Lars sö­ker nya vän­ska­per

TV (Sweden) - - INTERVJU - TEXT AN­NA HE­GESTRAND

Konst­nä­ren och för­fat­ta­ren Lars Lerin in­såg att han sak­na­de nå­got ba­salt i li­vet – rik­ti­ga vän­ner. I sam­tals­se­ri­en “Vän­li­gen Lars Lerin” träf­far han sex per­so­ner han upp­rik­tigt vill lä­ra kän­na. Först ut är mu­si­ki­do­len An­ni-Frid Lyngstad, och i pro­gram två vän­tar skå­de­spe­la­ren Mi­kael Pers­brandt.

SAM­TAL Hur gick det till när idén till pro­gram­met tog form?

– Filip Ham­mar och Fred­rik Wi­kings­son, som har ett eget pro­duk­tions­bo­lag, häl­sa­de på mig och tyck­te att jag skul­le gö­ra ett pro­gram. Vi fun­de­ra­de i oli­ka ba­nor men fast­na­de för det här enk­la for­ma­tet, att jag för­ut­sätt­nings­löst skul­le mö­ta nå­gon. Vi val­de ut de sex in­ter­vju­per­so­ner­na till­sam­mans och pro­duk­tio­nen var in­blan­dad. Men jag kän­de än­då att jag mås­te ha haft nå­gon slags re­la­tion till var och en ge­nom åren. Jag lyss­na­de på Fri­da på 60-ta­let och har följt hen­ne ge­nom åren.

Vem av al­la du träf­fa­de blev du mest över­ras­kad av?

– Det var nog Pers­brandt ef­tersom jag in­te ha­de nå­gon an­nan bild av ho­nom än det jag sett i fil­mer­na och på te­a­tern. I Beck-fil­mer­na är Gun­vald Lars­son väl­digt tuff och hård. Jag var näs­tan li­te rädd för att träf­fa ho­nom men han ha­de en väl­dig di­stans till sig själv.

Du träf­far tunga namn som of­ta tac­kar nej till in­ter­vju­er. Var­för tac­ka­de de ja till dig tror du?

– Det hand­lar nog om att jag in­te för­sö­ker lu­ra och sät­ta dit dem. De be­hö­ver in­te stå till svars. Vi pra­tar om vad som fal­ler oss in och jag är ing­en pro­gram­le­da­re, det blir som det blir.

Kan du av­slö­ja någon­ting bakom ku­lis­ser­na vi in­te får se i ru­tan?

– Nej, allt är nog med. Ingen­ting blev bort­klippt el­ler cen­su­re­rat. Det blir myc­ket skratt med Pers­brandt. Vi fick väl­digt bra kon­takt, vid­rör­de sorg, gläd­je och smär­ta. Det är in­te hel­ler så att jag är pro­gram­le­da­re. Vi är där på sam­ma vill­kor och se­dan är det pro­du­cen­ten som fick sty­ra och stäl­la frå­gor som in­te jag kom på. Jag är mer så­dan som lå­ter sa­ker hän­da. Tar det som det kom­mer.

Stäm­mer det att du in­te har någ­ra vän­ner?

– Jag har ett yr­ke jag är så upp­slu­kad av och det finns in­te så myc­ket plats för um­gänge. Nä­ra vän­ner har för­svun­nit av oli­ka an­led­ning­ar un­der li­vets gång. Det här pro­gram­met var en idé för att se om det kan stäm­ma med nå­gon. Jag kan än­då in­te på­stå att jag har sak­nat vän­ner. Det räc­ker med att man kan ha li­te kon­tak­ter här och där. Jag be­hö­ver in­te ha den där dju­pa vän­ska­pen. Jag bor ihop med min man Ju­ni­or och han täc­ker sto­ra de­lar av det so­ci­a­la även om vi har oli­ka in­tres­sen. Vad har du för för­vänt­ning­ar på 2016? – Jag för­sö­ker va­ra i nu­et, en dag i ta­get. Jag vill in­te lo­va mig själv sa­ker jag in­te kan hål­la. Jag tyc­ker det är li­te skräm­man­de det här med ny­år. Jag fylls av ve­modskäns­lor. Ti­den har gått, du har bli­vit äld­re, di­na för­äld­rar har bli­vit äld­re. Folk dör och det kom­mer nya. Dö­den är en trå­kig sak jag in­te alls skul­le vil­ja ha med i pro­ces­sen. Ju äld­re jag blir desto mer på­tag­ligt blir det. Jag skul­le vil­ja va­ra med myc­ket myc­ket länge, men ty­värr har al­la sin tid.

ONS­DAG, SVT1, 21.00

An­ni-An­ni-FridFrid Lyngsta­dLyngstad har­har va­rit­va­rit LarsLars LerinsLerins mu­si­ki­dol­mu­si­ki­dol sedan­se­dan 60-60-ta­let­ta­let ochoch nu­nu vill­vill han­han blib­li vän­vän med­med hen­ne­hen­ne ii sin­sin ny­a­nya sam­tals­se­rie.sam­tals­se­rie.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.