Med dröm­mar som driv­kraft

1900-ta­lets fram­stegs­myt fick sin snöp­li­gas­te ma­ni­fes­ta­tion i det ame­ri­kans­ka bil­pro­jek­tet Tuc­ker Tor­pe­do. Den ving­lan­de uto­pin kon­stru­e­ra­des av en tid som blint dyr­ka­de mor­gon­da­gens tek­nik. Idag rul­lar Tuc­ker vi­da­re som en be­rät­tel­se om ska­par­kraft och

USA-Klassiker - - In­ne­håll - Text: Gra­e­me Hurst, över­sätt­ning och be­ar­bet­ning Ol­le Wil­son Fo­to: Pe­ter Spin­ney, To­ny Ba­ker

”Tre­mu­lis ska­pel­se var en avan­ce­rad dröm­far­kost som fick sam­ti­dens ame­ri­kans­ka bil­park att åld­ras över en natt.”

Den ame­ri­kans­ka dröm­men får sin ener­gi av tron på in­di­vi­dens möj­lig­het att från en obe­tyd­lig po­si­tion ar­be­ta sig upp mot top­pen. Där­för var det näs­tan för­ut­be­stämt att livs­ö­det Preston Tho­mas Tuc­ker skul­le gå till histo­ri­en. Men in­te för att han lyc­ka­des ut­an sna­ra­re på det mag­ni­fi­ka sätt som han miss­lyc­ka­des. I möj­lig­he­ter­nas land myll­rar det av star­ka kraf­ter som mot­ar­be­tar ge­ni­et och en starkt eta­ble­rad upp­fatt­ning är att det var de tre sto­ra: Chrys­ler, Ford och GM som sat­te käp­par i hju­let för mi­ra­kel­bi­len Tuc­ker Tor­pe­dos upp­hovs­man. Han föd­des 1903 i Ca­pac, Michi­gan, och vid 13 års ål­der tog han jobb som va­ru­bud på bil­fa­bri­ken Ca­dil­lac. För att gö­ra si­na le­ve­ran­ser snabbt och mer un­der­hål­lan­de tog sig Tuc­ker fram på rullskrid­k­sor och han lär ha fått spar­ken för sin ef­fek­ti­vi­se­ring av ar­be­tet. Ef­ter en pe­ri­od som säl­ja­re på oil­ka bil­fir­mor star­ta­de han hem­ma i Yp­si­lan­ti egen verk­sam­het med di­ver­se pa­ten­te­ra­de upp­fin­ning­ar för mi­li­tärt bruk. Se­na­re skul­le det vi­sa sig att just för­må­gan att lan­se­ra nya idéer och att säl­ja var Tuc­kers sto­ra ta­lang.

Det var un­der and­ra världs­kri­get när bil­pro­duk­tio­nen låg ne­re som pla­ner­na på en ny bil bör­ja­de mejslas fram av Preston Tuc­ker. Den skul­le va­ra ex­trem i al­la av­se­en­den: tek­niskt avan­ce­rad, fu­tu­ris­tisk de­sign, hög mo­to­ref­fekt, låg bräns­le­för­bruk­ning, sä­ker. Dess­utom eko­no­miskt rim­lig för en bre­da­re publik. Upp­dra­get att ri­ta bi­len fick de­sig­nern Alex Tre­mu­li, som häm­ta­des från kon­cer­nen Cord, Au­burn och Due­sen­berg. Tre­mu­lis ska­pel­se var en avan­ce­rad dröm­far­kost som fick sam­ti­dens ame­ri­kans­ka bil­park att åld­ras över en natt. Det­ta var för­mod­li­gen ock­så Tuc­kers plan ef­tersom han var med­ve­ten om att bil­in­du­strin un­der krigs­å­ren ha­de ställt om för att le­ve­re­ra ma­te­ri­al till USA:s ar­mé. Att bil­till­ver­ka­re vid kri­gets slut ba­ra kun­de pre­sen­te­ra av­dam­mad tret­ti­o­tals­tek­nik kun­de Tuc­ker ut­nytt­ja för att ska­pa sug ef­ter hans fram­tids­kon­cept. Hans kon­cept skul­le mot den­na bak­grund bli mor­gon­da­gens bil

och de­sig­nern Tre­mu­li kun­de släp­pa lös all sin kre­a­ti­va för­må­ga att ge­stal­ta den.

