96 Superunknown

Soundgarden

Seattle-bandet var ett av de första att spela in för skivbolaget Sub Pop och hade med 1991 års redan etablerat sig som frontfigurer på den nya alternativa rockscenen jämte Nirvana och Pearl Jam.

Men det var med den här skivan som de sköts upp i stratosfären. Superunknown sålde i nio miljoner exemplar och blev en kritikerrosad klassiker.

Superunknown utmärker sig som en nyckelskiva från perioden, men man kan lika gärna spela den tillsammans med tidigare rockmästerverk. Chris Cornells genomträngande blueswailande är en blink till Robert Plant och Kim Thayils riff är i sina tyngsta stunder besläktade med Tony Iommis klassiska Black Sabbath-riff.

Soundgarden hade hållit på länge (bandet bildades 1984) och spelade en egensinnig metal med inslag av rubbad humor på sitt debutalbum från 1988, Ultramega OK. Och redan då – med den psykedeliska metalpulsen från deras tidiga album och den mäktiga agitationen på Hands All Over från 1989 års turbulenta, genreskapande Louder Than Love – framstod Soundgarden som seriösa och fokuserade. Det handlade om blues, inte punk.

Superunknown är det Soundgarden-album som fick alla att trilla av stolen. Det handlar om egensinnig och oförfalskad metal som inte ber om ursäkt för sig. Ren och vacker. Lyssna på The Day I Tried To Live med Cornells hjärtskärande sånginsats och försök slå i mig att de inte är Sabbaths eller Zeppelins likar. Lyssna på Black Hole Sun (som vid tiden för Kurt Cobains död definierade en hel era) och försök att övertyga någon över huvud taget om att det här inte är högklassig metal.

Den ursprungliga bluesen, framåtflyttad genom tid och distortion.

Som trummisen Matt Cameron beskrev Superunknown för mig 1994: ”Det svänger, skivan rockar och allt är på plats. Jag kan lyssna på den. I vanliga fall handlar rocklåtar om specifika saker – tjejer, bilar och sex. Men texterna på Superunknown är väldigt inåtvända, väldigt mörka. De berättar något helt annat. I grunden är det ett stort ’fuck you’ till världen, en vädjan om att vi vill bli lämnade ifred!”

Vid den här tiden kunde endast Metallica utmana Soundgarden när det gällde det känslomässiga registret, men de föll snabbt ifrån. Metallica själva bekräftade Soundgardens status när gitarristen Kirk Hammett 2008 berättade för Rolling Stone att Enter Sandman kanske inte hade funnits om det inte vore för de stora och tunga riffen på Soundgardens andra album Louder Than Love från 1989.

Om den tidiga 70-talshårdrocken var ett jubel var den tidiga 90-talsditon desto dystrare. Titeln Superunknown antyder ett ändlöst, kargt, tomt kosmos och varenda en av de 70 minuterna musik utforskar det minst lika supermassiva svarta hål som utgör människans