MED HUD­SON I EU­RO­PA 1952

En länge bort­glömd lå­da med ne­ga­tiv och någ­ra fic­kal­ma­nac­kor be­rät­tar om en bil­re­sa ge­nom Eu­ro­pa. 7 674 kilo­me­ter i en Hud­son från 1950.

USA-Klassiker - - Sidan 1 - TEXT: JOHN BOIJA

Kvar­bliv­na fö­re­mål som be­rät­tar om en re­sa till Ju­go­sla­vi­en 1952. KAK-mär­ket satt mon­te­rat i fron­ten på den Hud­son som man fär­da­des med.

John Boija till­bring­a­de stör­re de­len av sitt yr­kes­liv med att upp­fö­ra fa­bri­ker för fram­ställ­ning av wall­board­ski­vor, el­ler trä­fi­ber­plat­tor som vi sä­ger på svens­ka. Det­ta ma­te­ri­al an­vän­des bland an­nat vid hus­byg­gen och fyll­de på den ti­den sam­ma funk­tion som gips­ski­vor har idag. Un­der 1930- och 40-ta­len ha­de han an­sva­rat för upp­fö­ran­de av så­da­na fa­bri­ker i bland an­nat öv­re Norr­land och Nor­ge samt le­ve­re­rat ma­skin­ut­rust­ning till ett fler­tal fa­bri­ker runt om i Sve­ri­ge. Men stör­re sa­ker var i an­tå­gan­de och 1947 på­bör­ja­des pro­jek­te­rings­ar­be­tet för att byg­ga en wall­board­fa­brik på upp­drag av den ju­go­sla­vis­ka sta­ten.

John Boija ha­de ett stort mo­tor­in­tres­se och som tjäns­te­vagn val­de han att kö­pa en ele­gant Hud­son Su­per Six 1947. De stän­di­ga ar­bets­re­sor­na till när och fjär­ran ställ­de höga krav bå­de på man och ma­skin och i slu­tet av 1951 ha­de den vid det la­get rätt slit­na Hud­son Su­per Six:en körts när­ma­re 7 500 mil. Gö­ran, som ar­be­ta­de till­sam­mans med sin far John på den ti­den, be­rät­tar: Ef­tersom vi ha­de kon­tor i när­he­ten så slank jag gär­na in ge­nom Os­ter­mans Mar­mor­hal­lars in­gång på Bir­ger Jarls­ga­tan på lun­chen, för att strö­va ge­nom ut­ställ­ning­en och se­dan ut på Grev Tu­re­ga­tan. Där fanns myc­ket att be­und­ra. Men det var sär­skilt två bi­lar som alltid fång­a­de min upp­märk­sam­het. Den ena var en Aus­tinHe­a­ley cab­ri­o­let och den and­ra var en stor, mörk­grön Hud­son Pa­ce­ma­ker med en smått fan­tas­tisk ka­ross­form. För en bil­in­tres­se­rad 20-åring var bi­len helt en­kelt en dröm.

Någ­ra da­gar fö­re jul 1951 gick dröm­men i upp­fyl­lel­se. Med Hud­son -47:an som in­byte köp­tes den grö­na Hud­son Pa­ce­ma­kern för 17 890 kr. Bi­len var ut­rus­tad med en 112 hk stark sex­cy­lind­rig motor på 262 ku­bik­tum och ha­de för ti­den myc­ket go­da väge­gen­ska­per. Ka­ros­sen var själv­bä­ran­de av så kal­lad step-down-typ och ha­de ram­bal­kar som löp­te ut­an­för bak­hju­len. Som ex­tra till­be­hör fanns

en knopp på rat­ten för att un­der­lät­ta den sto­ra rat­tens vrid­ning. En vrid­bar strål­kas­ta­re ex­tra­mon­te­ra­des på vänst­ra fram­ru­tans stol­pe och un­der­lät­ta­de i mörk­ret på många sätt. I fron­ten sat­tes tre klubb­mär­ken, näm­li­gen Motor­män­nen (M), Kung­li­ga Au­to­mo­bil­Klub­ben (KAK) och Sven­ka Mo­tor­cy­kel­Klub­ben (SMK). In­al­les var bi­len drygt fem me­ter lång och när­ma­re två me­ter bred och trots att tjäns­te­vik­ten var så hög som 1 760 kg ha­de bi­len med då­ti­dens mått mätt en bra ac­ce­le­ra­tion.

