41 Toys In The At­tic

Ae­rosmith

Topp 100 - Tidernas basta rockalbum - - Innehåll -

Ae­rosmit­hs själv­be­tit­la­de de­but från 1973 upp­fyll­de in­te skiv­bo­la­gets för­vänt­ning­ar. Med en­dast 30 000 sål­da ex­em­plar lev­de ban­det i lim­bo och und­ra­de om Co­lum­bia Re­cords skul­le kic­ka dem.

Men för Joe Per­ry, Ste­ven Ty­ler, Jo­ey Kra­mer, Tom Ha­mil­ton och Brad Whit­ford var ett miss­lyc­kan­de ald­rig ett al­ter­na­tiv.

”Tan­ken på att vi in­te skul­le lyc­kas ha­de ald­rig fal­lit oss in”, skrev Ty­ler i sin själv­bi­o­gra­fi. ”Al­la var to­talt hän­giv­na.”

De tur­ne­ra­de stän­digt, som ”be­sat­ta zi­ge­na­re” för att an­vän­da Ty­lers ord. De blev taj­ta­re. Lå­tar­na blev bätt­re. Längs vägen fick de nya fans när de ut­ma­na­de – och of­ta ut­klas­sa­de – hu­vud­ak­ter som Mott The Hoop­le, Kiss, Black Sab­bath och Sla­de. ”Vi var väl­digt täv­lings­in­rik­ta­de”, sä­ger ba­sis­ten Tom Ha­mil­ton idag. ”Många av ban­den gil­lar och re­spek­te­rar jag idag, men på den ti­den hand­la­de det ba­ra om att blå­sa dem av sce­nen.”

På Ae­rosmit­hs and­ra ski­va lad­da­de ban­det om re­jält. Get Your Wings pro­du­ce­ra­des av Jack Douglas och in­ne­höll ra­di­o­vän­li­ga spår som Sa­me Old Song And Dan­ce och Train Kept A-rollin’ och gick till­räck­ligt bra för att åter­i­gen stå på god fot med Co­lum­bia. För­vänt­ning­ar­na var sto­ra på den tred­je ski­van.

Drygt fyr­tio år se­na­re fram­står Toys In The At­tic som en mil­stol­pe. Den för­vand­la­de grup­pen från ett strids­lys­tet för­band till su­per­stjär­nor. Ski­van har sålt i mer än åt­ta mil­jo­ner ex­em­plar och in­ne­hål­ler de klas­sis­ka rock­hitar­na Walk This Way och Sweet Emo­tion som fort­fa­ran­de lå­ter otro­ligt vi­ta­la. Toys In The At­tic är sum­man av Ae­rosmit­hs vas­sa gi­tar­riff, oan­stän­di­ga hu­mor och hö­ge­ner­gis­ka sväng.

De vi­sar med all önsk­värd tyd­lig­het att de le­ve­re­rar på sam­ma ni­vå som de brit­tis­ka rock­hjäl­tar­na The Who, Rol­ling Sto­nes och Led Zep­pe­lin. ”På Toys finns någ­ra av vå­ra vik­ti­gas­te lå­tar”, sä­ger Per­ry. ”Den ut­gjor­de en mall för hur ban­det skul­le kom­ma att job­ba fram­ö­ver, om­for­ma­de vårt sound och gav oss en re­jäl dos själv­för­tro­en­de.”

Själv­för­tro­en­det som de ha­de byggt upp un­der tur­né­er­na ha­de de med sig in i stu­di­on. ”Vi spe­la­de på stör­re stäl­len och för stör­re publik”, sä­ger Per­ry. ”Detro­it, Cin­cin­na­ti, Cle­ve­land. Vi kän­de att om vi kun­de vin­na Ame­ri­kas hjär­ta skul­le res­ten av lan­det föl­ja ef­ter. Och tack va­re det kon­stan­ta tur­ne­ran­det lär­de vi oss vil­ken sorts lå­tar och vil­ka groo­ves som fun­ka­de bäst. Som låt­skri­va­re bör­jar man tän­ka: ’Om jag satt i publi­ken, vad skul­le jag vil­ja hö­ra?’ Det gav nytt fo­kus till de lå­tar som ham­na­de på Toys.”

Ibland lå­ter Ae­rosmit­hs tred­je ski­va som ett jam med Rol­ling Sto­nes och New York Dolls re­gis­se­rat av Ben­ny Hill. Ex­em­pel­vis när Ty­ler le­ve­re­rar Un­c­le Sal­ty och den snus­ki­ga Big Ten Inch Re­cord med en blink­ning.

Men de rik­ti­ga pär­lor­na på Toys In The At­tic är den ma­rim­bak­ling­an­de Sweet Emo­tion, pre-runDmc-ver­sio­nen av Walk This Way (Per­ry sägs ha skri­vit mu­si­ken till lå­ten på ba­ra fem mi­nu­ter)

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.