De sä­ger ing­et – men vill än­då se si­na ci­tat

Tidningen Årsta / Enskede - - Hej Söderort -

Ivec­kan mej­la­de en man och ra­sa­de mot mig. Det­ta ef­tersom jag i en ar­ti­kel om en älg i Ör­by, van­vör­digt och klackspar­kigt kal­lat Tom­my Tu­vung­er för ”högs­te hönsnär­de t gäl­ler vilt­vård ”. Och in­te ska­de­djurs sam­ord­na­re, som är hans of­fi­ci­el­la ti­tel. Det kan man ra­sa mot, såklart. Rätt ska va­ra rätt och Tu­vung­er är tjäns­te­man och ing­et fjä­der­fä. Det var ba­ra li­te språk­bruk jag släng­de in för att sät­ta guld­kant på min, och för­hopp­nings­vis även lä­sa­rens, gråa var­dag. Ar­ga lä­sa­re och ba­ga­tellar­ta­de no­ti­ser om döds­döm­da äl­gar i Ör­by till trots – jag trivs rätt bra med mitt jobb som re­por­ter på lägs­ta lo­kal­ni­vå. Man kan in­te tro det, med tan­ke på hur sam­ti­dens de­battvå­gor för jäm­nan ni­tar på min kår rätt hårt i nyl­let, men jour­na­list är ett la­gom bra yr­ke.

En nack­del är dock den allt mer gras­se­ran­de ”kan jag få kol­la mi­na ci­tat”-sju­kan. Att be att få se si­na ci­tat ef­ter en in­ter­vju är all­tid okej – glöm in­te det! – då även vi jour­na­lis­ter är män­ni­skor som kan fat­ta fel, skri­va fel, ba­ra gö­ra all­mänt fel. Men nå­gon­stans är det väl­digt många kon­sul­ter som blir väl­dig ri­ka på att me­di­e­trä­na varen­da tjäns­te­man i kom­mu­nen. Allt of­ta­re ring­er jag en by­rå­krat för att frå­ga om ett da­tum, en plats, ett namn, el­ler för att dub­bel­kol­la nå­got som står på sta­dens webb, ba­ra för att få ”kan du mej­la mi­na ci­tat” mot slu­tet av sam­ta­let.

Eh, du har ju in­te sagt nå­got om nå­got, egent­li­gen? Du har re­ci­te­rat fak­ta, in­te gett din åsikt som kan tol­kas och fel­tol­kas. Det finns inga rik­ti­ga ci­tat att skic­ka, men visst, här har du.

Re­kor­det är när nå­gon som sva­rat ”ing­en kom­men­tar” el­ler ”det kan jag in­te kom­men­te­ra” el­ler ”det kan jag in­te sva­ra på” ber att få se si­na ci­tat in­nan jag pub­li­ce­rar. Jodå, det har hänt fler än en gång.

Men nu har jag kom­mit på vad jag ska gö­ra när det hän­der näs­ta gång. Jag skic­kar ett helt tomt, vitt e-mejl. Då får jag li­te guld­kant på den gråa var­da­gen även den da­gen.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.