DEN FÖRS­TA LÄNG­RE re­san ef­ter jul­le­dig­he­ten blev en af­färs­re­sa till Hol­mens Bruk och Vre­na i Ös­ter­göt­land, men Pa­ce­ma­kern skul­le in­om kort kom­ma att läm­na den tryg­ga svens­ka väns­ter­tra­fi­ken för att ge sig ut på än­nu stör­re även­tyr. Kraf­tigt för­se­nad läm­na­de en full­pac­kad Hud­son Pa­ce­ma­ker Stocksund den sista mars 1952 kloc­kan 17.35. Re­sans mål var Foca i Ju­go­sla­vi­en där in­gen­jör John Boija skul­le be­sö­ka bygg­na­tio­nen av den trä­fi­ber­plat­te­fa­brik som ju­go­sla­vis­ka sta­ten gi­vit ho­nom i upp­drag att upp­fö­ra. Med på re­san var hust­run Lil­ly samt so­nen Gö­ran (då 20 år). Dess­utom var Johns kusin Jo­nas Boija och hust­run Gun­nel med. Bå­de John och Jo­nas var se­dan lång tid en­tu­si­as­tis­ka smal­fil­ma­re och ha­de, för­u­tom tra­di­tio­nell still­bilds­ut­rust­ning, varsin 8 mm ka­me­ra med sig. Jo­nas tre och Johns två film­rul­lar in­ne­hål­ler sam­man­ta­get när­ma­re 20 mi­nu­ter le­van­de bil­der och ut­gör idag spän­nan­de tids­do­ku­ment av bå­de män­ni­skor och plat­ser som in­te läng­re finns.

Längs res­vä­gen be­sök­tes be­kan­ta och be­kan­tas be­kan­ta. Of­ta sök­te man lo­gi ef­ter tips från på­lit­li­ga vän­ner. Man pas­sa­de på att be­skå­da vin­od­ling­ar i Bacha­rach am Rhe­in och en och an­nan god Ri­es­ling köp­tes med. Se­dan fort­sat­te re­san sö­derut med fär­ja över Bo­den­sjön och vi­da­re till Zürich. Ef­ter lunch i Lu­zern fick man en ofri­vil­lig pa­us på grund av punk­te­ring. Men man mås­te has­ta vi­da­re för från Gö­sche­nen i Schweiz skul­le man åka bil­tåg ge­nom S:t Gott­hards­mas­si­vet till Ai­ro­lo i Italien. Nat­ten till­bring­a­des i Co­mo och da­gen där­på be­sök­tes Bre­scia och Mi­la­no.

Fö­re av­re­san ha­de John, som vän­ta­de någ­ra vik­ti­ga hand­ling­ar om fa­briks­bygg­na­tio­nen i Ju­go­sla­vi­en, upp­gi­vit att han skul­le frå­ga ef­ter brev Pos­te Re­stan­te i Venedig, dit man an­län­de 9 april. Vis­tel­sen där bör­ja­de bra och man be­såg sta­den och för­und­ra­des över ka­na­ler­na och gon­do­ler­na. Men i Venedig mot­tog John sor­ge­be­sked. Ett te­le­gram för­tälj­de att hans far Jo­han (tilli­ka Jo­nas far­bror) av­li­dit hem­ma i Sve­ri­ge. Sor­gen och sak­na­den var gi­vet­vis stor och kanske var det in­te helt väl­be­tänkt att John fort­sat­te bakom rat­ten näs­ta dag. En lät­ta­re in­ci­dent in­träf­fa­de med en väg­mar­ke­rings­s­ten ef­ter kor­san­det av grän­sen till Ju­go­sla­vi­en och där­ef­ter tog Gö­ran över som ensam fö­ra­re tills vi­da­re. Och ingen­ting blev gi­vet­vis bätt­re av att den förs­ta nat­ten i Ju­go­sla­vi­en till­bring­a­des på ett ho­tell i Se­za­na som ha­de be­gag­na­de säng­klä­der och härs­ket smör vid fru­kosten.

Idag är det svårt att fö­re­stäl­la sig hur vä­gar­na och in­fra­struk­tu­ren såg ut i Ju­go­sla­vi­en på den ti­den. För det förs­ta fanns ba­ra ett få­tal bi­lar i lan­det och vä­gar­na var i stort sett un­dan­tags­löst di­men­sio­ne­ra­de för tra­fik i yt­terst be­grän­sad om­fatt­ning och då fö­re­trä­des­vis med häst och vagn. Vi­da­re var vid

”Idag är det svårt att fö­re­stäl­la sig hur vä­gar­na och in­fra­struk­tu­ren såg ut i Ju­go­sla­vi­en på den ti­den.”

den­na tid kri­gets ef­ter­verk­ning­ar fort­fa­ran­de på­tag­li­ga och en­ligt Gö­ran var det of­tast helt en­kelt otro­ligt då­li­ga vägar. Pa­ce­ma­kern kun­de säl­lan upp­nå snitt­has­tig­he­ter över 30 km/tim. Så ur kom­fort­hän­se­en­de var de väl­stop­pa­de sä­te­na och de sto­ra 15-tums­hju­len en ren väl­sig­nel­se.

