Ut­gi­ven 1970 pro­du­cen­ter Kit Lam­bert, The Who och Jon Ast­ley

Topp 100 - Tidernas basta rockalbum - - Innehåll -

Ef­ter Tom­my var The Who ful­la av själv­för­tro­en­de, vil­ket märk­tes när de fram­för­de sin fe­no­me­na­la li­veshow som ut­gjor­de un­der­la­get till Li­ve At Leeds. Den var hög­ljudd, vild och träf­fa­de åhö­ra­ren rakt i an­sik­tet. Ener­gin och dri­vet i Sub­sti­tu­te och Ma­gic Bus, och in­te minst den dy­na­mis­ka tolk­ning­en av Ed­die Coch­rans Sum­mer­ti­me Blues, kom­pen­se­ra­de mer än nog för ban­dets slar­vi­ga fram­trä­dan­de och den un­der­må­li­ga ljud­kva­li­te­ten.

När Li­ve At Leeds släpp­tes väck­te om­sla­get för­vå­ning. Det enk­la kon­vo­lu­tet med stäm­pel­tryc­ket ”The Who Li­ve At Leeds” gjor­de att det såg ut som en boot­leg. I kon­vo­lu­tet fanns två fic­kor. Den ena in­ne­höll vi­nyl­ski­van som lik­na­de en test­press. Den and­ra in­ne­höll fak­si­mi­ler av The Who-me­mo­ra­bi­lia från ban­dets bro­ki­ga för­flut­na, in­klu­si­ve Towns­hends hand­skriv­na text till lå­ten My Ge­ne­ra­tion, ett re­cept på rök­bom­ber, ban­dets ka­ta­stro­fa­la kon­tout­drag, ett re­fu­se­rings­brev från EMI, kon­trak­tet för Wood­stock samt Max­i­mum R&b-af­fi­schen.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.