This Is Us

Det här är de mest käns­lo­sam­ma ögon­blic­ken i This Is Us.

Topp 100 TV-serier (Sweden) - - Innehåll -

This Is Us släpp­tes i sep­tem­ber 2016 och be­rät­tar en an­märk­nings­värd histo­ria om Jack (Mi­lo Ven­ti­mig­lia) och Re­bec­ca (Man­dy Mo­o­re) Ma­lo­ne, och de­ras otro­li­ga re­sa som en fa­milj med tre barn, Ka­te (Chris­sy Metz), Ke­vin (Jus­tin Hart­ley) och Ran­dall (Stir­ling K. Brown). Förs­ta sä­song­en be­står av 18 av­snitt och var en käns­lo­sam berg-och-dal­ba­na. Epi­so­der­na går ge­nom då­tid och nu­tid för var­je roll­ka­rak­tär och be­rät­tar en histo­ria som spän­ner från ett ungt ny­gift par på 80-ta­let till en pro­blem­fylld he­la­me­ri­kansk fa­milj i nu­tid. Se­ri­en blev en enorm suc­cé och no­mi­ne­ra­des till Gol­den Glo­be för bäs­ta tv-dra­ma och till Cri­tic’s Cho­ice för bäs­ta dra­ma­se­rie. Lämp­ligt nog vann den ock­så Mtv­pri­set för det mest tårdry­pan­de ögon­blic­ket 2017. Men vil­ka sce­ner gjor­de den så otro­ligt käns­lo­sam och medryc­kan­de som tv-se­rie?

TRILLINGARNAS FÖDSEL

Det förs­ta och kanske mest slå­en­de av­snit­tet vi­sar Jack på sin 36-års­dag, död­ligt för­äls­kad i sin fru som väntar de­ras tril­ling­ar. Men när vatt­net går sex vec­kor för ti­digt bör­jar sa­ker bli kom­pli­ce­ra­de. Re­bec­ca för­sö­ker sä­ga till Jack att om det blir ett val mel­lan hen­ne och tril­ling­ar­na så ska han räd­da bar­nen. Men Jack in­si­ste­rar på att allt kom­mer att gå bra. Dessvär­re är den bi­o­lo­gis­ka bro­dern till Ka­te och Ke­vin död­född. Jack är för­kros­sad av för­lus­ten, men upp­rymd över att ha fått två barn och åker för att be­sö­ka si­na barn på sjuk­hu­set.

Me­dan han tit­tar på si­na barn pra­tar Jack med en brand­man som för­kla­rar att de hit­ta­de ett späd­barn på sin trös­kel. Jack och Re­bec­ca be­stäm­mer sig för att ad­op­te­ra bar­net och ta med tre barn hem som pla­nen egent­li­gen var. Se­ri­en vi­sar emel­lanåt hur det går för sys­ko­nen när de är 36 år gam­la och sli­ter med si­na eg­na pro­blem. Ka­te är kraf­tigt över­vik­tig och olyck­lig tills hon mö­ter To­by (Chris Sul­li­van) på en stöd­grupp för över­vik­ti­ga. Men Ka­te in­si­ste­rar på att hon ”inte kan fal­la för en fet per­son”, så To­by för­kla­rar non­cha­lant att: ”Jag får väl gå ned i vikt, då.” Ke­vin är miss­nöjd med kar­riä­ren som ko­misk ka­ri­ka­tyr av en man­lig nan­ny. Ran­dall hit­tar sin bi­o­lo­gis­ka far Wil­li­am (Ron C. Jones) ef­ter att Jack har gått bort och får veta att han har va­rit nar­ko­man och nu snart ska dö i can­cer. Trots pap­pans då­li­ga häl­sa be­stäm­mer Ran­dall sig för att ta Wil­li­am med hem för att mö­ta sin egen fa­milj.

VEM ÄR DIN PAP­PA?

Det är Thanks­giving och de vux­na tril­ling­ar­na ska äta mid­dag hem­ma hos Ran­dall. Men Ran­dalls fru Beth (Su­san Ke­le­chi Wat­son) vet om att Re­bec­ca känt till vem som var Ran­dalls bi­o­lo­gis­ka far un­der he­la hans liv, trots att hon be­ted­de sig som om hon ald­rig ha­de träf­fat ho­nom ti­di­ga­re när hon pre­sen­te­ra­des för ho­nom ”förs­ta” gång­en. Re­bec­ca er­kän­ner för Beth att hon känt till det he­la ti­den och att i räds­la för att för­lo­ra Ran­dall höll dem isär fast Wil­li­ams öns­kan var att få träf­fa sin son.

