VISIONÄR DE­SIG­NER

USA-Klassiker - - Innehåll -

Claes Jo­hans­son om ge­ni­et Ri­chard Buckminster Fuller.

Bakom mol­nen ut­an­för mitt kon­tors­föns­ter på­går sol­för­mör­kel­se. Jag pra­tar med min mor i te­le­fon. Den gång­en – den 30 ju­ni 1954 – fick räls­bus­sen i Stu­re­fors slå på strål­kas­tar­na be­rät­tar hon. Fåg­lar­na tyst­na­de. Men idag, den 20 mars 2015 är det di­sigt på vår lil­la del av rymd­skep­pet Jor­den. In­te ens i Stu­re­fors blir det rik­tigt mörkt.

Jor­den som en far­kost. Låt den bil­den för ett ögon­blick sjun­ka in. Ett skepp med sju mil­jar­der ast­ro­nau­ter. På väg till­sam­mans på Spa­ceship Earth! En om­väl­van­de tan­ke for­mu­le­rad av ame­ri­ka­nen och om­ni­ge­ni­et Ri­chard Buckminster Fuller. Han klev be­vis­li­gen av den­na vack­ras­te av far­kos­ter den 1 ju­li 1983, 88 år gam­mal. Än­då är han ge­nom si­na tan­kar och idéer mer le­van­de och när­va­ran­de än nå­gon­sin, mitt i den fram­tid han in­te ba­ra äg­na­de sitt liv åt att för­ut­se, ut­an ock­så att for­mu­le­ra de lös­ning­ar som han viss­te skul­le kom­ma att krä­vas. ”Bucky” för­stod att al­la re­sur­ser ut­om män­ni­skans ska­par­kraft var änd­li­ga. Det gäll­de att släp­pa tan­ken fri. Att åstad­kom­ma mesta möj­li­ga av mins­ta möj­li­ga. Bucky följ­de si­na idéer fullt ut. Det var in­te alltid så lätt­ge­nom­träng­li­ga idéer och de ex­i­ste­ra­de i ett fly­tan­de till­stånd mel­lan di­sci­pli­ner som ar­ki­tek­tur, in­gen­jörs­konst, sta­tistik, po­e­si, ast­ro­no­mi, kar­to­gra­fi och ma­te­ma­tik. När be­grep­pen höll ho­nom fast upp­fann han ba­ra nya.

ATT UT­GÅ FRÅN CYKELEKRAR i hus­bygg­na­tion kun­de va­ra ett sätt. Un­der 1940-ta­let, i sam­ar­be­te med flyg­plans­till­ver­ka­ren Bee­ch­craft var han på god väg att bli hus­byg­gar­kons­tens Hen­ry Ford. Med pre­ci­sions­pres­sa­de, pre­fab­ri­ce­ra­de cir­kel­run­da hus i alu­mi­ni­um skul­le me­del­världs­med­bor­ga­ren kun­na ta del av ett eget ström­lin­je­for­mat boende, li­ka en­kelt och be­kvämt att mon­te­ra upp som att mon­te­ra ned. Hus skul­le säl­jas på ki­lo­pris och helst flyt­tas runt med luft­skepp, me­na­de Bucky. Det sista att pac­kas ner i flytt­lå­dan in­nan fot­spå­ren kun­de so­pas igen på mar­ken var den centralt mon­te­ra­de mas­ten runt vil­ken he­la hus­kon­struk­tio­nen häng­de. Som ek­rar­na i ett cy­kel­hjul.

Även badrum kun­de med för­del va­ra själv­bä­ran­de. Bucky ri­ta­de hel­pres­sa­de, skarv­lö­sa mon­te­rings­kla­ra en­he­ter med al­la fa­ci­li­te­ter på plats i väg­gar och golv. Vik­ten var mind­re än hos ett kon­ven­tio­nellt bad­kar. Om in­dust­ri­a­lis­ter och in­ve­ste­ra­re lyss­nat li­te mer upp­märk­samt på Bucky ha­de la­tex­fo­gen, det­ta yt­ters­ta be­vis på till­va­rons gli­pi­ga ofull­kom­lig­het, ald­rig nå­gon­sin be­hövt upp­fin­nas.

