50 Purple Rain

Prince

namn, ett musikaliskt rockdrama i vilket Prince spelar huvudkaraktären The Kid i en berättelse löst baserad på hans eget liv. Filmen blev en stor succé, och skivan en klassiker som skulle komma att definiera en hel era. Det var också den första skiva där Prince kompades av The Revolution – en grupp i stil med Sly & The Family Stone där både män och kvinnor, vita som svarta, var medlemmar.

Skivan resulterade i två singelettor i USA. Den första, When Doves Cry, var en låt som verkade existera helt i sin egen värld – en fascinerande funklåt som är unik tack vare sin avsaknad av funkens främsta instrument, elbasen. Den andra, Let’s Go Crazy, var en kvasireligiös rock’n’rollhymn som gav rockens regerande gitarrhjältar en riktig match, Eddie Van Halen inräknad. Och skivans titelspår, som nådde andra plats, var hans episka powerballad, en känslomässig resa som avslutas med ett av de bästa gitarrsolon som någonsin har fångats på band. Skivan blev etta på albumlistan i USA i augusti 1984 och stannade där till januari 1985.

Prince gitarrinsats på Purple Rain var så vass att han hamnade på omslaget till hårdrocktidningen Kerrang! 1984. Tidningens dåvarande chefredaktör Geoff Barton, idag på Classic Rock, förklarar: ”Vi publicerade bara en konsertrecension. Vi fick ingen intervju eftersom Prince sällan gav intervjuer. Men vi satte honom på omslaget eftersom vi trodde på kraften i hans musik och hans fenomenala gitarrspel. Han var mer som Hendrix än Michael Jackson. Hans gitarrspel på Let’s Go Crazy är på samma nivå som de främsta gitarrgudarna. Och tack vare alla andra influenser är Purple Rain helt enkelt en fantastisk gitarrplatta.”

Den största gåva som Purple Rain förde med sig för Prince – förutom att han blev en stjärna och att han släppte ett antal fantastiska låtar – var att han skapade sig en plats i musikvärlden. Under de följande åren skrev och producerade han låtar åt The Bangles, Sheena Easton, Madonna, Chaka Khan och Stevie Nicks. Under sina sista år samarbetade han med artister som Janelle Monae, Trombone Shorty och Zooey Deschanel.

År 1985 när Purple Rain fortfarande var glödhet reflekterade Prince över hur han balanserade sina roller som bandledare och bandmedlem. ” Jag strävar efter perfektion, och jag kan vara ganska envis och tjurig”, medgav han. ”Ibland kommer alla i bandet över och vi har långa samtal. De sker sällan och jag är den som pratar mest. När jag har pratat färdigt brukar någon av dem komma fram till mig och säga: ’Ta hand om dig. Du vet att jag verkligen älskar dig.’

”Att de älskar mig och att jag älskar dem beror mycket på att vi inte ses hela tiden. Jag skulle inte kunna vara den jag är för dem och de skulle inte kunna göra det de gör för mig om det vore annorlunda. Jag tror att alla behöver individuellt utrymme och när vi möts med det vi har diktat upp i skallen så är allt cool.”