka att bygg­na­den skän­ker mig viss tröst. Ni vet hur för­än­der­ligt li­vet kan va­ra. Vis­sa da­gar fly­ger man ur säng­en, hung­rig på allt da­gen har att er­bju­da. Jaz­zar viss­lan­de fram över ga­tor­na, high-fi­var kas­sö­ren på Press­by­rån och kas­tar en släng­kyss till bi­len som är snäll nog att sak­ta in, trots att det kanske in­te finns nå­got över­gångs­stäl­le pre­cis där.

And­ra da­gar: ha­sar Val­halla­vä­gen fram till job­bet som en vål­nad. Var­je steg krä­ver un­ge­fär sam­ma kraf­tan­sträng­ning som att dra loss fo­ten ur ett kärr. Som­nar tung i sin­net och är en mil­li­se­kund från att kas­ta te­le­fo­nen i väg­gen när lar­met en­vist tju­ter på mor­go­nen. PIIIPIIIIPIIIPIIIPIIIP!

Tas­sar till­slut mot­vil­ligt fram till fönst­ret, fäl­ler upp per­si­en­ner­na. Ki­kar ut. Jodå. Den står kvar. Den står all­tid kvar.

Co­me hell or high wa­ter: Glo­ben står där den står. Som en tro­fast gam­mal vän, en kon­stant i en an­nars obe­räk­ne­lig till­va­ro.

Glo­ben kan man all­tid li­ta på. Jag tror vår re­la­tion har gans­ka go­da för­ut­sätt­ning­ar.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.