Ke­vin bju­der med Oli­via Mai­ne (Ja­net Montgomery) på fa­mil­je­fes­ten. Hon har hu­vud­rol­len i pjä­sen han hål­ler på att sät­ta upp och han har ett gott öga till hen­ne. Men den känslo­mäs­sigt häm­ma­de skå­de­spe­la­ren läm­nar fes­ten ef­ter att ha bli­vit skrämd av Ke­vins vän­lig­het. Ran­dall be­rät­tar för Wil­li­am och Re­bec­ca att han kän­de till de­ras ar­range­mang ef­tersom han sett ett brev de ut­väx­lat för länge se­dan. Han kland­rar sin mor för att han nu inte får till­bringa mer tid med sin bi­o­lo­gis­ka far. Un­der ti­den be­stäm­mer Ka­te sig för att ge­nom­gå en fet­ma­o­pe­ra­tion för att gå ner i vikt. Av­snit­tet vi­sar ock­så en gång när tril­ling­ar­na var barn och de­ras för­äld­rar bröt ihop på väg till en mid­dag hos far­för­äld­rar­na. Många av fa­mil­jetra­di­tio­ner­na bör­ja­de det året och har fö­re­kom­mit se­dan dess.

NÄR KE­VIN MÖT­TE SOPHIE

Ef­ter att ha miss­lyc­kats ro­man­tiskt med bå­de Oli­via och Slo­a­ne Sand­burg (Mi­la­na Vayn­trub) har Ke­vin gått för att få råd till Ka­tes för­lo­va­de To­by som vun­nit till­ba­ka Ka­te ef­ter en kort se­pa­ra­tion. Ke­vin dy­ker upp på dörr­trös­keln till barn­doms­kär­le­ken och ex­frun Sophie (Alex­an­dra Brec­ken­ridge) som han va­rit otro­gen mot. Tit­tar­na får veta att pa­ret har va­rit skil­da i tolv år.

Ke­vin gör allt han kan för att im­po­ne­ra på Sophie och vin­na till­ba­ka hen­ne. Han in­si­ste­rar på att de ska träf­fas på kafé­et där de kyss­tes förs­ta gång­en och att de ska sit­ta på pre­cis sam­ma plats. När det han har att sä­ga inte im­po­ne­rar på Sophie stor­mar hon ut från kafé­et. Ke­vin föl­jer hen­ne till tun­nel­ba­nan, där en för­se­ning gör att de ham­nar till­sam­mans i en vagn. Ke­vin sä­ger hur myc­ket han sak­nar hen­ne och för­kla­rar sin kär­lek och ber om en sis­ta chans att få va­ra till­sam­mans med hen­ne.

Sophie går till sist med på att ge ho­nom en ny chans och de be­stäm­mer sig för att träf­fas igen.

WIL­LI­AMS DÖD

Wil­li­am be­stäm­mer sig för att slu­ta med cell­gif­ter. Sjuk­do­men blir vär­re och han bju­der Ran­dall på en re­sa för att mö­ta si­na fa­mil­je­med­lem­mar och för att se hur hans bi­o­lo­gis­ka far har vux­it upp. Wil­li­am in­si­ste­rar på att de be­sö­ker Jacks grav så att han kan få vi­sa sin re­spekt. Me­dan han har en stund för sig själv ut­tryc­ker Wil­li­am sin tack­sam­het för att Jack gjor­de Ran­dall till en så snäll och om­tänk­sam per­son, och han sä­ger att han be­kla­gar att han ald­rig fick chans att träf­fa Jack per­son­li­gen. Sce­nen får för­mod­li­gen även den tuf­fas­te tit­ta­ren att gri­pa ef­ter näs­du­ken. Wil­li­am be­sö­ker barn­doms­hem­met för att hit­ta den ”göm­da skat­ten” han har gömt i den öpp­na spi­sen. Plöts­ligt blir hans hals säm­re och lä­kar­na sä­ger till Ran­dall att hans pap­pa ba­ra har någ­ra få tim­mar kvar att le­va. När Ran­dall och Wil­li­am sä­ger far­väl ut­tryc­ker de hur lyck­li­ga de är över att de fann varand­ra. Wil­li­am be­rät­tar för sin son att även om han inte ha­de nå­got sär­skilt lyck­ligt liv är han glad för att Ran­dall fanns där på slu­tet.

”Lämp­ligt nog vann den Mtv­pri­set for det mest tårdry­pan­de ögon­blic­ket 2017.”

Ster­ling K. Brown no­mi­ne­ra­des av bå­de Screen Actors Guild och Pri­me­ti­me Em­my.

Ron C. Jones gjor­de en rik­tigt hjärt­skä­ran­de roll­pre­sta­tion som Wil­li­am.

This Is Us blan­dar tragedi med tri­umf på ett sätt få se­ri­er kan mat­cha.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.