Gdahl och undergången
och tillträdet som ständig sekreterare två år senare, symboliserade detta estetiska skifte på högsta ort.
I ”Den sista grisen” – eller ”mansgrisen” som exhustrun Ebba Witt-brattström kallade den – från 2015 framstår det rentav som en livsdevis: ”Ditt värde är lika med din förmåga att göra ont, om så bara genom att sluta göra gott.”
LIKT SINA HJÄLTAR var Byron öppen med sitt mörker och sögs ofta in i skandaler, vilket också gjorde honom till den första moderna litteraturstjärnan.
Men 1816 flydde han England efter allvarliga anklagelser om bland annat hustrumisshandel och incest.
Mäns dekadens ses ofta som en del av genialiteten, men när den går över gränsen är det plötsligt viktigt att skilja mellan liv och verk.
FÖR TVÅ ÅR sedan lyfte Engdahl fram sin vän Kulturprofilen som idealisk gentleman i en Dnintervju, men nu har han inte kommenterat anklagelserna om sexuella övergrepp.
Det är en modern Byron som framträder i Engdahls essä. Den högsta drivkraften är inte passionen utan dödsdriften, viljan till undergång. Kärlekens oundvikliga nederlag är inte sorgligt utan själva poängen, då det är i förstörelse som nya ordningar föds.
”Mäns dekadens ses ofta som en del av genialiteten, men när den går över gränsen är det plötsligt viktigt att skilja mellan liv och verk.”
ETT ÄKTENSKAP OCH kanske även en akademi senare påminns man därför om ett par rader ur Engdahls text till schlagern ”Nyårsballongen” (2014), med musik av Benny Andersson:
”Och jag kände hur fri jag var/ allt jag byggt upp låg i grus.” * Horace Engdahl föddes 1948 i Stockholm, och växte delvis även upp i Karlskrona. * Han blev doktor i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet. Länge var han med i redaktionen för tidskriften Kris, och medverkade som kritiker på Dagens Nyheter. Han har bland annat skrivit ”Beröringens ABC” (1994) och ”Den sista grisen” (2015). * 1997 valdes han in i Svenska Akademien och mellan 1999 och 2009 var han dess ständige sekreterare.