50 Pur­p­le Rain

Prin­ce

Topp 100 - Tidernas basta rockalbum - - Innehåll -

namn, ett mu­si­ka­liskt rock­dra­ma i vil­ket Prin­ce spe­lar hu­vud­ka­rak­tä­ren The Kid i en be­rät­tel­se löst ba­se­rad på hans eget liv. Fil­men blev en stor suc­cé, och ski­van en klas­si­ker som skul­le kom­ma att de­fi­ni­e­ra en hel era. Det var ock­så den förs­ta ski­va där Prin­ce kom­pa­des av The Re­vo­lu­tion – en grupp i stil med Sly & The Fa­mily Sto­ne där bå­de män och kvin­nor, vi­ta som svar­ta, var med­lem­mar.

Ski­van re­sul­te­ra­de i två sing­e­let­tor i USA. Den förs­ta, When Do­ves Cry, var en låt som ver­ka­de ex­i­ste­ra helt i sin egen värld – en fa­sci­ne­ran­de funk­låt som är unik tack va­re sin av­sak­nad av fun­kens främs­ta in­stru­ment, el­ba­sen. Den and­ra, Let’s Go Crazy, var en kva­si­re­li­giös rock’n’roll­hymn som gav roc­kens re­ge­ran­de gi­tarr­hjäl­tar en rik­tig match, Ed­die Van Ha­len in­räk­nad. Och ski­vans ti­tel­spår, som nåd­de and­ra plats, var hans epis­ka po­wer­bal­lad, en känslo­mäs­sig re­sa som av­slu­tas med ett av de bäs­ta gi­tarr­so­lon som nå­gon­sin har fång­ats på band. Ski­van blev et­ta på al­bum­lis­tan i USA i au­gusti 1984 och stan­na­de där till ja­nu­a­ri 1985.

Prin­ce gi­tarrin­sats på Pur­p­le Rain var så vass att han ham­na­de på om­sla­get till hård­rock­tid­ning­en Ker­rang! 1984. Tid­ning­ens då­va­ran­de chefre­dak­tör Ge­off Bar­ton, idag på Clas­sic Rock, för­kla­rar: ”Vi pub­li­ce­ra­de ba­ra en kon­ser­tre­cen­sion. Vi fick ing­en in­ter­vju ef­tersom Prin­ce säl­lan gav in­ter­vju­er. Men vi sat­te ho­nom på om­sla­get ef­tersom vi trod­de på kraf­ten i hans mu­sik och hans fe­no­me­na­la gi­tarr­spel. Han var mer som Hend­rix än Mi­chael Jack­son. Hans gi­tarr­spel på Let’s Go Crazy är på sam­ma ni­vå som de främs­ta gi­tarr­gu­dar­na. Och tack va­re al­la and­ra in­flu­en­ser är Pur­p­le Rain helt en­kelt en fan­tas­tisk gi­tarr­plat­ta.”

Den störs­ta gå­va som Pur­p­le Rain för­de med sig för Prin­ce – för­u­tom att han blev en stjär­na och att han släpp­te ett an­tal fan­tas­tis­ka lå­tar – var att han ska­pa­de sig en plats i mu­sik­värl­den. Un­der de föl­jan­de åren skrev och pro­du­ce­ra­de han lå­tar åt The Bang­les, She­e­na Eas­ton, Ma­don­na, Cha­ka Khan och Ste­vie Nicks. Un­der si­na sista år sam­ar­be­ta­de han med ar­tis­ter som Ja­nel­le Mo­nae, Trom­bo­ne Shor­ty och Zoo­ey De­scha­nel.

År 1985 när Pur­p­le Rain fort­fa­ran­de var glöd­het re­flek­te­ra­de Prin­ce över hur han ba­lan­se­ra­de si­na rol­ler som band­le­da­re och band­med­lem. ” Jag strä­var ef­ter per­fek­tion, och jag kan va­ra gans­ka en­vis och tju­rig”, med­gav han. ”Ibland kom­mer al­la i ban­det över och vi har långa sam­tal. De sker säl­lan och jag är den som pra­tar mest. När jag har pra­tat fär­digt bru­kar nå­gon av dem kom­ma fram till mig och sä­ga: ’Ta hand om dig. Du vet att jag verk­li­gen äls­kar dig.’

”Att de äls­kar mig och att jag äls­kar dem be­ror myc­ket på att vi in­te ses he­la ti­den. Jag skul­le in­te kun­na va­ra den jag är för dem och de skul­le in­te kun­na gö­ra det de gör för mig om det vo­re an­norlun­da. Jag tror att al­la be­hö­ver in­di­vi­du­ellt ut­rym­me och när vi möts med det vi har dik­tat upp i skal­len så är allt cool.”

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.