”Den nat­ten lu­ra­de vi dö­den” Fak­ta: Heim­li­ch­ma­nö­vern på hus­djur

Ttela - - Nyheter - CAROLINE HOLMGREN 0520-422600 caroline.holmgren@ttela.se

Tack va­re Heim­li­ch­ma­nö­vern lyc­ka­des There­ce Andreasson räd­da li­vet på sin livs­kam­rat Mol­gan, som satt en bit rygg­biff i hal­sen. Nu upp­munt­rar hon and­ra djurä­ga­re att lä­ra sig ma­nö­vern.

I mån­dags vak­na­de There­ce Andreasson mitt i nat­ten av ett host­ljud. Nor­malt sett bru­kar hon va­ra svår­väckt, men nu blev hon klar­va­ken och såg på sin hund Mol­gan som stod bred­bent i säng­en och stir­ra­de på hen­ne. Hon kän­de med han­den fram­för no­sen och kon­sta­te­ra­de att han in­te fick luft.

– Jag hann in­te ens tän­ka utan age­ra­de di­rekt. Allt var över på någ­ra se­kun­der, sä­ger hon.

HON TOG SIG ur säng­en, lyf­te upp Mol­gan och gjorde Heim­li­ch­ma­nö­vern på ho­nom. Den lil­la bit rygg­biff som bloc­ke­rat hans and­ning flög ut ur hans mun vid förs­ta för­sö­ket. Mol­gan rus­ka­de på sig, drack li­te vat­ten och kröp till­ba­ka ner i säng­en.

– Den nat­ten lu­ra­de vi dö­den, sä­ger hon. hundä­ga­re

Troll­hät­te­bon There­ce Andreasson och par­son rus­sell­ter­ri­ern Mol­gan har levt ihop i 13 år och ban­det mel­lan dem är starkt. Ef­tersom hans tillit till sin mat­te är så stor, räk­na­de han kallt med att hon skul­le kla­rar av si­tu­a­tio­nen. Vil­ket hon ock­så gjorde.

BEHOVET AV ATT lä­ra sig ma­nö­vern fick There­ce Andreasson då hon ha­de sin förs­ta hund, en grand da­nois. Han ha­de en för­kär­lek för att äta un­der­klä­der och hon blev oro­lig för att han en dag skul­le sät­ta dem i hal­sen. Hon läste på om hur en gör Heim­li­ch­ma­nö­vern på bå­de sto­ra och små hun­dar, och har upp­re­pa­de gång­er fått tes­ta si­na kun­ska­per på Mol­gan. Men det­ta var förs­ta gång­en som hon upp­lev­de att si­tu­a­tio­nen var kri­tisk ef­tersom luft­vä­gar­na var bloc­ke­ra­de.

– Man kan tro på att han är glupsk och att det är det som är pro­ble­met, men han tug­gar all­tid ma­ten. Men jag tror att det tar läng­re tid för ho­nom att pas­se­ra ma­ten, sä­ger hon.

EF­TERSOM HON VISSTE hur hon skul­le gö­ra hann hon in­te bli rädd el­ler upp­ja­gad. Hon ring­de till en ve­te­ri­när som med­de­la­de att hon in­te skul­le va­ra oro­lig för Mol­gan så länge han in­te vi­sa­de någ­ra tec­ken på att ha ont. Men da­gen ef­ter hann nat­ten ikapp hen­ne.

– Vad ha­de hänt om jag in­te vak­nat? Då ha­de jag vak­nat upp bred­vid ett lik, sä­ger hon och är tack­sam över att det gick bra. * Om hus­dju­ret kvävs: Vänd dju­ret upp och ned. Pla­ce­ra hun­dens hu­vud mel­lan di­na ben med ryg­gen mot ditt bröst. Ta ett tag runt hun­dens buk och lyft den upp mot ditt bröst. Or­kar du in­te att lyf­ta hun­den går det att ta tag runt hun­dens buk med bå­da ar­mar­na.

* Ge där­ef­ter fy­ra be­stäm­da kra­mar över ma­gen med ena han­dens knyt­nä­ve pre­cis ne­dan­för bröst­be­net. På en li­ten hund el­ler katt kan det räc­ka med ett par lät­ta tryck. An­pas­sa tryc­ket ef­ter dju­rets stor­lek.

* Kon­trol­le­ra där­ef­ter om fö­re­må­let har loss­nat och om du kan nå det via mun­nen. Har det loss­nat, ge tre no­sin­blås­ning­ar. Pas­se­rar in­te luf­ten: upp­re­pa pro­ce­du­ren.

* När dju­ret kan an­das själv – upp­sök ge­nast ve­te­ri­när. Käl­la: Royal ca­nin

Nu vill hon upp­munt­ra and­ra djurä­ga­re att lä­ra sig att gö­ra ma­nö­vern på si­na djur, ef­tersom det kan räd­da liv. Men var­ken hon el­ler Mol­gan har på­ver­kats märk­bart av hän­del­sen.

– Olyc­kor hän­der. Men vi kans­ke ska und­vi­ka att äta så sent på kväl­len i fort­sätt­ning­en, även om en natt­mac­ka är så gott, sä­ger hon och skrat­tar.

”Tänk om jag ha­de vak­nat upp bred­vid ett lik”

THERESE ANDREASSON

Bild: PRIVAT

GOTTEGRIS. ”Han bru­kar få äta av det jag äter. Men nu blir det nog inga se­na mid­da­gar”, sä­ger There­ce som med hjälp av Heim­li­ch­ma­nö­vern fick ut den bit rygg­biff som fast­nat i hun­den Mol­gans hals.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.