Back In Black – AC/DC

Död, återfödelse och gudomlig inspiration – historien om tidernas mest sålda rockalbum.

Det fanns en stark betydelse i både titeln och det helsvarta omslaget. Den 19 februari 1980 hittades AC/DC:S sångare Bon Scott död i en parkerad bil i East Dulwich i södra London. Kvällen innan hade han varit ute i Camden, kollat in band och druckit sig redlös. På vägen hem hade hans sällskap inte lyckats väcka honom och han lämnades i bilen. Han vaknade aldrig igen. ”Akut alkoholförgiftning”, enligt dödscertifikatet. ”Död genom olyckshändelse.” Bon Scott var 33 år gammal. AC/DC:S förra skiva, Highway To Hell, hade hamnat på topp 20 i USA. Efter åratal av harvande på australiska barer följt av turnésvängarna i England såg det ut som om bandet var på gränsen till att slå igenom.

Mot alla odds omgrupperade sig bandet snabbt. De ansåg att Bon Scott hade velat det. De höll snart auditions för en ny sångare (de kallade in Brian Johnson eftersom någon kom ihåg att Bon Scott hade pratat om sångaren från bandet Geordie) och bara sex månader senare släpptes Back In Black. Gitarristen Angus Young beskrev Back In Black som ”vår hyllning till Bon”, men den blev så mycket mer än så. Back In Black är AC/DC:S bäst säljande skiva någonsin och världens näst mest sålda skiva (efter Michael Jacksons Thriller). Skivan är alla comebackalbums moder och möjligen världens genom tiderna bästa hårdrockskiva.

Som bandet beskriver det var tiden både den bästa och sämsta tänkbara. Bon Scotts död skakade om dem, men Brian Johnson – som gjorde det bästa han kunde av tillfället – passade omedelbart in i bandet och idéerna kom på löpande band.

När de hade spelat in tre av låtarna på Bahamas började nykomlingen Brian Johnson oroa sig över att han hade för ont om texter. Han sökte inspiration till Hells Bells när ett tropiskt åskoväder rasade ute. ”Jag sa: ’Det där är rolling thunder, det är vad det kallas i England’”, minns Brian. Producenten Mutt Lange sa: ” Rolling thunder? Skriv ner det.” Regnet föll, och Brian antecknade pourin’ rain.

Brian: ”Och vinden tilltog – I’m comin’ on like a hurricane!’ Det var det. Låten blev klar samma kväll. Och jag hade inte ens hört den …”

Det var som om det hela var förutbestämt. Och hans sydstatspredikan i början av Rock And Roll Ain’t Noise Pollution gjordes helt spontant i en tagning: ”Jag trodde aldrig att det skulle hamna på skivan”, sa Brian senare.

Back In Black var enligt Malcolm bandets tillbakablick på de fina stunder de hade med Bon. Have A Drink On Me hade tidigare spelats in som demo med Bon på trummor. Med textraden” Whisky, gin and brandy/with a glass I’m pretty handy” utbringade Brian en skål till sin företrädare. Med You Shook Me All Night Long visade Brian att han precis som Bon Scott kunde använda sig av tvetydigheter: ”She told me to come but I was already there.”

På Highway To Hell hade Mutt Lange polerat bandets sound och gjort dem mer kommersiella utan att de förlorade sin identitet. You Shook Me All Night Long illustrerar Langes förmåga att förse ett hårdrockband med en självklar popkänsla som uppmuntrar till allsång.

När det gäller texten hänvisar Brian till övernaturlig inspiration. ”Jag minns att jag satt i mitt rum och skrev och att jag hade ett blankt papper. Och vet du vad? Jag har inget emot att kallas för fegis och jag tror inte på andar och sånt, men något hände i rummet den kvällen. ”Jag bryr mig inte ett dugg om ifall folk tror på mig eller inte, men något sköljde genom mig och sa ’Det är okej grabben, det är okej’. Den sortens lugn. Jag skulle vilja tro att det var Bon, men det kan jag inte eftersom jag är för cynisk och jag vill inte att folk ska få en massa idéer. Men något hände och jag började bara skriva texten.”

Skivan innehåller så många klassiska låtar: Shoot To Thrill, What Do You Do For Money Honey (en låt som härstammade från sessionerna till Powerage från 1978) och givetvis den geniala titellåten som bygger på ett riff som låter som blues skulle låta om den hade dekonstruerats av Satan och återuppbyggts av Tony Stark.

Ur tragedin kom AC/DC:S största triumf. Inte nog med att skivan blev listetta i Storbritannien – tidigare titlar som Highway to Hell, Let There Be Rock och livealbumet If You Want Blood You’ve Got It hamnade på topp 100 när lyssnarna sökte sig tillbaka i deras katalog. I USA stannade skivan på listorna i 131 veckor.

I mars 2016 hoppade Brian Johnson av bandet på grund av hörselproblem. Men 1980 levde han en framgångssaga – han kom från ingenstans och frontade plötsligt världens största band. (”Jag var helt pank”, har han berättat. ”Jag hade ingenting. Jag hade två ungar och amorteringar att betala. Jag körde en VW som var 14 år gammal. Jag var utblottad.”) Han räddade bandet när allt verkade vara förlorat.

”Back In Black är inte bara AC/DC:S bästa skiva någonsin”, skrev Paul Elliott en gång i Classic Rock. ”Det är världens bästa skiva någonsin.”

utgiven 1980 producent Mutt Lange