82 Burn

Deep Purple

Ut med Gillan och Glover, in med Coverdale och Hughes. Somliga var nog skeptiska till den nya Purplesättningen, men resultatet av deras första gemensamma ansträngningar talade sitt tydliga språk: Burn sålde, och den sålde mycket. ”Vi uppgav en kollektiv suck av lättnad när vi märkte att vi lyckades behålla bandets framgångsnivå efter bandets omvandling från Mark II till Mark III”, medger Coverdale.

Samtidigt som Burn var och är en uppvisning av Deep Purples då nya medlemmar – sångaren David Coverdale och basisten och sångaren Glenn Hughes – är det tydligt att det är gitarristen Ritchie Blackmores skiva. När man lyssnar på skivan idag är det två saker som verkligen står ut.

För det första: Coverdales och Hughes insatser är absolut förstklassiga och deras samspel är oöverträffat. Coverdale levererar opolerad och ruffig entusiasm medan Hughes sång fyller ut i det högre registret. De två kompletterar varandra perfekt och det låter som om de har slipat på sina sångdueller i flera år. Ian Gillans ande fick nog anse sig vara besegrad.

För det andra: som tidigare har nämnts är Blackmore den verkliga stjärnan på Burn. Hans riff – särskilt på titelspåret och på Mistreated – är bedrägligt enkla, svänger och är skickligt spelade. Hans gitarrton är myndig och magnifik och hans solon får lyssnaren att tappa hakan – till exempel när han bygger upp sina bluesbaserade variationer i slutet av Lay Down Stay Down. Det är överjordiskt.

Coverdale var helt okänd när han gick med i bandet. Han jobbade tidigare i klädbutiken Stride In Style i Redcar. Hughes kom från Trapeze som var ett relativt okänt band trots att de var signade till Moody Blues etikett Threshold i Storbritannien. När Blackmore väl hade bestämt sig för att han ville fortsätta med Purple efter att sångaren Ian Gillan och basisten Roger Glover hade lämnat bandet hade han en tydlig vision av hur gruppens nya sättning Mark III skulle utformas.

Gitarristen ville hemskt gärna ha Paul Rodgers från Free och Bad Company som bandets nye sångare, men han var inte tillgänglig. Istället plockades den soulige Coverdale in. Sångaren märkte genast hur saker och ting låg till: ”Jag insåg snabbt att Ritchie var Purples huvudsaklige kompositör”, minns han. ”Blackmore hade jobbat hårt. Hans idéer var nya och spännande och ganska annorlunda mot det recept Purple använde sig av på de skivor jag lyssnat på när jag gjorde mina efterforskningar om bandet.”

”Jag skrev ett halvdussin olika texter till Burn [låten] – så angelägen var jag”, minns Coverdale. ”Den slutgiltiga texten till Burn kom till eftersom jag försökte gå Ritchie till mötes, antar jag. Texten är inte av det slag jag vanligen skriver. Jag såg på den mer som science fictionstrofer.”

Glenn Hughes bidrog med en kraftfull personlighet, en gyllene strupe och en