Allt som of­tast satt ar­be­ta­re och knac­ka­de la­va­ak­tig sten längs vä­gar­na. När Pa­ce­ma­kern pas­se­ra­de res­te de sig raskt och gjor­de hon­nör. Se­na­re för­kla­ra­des att det­ta tro­li­gen be­rod­de på att ar­be­tar­na sett Rädd­nings­kå­rens rö­da stjär­na som satt i vindru­tan. Man trod­de helt en­kelt att re­se­nä­rer­na var be­ty­dan­de kom­mu­nist­funk­tio­nä­rer. Och tolk­ning­en var ju helt rim­lig, för vem an­nars skul­le kun­na fär­das i en så ex­klu­siv vagn i ett land där själv­gå­en­de bi­lar över hu­vud ta­get var lätt­räk­na­de?

EF­TER ATT HA VI­LAT UT i tre da­gar i Dubrovnik vän­de se­dan re­san åter norrut. Pri­mär­må­let var Foca där trä­fi­ber­plat­te­fa­bri­ken var un­der upp­fö­ran­de. Vägen dit var dock in­te helt lätt. En­de­ra var vägen bloc­ke­rad av snö­skred el­ler så var den just un­der kraf­tig re­no­ve­ring. Väl i Foca slu­ta­de Johns tu­ris­tan­de, vil­ket bris­ten på bil­der av­slö­jar. Jo­nas fil­ma­de dock fli­tigt och även Lil­ly och Gö­ran tog med sig Johns smal­films­ka­me­ra på ut­flyk­ter. Färg­fil­mer­na från Foca-trak­ten är en sann njut­ning.

I Dubrovnik stan­na­de vi någ­ra da­gar för att kopp­la av, be­se sta­den, nju­ta av so­len och ba­da i Me­del­ha­vet, be­rät­tar Gö­ran. Re­san från Dubrovnik på­bör­ja­des 15 april och av­sik­ten var att åka vi­da­re di­rekt till slut­må­let Foca. Näs­ta dag kör­de man för­bi Sa­ra­je­vo för att se­dan an­trä­da den sista stra­pat­sen, de sista lång­sam­ma mi­len upp i ber­gen till Foca, dit man an­län­de på kväl­len den 16 april. Foca var då en ve­ri­ta­bel et­nisk smält­de­gel med stor re­pre­sen­ta­tion av bå­de bosni­er, ser­ber

och kro­a­ter och den be­sö­ka­re som tog sig en pro­me­nad upp i ber­gen kun­de se or­to­doxa, krist­na och mus­lims­ka hel­ge­do­mar med oli­ka klock­stap­lar, ku­po­ler och mi­na­re­ter i en sa­lig bland­ning.

Hem­re­san an­träd­des den 23 april och gick på knagg­li­ga vägar via Ban­ja Lu­ka och se­na­re, på nå­got som lik­na­de mo­tor­väg, från Zagreb upp till Salz­burg i Ös­ter­ri­ke. Re­san fort­sat­te över Göt­ting­en, Flens­burg ge­nom Dan­mark och vi­da­re med fär­jan till Helsing­borg och en sista över­natt­ning i Ljung­by. Den 29 april åts lunch i Hults­fred och på kväl­len var man åter hem­ma i Stocksund.

Un­der he­la re­san bok­för­de John nog­grant upp­gif­ter an­gå­en­de av­stånd, va­lu­ta­för­del­ning, ben­si­nin­köp, punk­te­ring­ar osv i sin fic­kal­ma­nac­ka. Tack va­re de väl­be­va­ra­de fo­to­ne­ga­ti­ven och en avan­ce­rad bild­lä­sa­re har många se­dan länge bort­glöm­da plat­ser och män­ni­skor åter fått liv.

Tof­ta­holms Herr­gårds­pen­sio­nat, mor­go­nen den 1 april 1952.

Gö­ran Boija vid rat­ten i fa­mil­jens Hud­son Pa­ce­ma­ker, en bil som köp­tes ny i Os­ter­mans mar­mor­hal­lar 1951.

Dan­mark, kväl­len den 1 april. An­komst till Ho­tel Royal i Kol­ding som tap­pat ett E i Ho­tel.

Säll­ska­pet tar av­sked hos pas­tor Hoff­mans i Kropp.

Till väns­ter näs­ta si­da: Hud­son par­ke­rad fram­för en bro över flo­den Rhen i Köln.

Skönt att luf­ta föt­ter­na och sträc­ka på be­nen. Vår­flo­den var ett väl­kom­met in­slag på re­san längs dam­mi­ga ju­go­sla­vis­ka lands­vä­gar. På re­san pas­se­ra­des Mil­ten­berg am Main och fär­den gick vi­da­re ge­nom Schweiz till Italien. Hud­son ut­an­för den mag­ni­fi­ka grot­tan Postojns­ka Ja­ma (f d Adel­berg­grot­tan) i nu­va­ran­de Slo­ve­ni­en.

Fär­den gick se­dan vi­da­re längs den bran­ta kus­ten till Dubrovnik. Ef­ter att ha vi­lat ut i tre da­gar där vän­de man se­dan norrut mot Foca som var re­sans mål.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.