Låg pro­fil möj­lig­gjor­des ge­nom den plat­ta, sex­cy­lind­ri­ga box­er­mo­torn som mon­te­ra­des bak, vil­ket även eli­mi­ne­ra­de skrym­man­de kar­dan­tun­nel. Hjul­bas på he­la 130 tum (c:a 3,3 m) för­stärk­te den flö­dan­de for­men än­nu mer och bi­len gavs det pas­san­de till­nam­net Tor­pe­do. Mo­torn i alu­mi­ni­um skul­le va­ra för­sedd med hyd­rau­lis­ka ven­til­lyf­ta­re och bräns­le­in­sprut­ning. Med svans­mo­tor fanns sto­ra ut­rym­men för ex­pe­ri­men­te­ran­de i bi­lens fram­par­ti. Rat­ten kun­de sät­tas i mit­ten och en centralt pla­ce­rad strål­kas­ta­re kopp­la­des till styr­in­rätt­ning­en så att be­lys­ning­en följ­de ratt­rö­rel­ser­na. Bland sä­ker­hets­de­tal­jer­na fanns skiv­brom­sar på al­la hjul och en spe­ci­al­kon­stru­e­rad fram­ru­ta som kun­de ge vi­ka vid en kol­li­sion för att und­vi­ka ska­dor av glas­split­ter. En kraf­tig stål­bur skul­le ock­så skyd­da pas­sa­ge­rar­na.

Ju­len 1946 var pro­to­ty­pen fär­dig och med slo­gans som ”Don’t let the fu­tu­re pass you by” lan­se­ra­des den sen­sa­tio­nel­la Tuc­ker 48 som den nu fick he­ta en­ligt sitt förs­ta mo­dellår. Pre­miär­vis­ning­en äg­de rum den 19 ju­ni 1947. Över 5 000 ny­fik­na åskå­da­re in­fann sig för att få be­vitt­na fram­tids­dröm­men som skul­le pre­sen­te­ras un­der upp­se­en­de­väc­kan­de for­mer.

Ba­kom ku­lis­ser­na var det in­te li­ka op­ti­mis­tis­ka ton­gång­ar när oli­ka tek­nis­ka pro­blem ra­da­des upp, och man ar­be­ta­de in­ten­sivt in i det sista med att få allt att fun­ge­ra. Det to­ta­la fi­askot var nä­ra då Tor­pe­dons hju­lupp­häng­ning­ar brast un­der bi­lens an­sen­li­ga vikt, för­or­sa­kad av de sto­ra bat­te­ri­er som skul­le för­sör­ja det kraf­ti­ga el­sy­ste­met med 24 volt. En an­nan vik­tö­kan­de ef­fekt var den sto­ra mängd tennspac­kel som an­vänts för att skulp­te­ra fram det djär­va form­språ­ket. Un­der dri­vor­na av spac­kel dol­des en Oldsmo­bi­les in­nan­mä­te så bi­len var i högs­ta grad en ku­liss. Dock lyc­ka­des Tuc­kers tek­ni­ker med att för­stär­ka kom­po­nen­ter­na och Tor­pe­don kun­de rul­la ut mot publi­ken för egen ma­skin.

Un­der ti­den ha­de mot­gång­ar­na re­dan bör­jat ra­da upp sig för Tuc­ker. Det ame­ri-

Oli­ka upp­gif­ter om an­ta­let till­ver­ka­de Tuc­ker finns: 49 el­ler 51. Hur som helst är 45 styc­ken be­va­ra­de idag.

Un­der en epok där tek­nis­ka land­vin­ning­ar av­lös­te varand­ra blev lan­se­ring av in­no­va­tio­ner ett sätt att mark­nads­fö­ra pro­duk­ter. Att var­je år lan­se­ra nya mo­del­ler var ett sätt för ame­ri­kan- ska bil­till­ver­ka­re att sty­ra ut­veck­ling­en och skyn­da på åld­ran­det av det som re­dan ex­i­ste­ra­de. Ett kon­cept som tänj­des till det yt­ters­ta med Tuc­ker Tor­ped 1948.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.