Mitt i Söderort Hammarby Skarpnäck
Mikrobryggd ölär fortsatt rätt
BRYGGARE. Bröderna Mellgren lessnar aldrig på öl
Den lokala hantverksölens tid är långt ifrån ute. Tvärtom. Hittills i år har sex nya mikrobryggerier etablerats bara i Stockholm.
”Nu vänder bryggeritrenden nedåt” löd nyligen en rubrik i Sveriges radio. Är alltså mikrohajpen över, med allt vad det innebär av mustaschtvinnande entusiaster som noga väger humle?
Nja, inte alls faktiskt. På intresseorganisationen Svenska bryggerier säger man rakt av att trenden, med allt fler nystartade bryggerier varje år, den håller i sig, Med en liten brasklapp påklistrad:
– Det kan vara lite av nyhetens behag. Du måste vara dedikerad och hålla en jämn, hög kvalité. Om fem år kommer vi att se vilka som finns kvar, spår organisations Fredrik Sörbom, samtidigt som han lägger till ett ”fast å andra sidan”:
– För några år sedan trodde ingen att det någonsin skulle finnas ens över 100 stycken i Sverige. Idag är de över 300.
Öl är deras passion
Men just nu tycker ännu väldigt många att det är fortsatt kul med öl. ”Det blir man aldrig less på”, som de tre bröderna Mellgren förklarar sin nördiga passion. Tillsammans driver de Hopsan, ett bryggeri som är så litet att det är mer makro än mikro.
Det är ett av sex bryggerier i Stockholm som under 2017 klivit upp till en professionell nivå, och i botten på ett anonymt bostadshus i Gröndal produceras 600-800 liter öl i månaden. Som jämförelse har Oppigårds, ett mikrobryggeri i Hedemora, en årsproduktion på över miljonen liter. Här på Hopsan tappas flaskorna en efter en, cirka 60 i timmen blir det, och etiketterna sätts på manuellt.
Sedan kör brorsorna själva ut ölen till de sju återförsäljare som finns i kommunen. Även om intresset skulle finnas, så finns inte tiden eller mankraften att sälja mer. Det här är maxkapacitet.
Hobbyn tog över
Det var för fem år sedan som trion började brygga hemma hos Philip Mellgren, en freakig hobby som snabbt tog över hela huset. Idag står de precis på gränsen till nästa nivå, då en eller två skulle kunna ha det här som jobb. Som det är idag har alla kvar sina vanliga heltidsarbeten. Och väldigt förstående familjer. Kvällar och helger; det är alltid någon på plats i bryggeriet.
– Tidsmässigt dödar det här all fritid. Även om vi räknat med mycket jobb, så är det ännu mer än vi någonsin trott. Det är helt sjukt. Men mycket är byråkratin och pappersarbetet som kommer med att göra öl, säger Jimmy Mellgren.
De räknar kallt med att vara ett av de bryggerier som är kvar om de där fem åren då trenden kan ha vänt. Drömmen är såklart att det ska bli stort nog att försörja dem alla, men som det är nu går alla pengar till nyinvesteringar i utrustning och expanssion.
Nördigheten lever kvar
Och ja, att bryggaren oftast heter Bob råder det ingen tvekan om. Mikrobärsen är en mansgrej.
– Jo, så är det ju. Kollar du på ölmässorna är det nog minst en 80 procent män. Det är grabbigt att brygga öl. Det lever nog fortfarande kvar det där att nördighet, det är något för killar, tror Tim Mellgren.