Utgiven 1970 producenter Derek and the Dominos och Tom Dowd

Om det stämmer att fantastisk musik kommer ur tragedi, då är det inte så konstigt att den här skivan är ett mästerverk. Den spelades in under alkohol- och drogmissbruk och odiagnostiserad schizofreni. Men trots alla våndor kring skivan skapade de fem musikerna – Eric Clapton, Duane Allman, Jim Gordon, Carl Radle och Bobby Whitlock – ett passionerat och tidlöst verk som är ett av de främsta albumet i deras respektive karriärer. Layla är givetvis den mest kända låten, men låtar som Bell Bottom Blues och Tell The Truth är lika vackert framförda och kombinerar sylvass musikalitet med jordnära andlighet och sann skaparglädje. Helhetsintrycket är mångfacetterat och mäktigt.

”Vad jag verkligen älskade med skivan var att ingen visste vilka vi var”, säger Clapton. ”Vi gjorde en liten turné i England och spelade på små tomma klubbar. Eftersom folk inte visste vilka vi var kom ingen och lyssnade! Den här kvartetten var ett av de kraftfullaste band jag någonsin har