Buckys bad­rumsmo­du­ler sat­te år­tion­den se­na­re en stan­dard in­om fly­gin­du­strin. Men hans slim­ma­de hus med en tak­ven­ti­la­tor upp­hängd i en fram­vagns­spin­del från en Ca­dil­lac (som vreds med vin­den för att ska­pa op­ti­malt un­der­tryck, in­te olik stjärt­fe­nan på ett flyg­plan), kom ba­ra att gö­ras i ett en­da ex­em­plar och det ope­re­ra­des bort från en allt an­nat än futu­ris­tisk huskropp i ko­lo­ni­al­stil i Wichita i slu­tet av 1990-ta­let. Den re­stau­re­ra­des och står nu per­ma­nent ut­ställd på Hen­ry Ford Mu­se­um i Dear­born.

IN­TE HEL­LER BILDRÖM­MAR­NA gick Buckys väg. Fylld av fram­tids­hung­er ha­de han stor­mat in i 1930-ta­let med sitt led­mo­tiv Dy­max­ion; en för­kort­ning av Dy­na­mism, Max­i­mum och Ten­sion. Or­det var som en spänd glän­san­de fjä­der. En pil redo att skju­tas in i fram­ti­den. Det föd­des ur vec­kor av värk­ar­be­te med den pro­fes­sio­nel­le ord­ska­pa­ren Wal­do War­ren,

vars störs­ta tri­umf va­rit ”ra­dio” som so­pat un­dan in­gen­jö­rer­nas lo­giskt be­skri­van­de ”wi­re­less”. Dy­max­ion för­tjä­nar än i den­na dag sam­ma ge­nom­brott, men kanske blev det he­la li­te för svår­be­grip­ligt med Dy­max­ion Car.

För Bucky var Dy­max­ion Car en råskiss till ”Su­per­car of to­mor­row”. Den slut­gil­ti­ga bi­len. En smått me­ta­fy­sisk up­pen­ba­rel­se som ut­an an­sträng­ning skul­le be­mäst­ra ter­räng, luft och vat­ten, vil­ket sät­ter en lätt ge­ne­ran­de ljus­käg­la på da­gens en­di­men­sio­nel­la så kal­la­de su­per­bi­lar.

Den väg­ba­se­ra­de Dy­max­ion Car fick än­då du­ga som en glimt in i fu­tu­ra­land, låt va­ra att idén om en bak­del som svä­va­de någ­ra de­ci­me­ter över väg­ba­nan i land­vägs­fart fick pru­tas bort av prak­tis­ka skäl.

Bucky för­stod att mark­nads­fö­ra sig, ska­pa en show, och då gäll­de det att hit­ta de­di­ke­ra­de med­ar­be­ta­re. Vän­ska­pen med skulp­tö­ren Isamu No­guchi (mest känd för sitt skulp­tu­ra­la soff­bord i glas 1948) ha­de re­dan på 1920-ta­let gett fy­sisk grund­form åt Buckys for­dons­te­o­ri­er i en skal­mo­dell kal­lad 4D. Ström­lin­je­form häm­tad från na­tu­ren var vägen fram­åt.

Part­nern Star­ling Bur­gess ha­de ett allt an­nat än okom­pli­ce­rat pri­vat­liv, med fem äk­ten­skap och en drog­kon­sum­tion som in­te un­der­strök lång­sik­tig­he­ten i af­färs­pla­ner­na. Men hans se­gel­y­ach­ter bar ge­ni­ets prä­gel

”Jor­den som en far­kost. Låt den bil­den för ett ögon­blick sjun­ka in. Ett skepp med sju mil­jar­der ast­ro­nau­ter. På väg till­sam­mans på Spa­ceship Earth!”

RBF, Ri­chard ”Bucky” Buckminster Fuller för­sjun­ken i än­nu en snil­le­blixt.

Dy­max­ion Car #1 ut­an­för den fö­re det­ta Locomo­ti­ve-fa­bri­ken i Con­necticut. Bil nummer två har över­levt, me­dan et­tan och tre­an har byggts upp som ko­pi­or.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.