BE­SJÄ­LA­DE BI­LAR

USA-Klassiker - - Panorama Kultur - OLLE WIL­SON

Neil Youngs se­nas­te me­moar­bok, den and­ra i ord­ning­en, skul­le egent­li­gen hand­la om bi­lar och hun­dar – knap­past en slump med tan­ke på för­fat­ta­rens re­la­tion till bi­lar. I Neil Youngs värld har var­je bil sin själ pre­cis som en le­van­de va­rel­se. Men un­der ar­be­tet med boken tog bi­lar­na över allt mer så hun­dar­na fick in­te plats. Kanske får de en dag sin egen bok om me­mo­a­rer­na fort­sät­ter.

Ti­teln Spe­ci­al Deluxe syf­tar på en av al­la de bi­lar som på oli­ka vis ma­nö­vre­rat sig in i Neil Youngs liv, en grön Ply­mouth se­dan från 1950 som tro­get ställt upp i al­la vä­der och egent­li­gen är gans­ka all­dag­lig, men sam­ti­digt så ty­pisk för ame­ri­kansk bil­kul­tur. Rym­lig och re­jäl ut­an kru­si­dul­ler som man fö­re­stäl­ler sig en helt van­lig ame­ri­kansk med­bor­ga­re på fem­ti­o­ta­let när Neil Young väx­te upp. Barn- do­men präg­la­des av stän­di­ga upp­brott då fa­mil­jen flyt­ta­de till oli­ka plat­ser i Ka­na­da. Den rör­li­ga till­va­ron tycks ha satt spår i Neil Youngs se­na­re liv och det går nog att se hans för­håll­nings­sätt till bi­lar som en speg­ling av den kring­flac­kan­de upp­väx­ten.

DE GAM­LA BI­LAR­NA ra­das upp kro­no­lo­giskt ut­i­från när de in­för­skaf­fas, of­ta sker det im­pul­sivt och slumpar­tat. Re­dan i 20-års­ål­dern när Neil Young sla­git ige­nom och peng­ar bör­ja­de fly­ta in drog han sig un­dan till en ranch med or­dent­li­ga ytor för sitt in­tres­se. Bi­lar som tjä­nat ut har fått stå kvar så att en li­ten privat skrot upp­stått på ägor­na. Bland de par­ke­ra­de for­do­nen finns Buick Ro­ad­mas­ter 1948, Lin­coln Capri 1953, Pac­kard Sta­tion Wa­gon 1948, Chrys­ler Im­pe­ri­al 1955, Cor­vet­te 1957. I boken pre­sen­te­ras de med små por­trätt ut­för­da av för­fat­ta­ren själv. De vekt na­i­vis­tis­ka ak­va­rel­ler­na på­min­ner på ett märk­ligt sätt om Neil Youngs lju­sa röst. Någ­ra av bi­lar­na har re­no­ve­rats och för­va­ras i en stor la­ger­bygg­nad som upp­förts för än­da­må­let. Vid ett till­fäl­le när al­la ut­sprid­da bi­lar sam­las ihop på ett en­da stäl­le kon­sta­te­rar Young för­vå­nat att det rå­kat bli väl­digt många bi­lar och att han nog har tap­pat kon­trol­len.

MÅNGA GÅNG­ER HAR ock­så bi­lar­na bi­dra­git med hän­del­ser, as­so­ci­a­tio­ner och stäm­ning­ar som vävts in i Neil Youngs mu­sik­ska­pan­de. Fle­ra av hans tex­ter åter­ges ock­så i boken.

Nå­got som fram­trä­der gans­ka snart i Spe­ci­al Deluxe är en stark am­bi­va­lens i för­hål­lan­det till bi­lar. Den pas­sio­ne­ra­de re­la­tio­nen tyngs ner av ett med­ve­tan­de om de sto­ra ska­dor på mil­jön som fos­si­la bräns­len or­sa­kar. Young kan mitt i en po­e­tisk och in­le- vel­se­full skild­ring av en bil­re­sa med ex­ak­ta siff­ror kon­sta­te­ra hur myc­ket ut­släpp av kol­di­ox­id som gjorts. Bokens se­na­re del hand­lar ock­så om Neil Youngs el­bils­pro­jekt Lin­cvolt som går ut på att byg­ga om en Lin­coln Con­ti­nen­tal från 1959 till el­drift. Bi­len sym­bo­li­se­rar det kluv­na för­hål­lan­det mel­lan ir­ra­tio­nellt till­ba­kablic­kan­de och starkt mil­jö­en­ga­ge­mang. Lin­cvolt blir där­med en märk­lig pa­ra­dox där bå­de ame­ri­kansk fem­ti­o­tals­ro­man­tik och mil­jö­ak­ti­vism får plats. Kanske går det ock­så att se en kopp­ling till Neil Youngs mu­si­ka­lis­ka värld i det­ta, där det of­ta rör sig om star­ka kon­tras­ter mel­lan ly­riskt dröm­man­de och bru­ta­la ut­brott. På så vis ger boken ock­så in­blick i en konst­när­ligt ex­pe­ri­men­te­ran­de pro­cess.

Bi­lar­na kom med men hun­dar­na fick stan­na hem­ma hos Neil Young.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.