73 Born In The USA

Bru­ce Spring­s­teen

Topp 100 - Tidernas basta rockalbum - - Innehåll -

Born In The USA är Bru­ce Spring­s­te­ens bäst säl­jan­de al­bum. Den sål­de i mil­jon­tals ex­em­plar och gjor­de ho­nom till en su­per­stjär­na. Märk­ligt då att det sam­ti­digt är den Spring­s­teen-ski­va som är lät­tast att ogil­la, även för hans fans, ef­tersom den spe­la­des så över­dri­vet myc­ket 1984 och 1985 med si­na fem tio-i-topp-sing­lar. Sam­ti­digt bubb­la­de No Sur­ren­der, I’m On Fi­re och in­te minst Down­bound Train strax un­der ytan. Och ti­tel­spå­ret kan va­ra en av rock­histo­ri­ens mest miss­för­ståd­da lå­tar. Spring­s­teen skrev den med ett stort mått av sar­kasm, men re­fräng­en kom att bli ett strids­rop för pat­ri­o­tism vil­ket in­te var hans av­sikt.

Born In The USA släpp­tes ef­ter en mörk pe­ri­od i bå­de Spring­s­te­ens pri­vat­liv och för ame­ri­ka­ner i all­män­het. Un­der åren strax fö­re ut­giv­ning­en ha­de USA drab­bats av säm­re eko­no­mi och hög­re ar­bets­lös­het. För en del var det här den svå­ras­te pe­ri­o­den se­dan den sto­ra de­pres­sio­nen på 1930ta­let. Spring­s­teen som ha­de an­lag för de­pres­sio­ner på ett per­son­ligt plan ge­nom­gick en livs­kris ef­ter tur­nén som följ­de på The Ri­ver, hans fem­te ski­va som ha­de in­lett det nya de­cen­ni­et. Han for­mu­le­ra­de myc­ket av det på sin näs­ta ski­va som släpp­tes 1982: Nebras­ka. Den in­ne­hål­ler en stark sam­ling lå­tar som han spe­la­de in ut­an hjälp av E Stre­et Band.

När ban­det åter­vän­de på Born In The USA bi­drog de till det liv­ful­la, upp­lyf­tan­de och ström­lin­je­for­ma­de sound som fun­ge­ra­de som bal­sam för mil­jon­tals stu­ka­de ame­ri­ka­ner. Ski­van vi­sa­de sig va­ra ett kom­mer­si­ellt vidun­der, för­sedd med ett fler­tal hit­sing­lar och med po­ten­ti­al att säl­ja i mil­jon­tals ex­em­plar.

I sep­tem­ber 1983 sam­la­de Spring­s­teen E Stre­et Band för att bör­ja spe­la in. De föl­jan­de ses­sio­ner­na fick ener­gi ge­nom en sväng­ig, R&b-dof­tan­de rock­låt som han ny­li­gen ha­de skri­vit. Trots sin upp­tem­po­ka­rak­tär skild­ra­de Bob­by Je­an så­ra­de käns­lor och för­lust. Tex­ten är skri­ven som ett bit­ter­ljuvt far­väl till en kär­lek, men rik­ta­des åt­minsto­ne del­vis till gi­tar­ris­ten Ste­ven Van Zandt som un­der vå­ren ha­de för­kla­rat för Spring­s­teen att han ha­de för av­sikt att sat­sa på en egen kar­riär. Trots vän­nens av­sked mejs­la­de Spring­s­teen fram Born In The USA. Ti­tel­spå­ret och en över­bli­ven låt från Nebras­ka- ses­sio­ner­na, Down­bound Train, dam­ma­des av och pla­ce­ra­des jäm­te and­ra över­bliv­na lå­tar och ny­skri­vet ma­te­ri­al – bland and­ra Bob­by Je­an, No Sur­ren­der och Glo­ry Days.

Den 15 mars var lå­tar­na fär­di­ga att lan­da på ski­van, men Spring­s­te­ens ma­na­ger John Lan­dau kän­de fort­fa­ran­de att det sak­na­des en su­per­hit och sa det till Spring­s­teen.

På ho­tel­let sam­ma kväll ploc­ka­de Bru­ce Spring­s­teen fram sin akus­tis­ka gi­tarr och skrev Dan­ci­ng In The Dark un­der tim­mar­na in­nan gry­ning­en. Han spe­la­de in den i stu­di­on med sitt band näs­ta kväll och ha­de nu ett kom­plett al­bum som var propp­fullt av lå­tar som var li­ka star­ka och lät­till­gäng­li­ga som Hung­ry He­art, ge­nom­brotts­hiten som han egent­li­gen ha­de tänkt att kas­se­ra.

Han ha­de dock inga så­da­na re­ser­va­tio­ner gäl­lan­de Born In The USA. Fak­tum är att det var tvärtom. Fram till nu ha­de ha­de han nog­grant

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.