Pe­ter var nä­ra att

AVHOPPARE: LÄTTARE ATT LÄMNA ÄN ATT KOM­MA TILL­BA­KA IN I SAM­HÄL­LET

Ttela - - Nyheter -

Ett mö­te i mor­mors kök för­de in Pe­ter Sun­din i na­zis­men. Han blev kvar tills han var 21. – Se­dan ha­de jag ett långt ar­be­te att de­mo­kra­ti­se­ra mig själv.

Han är nu 32 år och ar­be­tar som hand­läg­ga­re på den ide­el­la för­e­ning­en Brotts­före­byg­gan­de cent­rum i Värm­land.

Han väx­te upp i Ar­vi­ka i ett sam­man­hang där allt som gick emot skyll­des på ”ut­län­ning­ar­na”, med en släk­ting som var skinnskal­le i bör­jan av 90-ta­let.

– Det var ing­et kon­tro­ver­si­ellt steg för mig att gå in i rö­rel­sen. I min fa­milj ha­de man re­a­ge­rat mer om jag gått med i ett de­mo­kra­tiskt par­ti, be­rät­tar Pe­ter Sun­din.

HAN GICK I åt­ton­de klass när han kon­tak­ta­de Na­tio­nell Ung­dom som då var na­zis­tis­ka Svens­ka Mot­stånds­rö­rel­sens ung­doms­or­ga­ni­sa­tion.

– Min mor­mor var in­te na­zist men hon sva­ra­de, god­tro­gen, ja när jag frå­ga­de om jag fick lå­na hen­nes kök till ett mö­te. Så det kom ett par kil­lar till ett in­for­ma­tions­mö­te och be­rät­ta­de om or­ga­ni­sa­tio­nen.

Pe­ter ha­de tio kom­pi­sar med sig till mor­mors kök. Fle­ra av dem ryg­ga­de till­ba­ka när de fick hö­ra att de för­vän­ta­des del­ta i ”ras­krig” men han själv och någ­ra till tyck­te det var häf­tigt och där­med var en av­del­ning bil­dad i Ar­vi­ka.

– Ra­sis­men är ett fun­da­ment i na­zis­men. Och för mig var ra­sism helt nor­malt, det var om ut­län­ning­ar­na man sjöng i vit­makt-mu­si­ken, och ge­nom min sto­re­bror fanns ide­o­lo­gin helt nä­ra. Men det fanns väl in­te spe­ci­ellt många ut­län­ning­ar i Ar­vi­ka?

– Nej, men dem du in­te kän­ner och in­te vet nå­got om är det lättare att av­sky. Pro­pa­gan­dan gick ut på att he­la ti­den pe­ka på allt hemskt som hän­de ”där bor­ta” och byg­ga på en räds­la för att det skul­le kom­ma hit till oss.

När Pe­ter Sun­din blev ak­tiv vå­ren 1999 ha­de po­lis­mor­den be­gåtts i Malex­an­der med tre ny­na­zis­ter som gär­nings­män.

– Vi syn­tes in­te så myc­ket då. Vå­ra upp­gif­ter var pro­pa­gan­dasprid- ning – vi skul­le väc­ka all­män­he­ten. Det gäll­de att sät­ta upp så myc­ket klis­ter­mär­ken och de­la ut så många flyg­blad som man kun­de. Det var inga de­mon­stra­tio­ner som nu.

I SKO­LAN UPPMÄRKSAMMADES hans na­zis­tis­ka åsik­ter och han ställ­des till svars för Hit­ler­tysklands folk­mord. Hans svar var att det ald­rig hänt, att allt tal om det­ta ba­ra var lögn­er.

– Lä­rar­na sa ”du har fel” och he­la min tid i sko­lan blev fylld av kon­fron­ta­tion.

I dag in­ser Pe­ter Sun­din att lä­rar­na ha­de rätt i sak men är över­ty­gad om att de­ras pe­da­go­gik var fel.

– De ha­de en John Way­ne-pe­da­go­gik – de sköt från höf­ten. Re­sul­ta­tet blev att jag tryck­tes allt läng­re in i ett hörn. Till slut gjorde jag det hör­net till mitt.

Det­ta ”hörn” blev en allt mer slu­ten, sekt­lik­nan­de till­va­ro där han ba­ra um­gicks med si­na na­zist­kom­pi­sar.

LÄMNAT. Pe­ter Sun­din gick in i Na­tio­nell ung­dom när han gick i års­kurs åt­ta i grund­sko­lan. Ef­ter att ha lämnat or­ga­ni­sa­tio­nen

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.