Kristin har vänt synligt mörker till ljust liv
Ett sällsynt fenomen gjorde Kristin helt blind som tonåring. Livet blev mörkt. I dag lever Kristin ett helt vanligt liv, mitt i sin barndomsdröm.
När Kristin Nordström var 14 år blev hon totalt blind. Under många år var livet en kamp, men i dag har hon segrat. Hon lever sin dröm och har nyligen medverkat i en podd.
Kristin Nordström, 26 år, sitter i sitt kök i Trollhättan, med Ella, 5 år, i knät.
– Din trollunge, säger Kristin kärleksfull till sin dotter som har svårt att sitta stilla.
Att få barn har varit en stor dröm för Kristin. Hon växer upp i Eskilstuna och redan som tonåring drömmer hon om barn i tidig ålder.
– När jag var 13 år tänkte jag att nu måste åren gå jävligt fort så jag snart kan bli gravid, säger hon i skämtsam ton.
Och Kristin blir mamma ung. Som 21-åring får hon tvillingarna Ella och Lucas, och inne i vardagsrummet vilar Oliver, fem månader, på pappas bröst.
Men vägen har inte varit spikrak. När Kristin är tolv år och hon står framför spegeln för att göra sig i ordning till sin brors student hugger det till i foten. Kristin ger upp ett skrik.
Under flera år framöver ska en smärta i hälen komma och gå, och vid sjukhusbesök får Kristin både dropp, Alvedon och morfin. Vid 13 års ålder röntgas hennes fot för första gången, men det finns inget som tyder på att något är fel. Ändå blir smärtan värre och värre.
Ett år senare börjar hon få huvudvärk, men lägger inte mycket vikt vid det. Hon går i en musikklass där sång och dans tillhör vardagen.
Under sommarlovet börjar synen förändras.
– Jag minns hur min pojkvän en gång sa, ”ser du inte vad vi står på”?
Kristin ska då ha tittat ner på marken, men kunde inte se mer än sina egna och pojkvännens skor. Efter en stund blev synen klarare, och hon såg K-et på brunnslocket i asfalten – K, som i fantasins värld står för kärlek.
Efter sommaren undersöks ögonen på sjukhuset, men inget anmärkningsvärt upptäcks. Kristin ombeds däremot komma tillbaka för en uppföljning.
– Jag bar på så mycket rädslor av all ovisshet.
Kristin upplever att andra inte tror på henne, att hon som ung tjej hittar på för att hon inte mår bra.
Under hösten medverkar Kristin i en musikal, och det är under denna tid synen försvinner helt. Hon kan se under en av föreställningarna, men under föreställningen en vecka senare ser hon inte alls.
– Det är svårt att sätta ord på allt, jag kände förvirring, sorg och rädsla och förstod inte hur jag skulle gå vidare.
Att all syn försvann så snabbt menar läkarna är en ytterst ovanlig händelse.
Kristin höll sig till en början hemma, och fick börja om från början.
– Jag fick lära mig hur jag kom till toaletten och hur jag skulle använda mikron.
Nytt var också att vara Kristin i sin omgivning.
– Nu skulle jag visa mig som blind bland mina vänner. Jag kände att jag blev en belastning för dem. Jag fick stödja mig på dem, och de hände att de glömde bort att hjälpa mig.
När Kristin är 15 år har hon fortfarande problem med foten. Hon kan varken gå, stå, sitta eller sova.
– Jag kände att något måste göras annars kommer jag inte att finnas kvar.
En ögonläkare Kristin haft kontakt med övertalar hennes läkare att göra en magnetröntgen. Först då upptäcks en cancertumör, stor som en golfboll, i och utanför skelettet.
– Jag fattade först inte, mina föräldrar grät men inte jag. Det var när jag hörde att jag kunde förlora allt mitt hår som jag bröt ihop.
För att överleva krävs 18 cellgiftsbehandlingar och att Kristins underben amputeras. En del av förklaringen till att hon blivit blind får hon då, men flera år senare får hon hela.
Kristin berättar att när hon började bilda cancerceller bildade hennes kropp även antikroppar för att ta död på cancercellerna. Enligt forskning finns ämnen i människors näthinnor som ser ut som cancerceller.
– När mina antikroppar inte kunde ta död på cancercellerna i foten slog de ut mina näthinnor i stället. Kroppen blev alltså självallergisk.
Kristin berättat att hon är ensam i hela världen om att råka ut för detta fenomen.
Trots att Kristin fick amputera underbenet hanterar hon det ändå helt okej. Hennes farmor har haft en underbensprotes och Kristin har sett henne köra både bil och dansa.
– Hon visade att det inte var något konstigt, det går att leva ett liv ändå.
Med synen är det värre.
– Jag kände ingen som var blind och hade ingen att identifiera mig med. Internet, med det kontaktnät som finns i dag, var inte lika utbrett.
Även om det är riktigt tufft och Kristin undrar hur hon ska leva som blind väljer hon att kämpa och att inte bli ett offer.
– På gymnasiet valde jag att gå natur fast att jag hörde ”välj något enkelt”. Jag ville inte att något skulle få hindra mig till att leva mitt liv.
Samtidigt är det först när en läkare berättar för henne att hon aldrig kommer att få sin syn tillbaka som hon helt omfamnar sin situation.
– Efter det var jag inte min synnedsättning, utan jag såg det som att jag hade en.
Med tiden har Kristin blivit stark och behöver inte bevisa för andra att hon klarar sig, bara för sig själv, berättar hon.
– Jag kan dippa ibland och må dåligt på grund av allt. Men i grund och botten utgår jag ifrån att allt går om man vill.
Just nu är Kristin föräldraledig, men annars studerar hon på programmet socialpsykiatrisk vård på Högskolan Väst, med spetskompetens inom psykisk ohälsa och sjukdom.
– Det som är viktigt efter min examination är att hitta en bra arbetsgivare som vet att jag kommer att klara mina uppgifter trots att jag är blind.
Kristin vill gärna inspirera andra människor och har skrivit ett utkast till en biografi. Nyligen medverkade hon också i podden Talet som bland annat producerats av ABF i Trollhättan.
– Jag vill visa att livet kan gå vidare och kan bli riktigt bra även om det blir på ett litet annorlunda sätt.
I allt som Kristin uppnått är det hennes barn som är hennes livs mening.
För att få barn hade Kristin tänkt inseminera sig. Hon gick med i en grupp på Facebook för ensamstående föräldrar eftersom hon själv skulle bli en. Här börjar hon prata med en man som en dag kom på besök hemma hos henne i Eskilstuna.
– Han flyttade aldrig ut, säger Kristin glatt.
Kristin blev bonusmamma, flyttade sedan till sin mans hemstad Trollhättan där hon nu är mamma till totalt fyra trollungar.
I allt som Kristin uppnått är det hennes barn som är hennes livs mening.
– De är mitt livs kall och jag försöker alltid göra det bästa jag kan för dem.
” Jag vill visa att livet kan gå vidare Kristin Nordström Trollhättebo
Fotnot: Vill du lyssna på podden med Kristin söker du efter Talet, som finns där poddar finns.