En lå­da full av fri­het

USA-Klassiker - - Claes Johansson Om ... -

Vi är i den års­tid då tra­fik­bil­den för­vand­las till det bätt­re – och säm­re. De be­ri­kan­de in­sla­gen går att lä­sa av på långt håll. Gam­la bi­lar med höjd och håll­ning, med mju­ka tas­sar i as­fal­ten och snäl­la, guld­skim­ran­de ögon. Man mö­ter dem med ett le­en­de. Li­te an­nat är det med hus­bi­lar­na. Den­na över­mängd av kyl­skåp­lig oform­lig­het som var­je som­mar för­fu­lar vå­ra vägar. Des­sa rullande hus­väg­gar med tysk graf­fiti.

Om hus­bi­lens ur­sprung kan spå­ras bland på­bygg­da T-Fordchas­sin och bröd­bi­lar med säng (samt en och an­nan ex­cent­risk mil­jo­när med rullande herr­går­dar fyll­da med ka­kel och sli­pat kri­stall­glas) dröj­de det till 1966 in­nan fenomenet fick en form som på allvar speg­la­de dess sanna och vack­ra vä­sen. En form som be­rät­ta­de om en läng­tan hem, en läng­tan bort.

Det var en full­än­dad syn­tes mel­lan for­dons­de­sign och ar­ki­tek­tur som ald­rig skul­le kom­ma till­ba­ka. Ett lyc­ko­samt mö­te som för­bi­setts av form­histo­ri­ker, det var visst nå­got om luft­mot­stånd, ben­sin­för­bruk­ning och white trash. Den aka­de­mis­ka värl­den har sett till att hål­la ett sä­ker­hets­av­stånd till hus­bi­len som fe­no­men (”Jag kun­de li­ka gär­na ha köpt en Uzi”, skri­ver den ame­ri­kans­ke pro­fes­sorn Ja­mes B. Twit­chell om kol­le­ger­nas re­ak­tion in­för hans äls­ka­de RV, Recre­a­tion Ve­hic­le), me­dan po­pu­lär­kul­tu­ren haft helt and­ra mo­tiv för ögo­nen. In­te säl­lan ska proffsbowla­re på glid, svett­driv­na hobos el­ler an­nat löst folk i för­sking­ring­en ges ka­rak­tärs­för­stär­kan­de rek­vi­si­ta i form av en kan­tig hus­bil. När apo­ka­lyp­sen är ett fak­tum och ga­tor­na fylls av zom­bi­es kan vi va­ra säk­ra på att det in på sce­nen dam­mar ett fort på hjul. En Win­ne­ba­go. En F-17, D-20, Bra­ve el­ler Chi­ef­tain. I dess avo­ka­do­fär­ga­de in­re halv­lig­ger all­tid nå­gon ny­smit­tad, nå­gon våld­samt nyskild, nå­gon gravt al­ko­li­se­rad, mord­dömd, de­spe­rat el­ler ba­ra nå­gon som är höggra­digt på­ver­kad av plan­tor­na i gar­de­ro­ben. Skarp- kan­ta­de Win­ne­ba­gos är för lo­sers. Och är det en snäll da­to­ra­ni­me­rad barn­film re­du­ce­ras den iko­nis­ka hus­bi­len från Mel­lan­väs­tern till dum och rul­tig sta­tist.

Nå­gon mås­te stäl­la sig upp och för­kla­ra hur det lig­ger till. Med allt det in­ne­bär av risk­ta­gan­de. Win­ne­ba­go föd­des ur trai­ler­till­ver­ka­ren Mo­der­nistic In­du­stri­es i Ka­li­for­ni­en och tack va­re för­mån­li­ga vill­kor kun­de man eta­ble­ra sig i Fo­rest Ci­ty i Io­wa. Det blev 1960-tal och det ame­ri­kans­ka fol­kets hung­er ef­ter mo­bi­li­tet ha­de fått nytt bräns­le. Fol­ka­bus­sen var en or­sak. Dju­pa­re än så hand­la­de det om ett in­du­stri­sam­häl­le som gått in i en ny fas. Ve­der­tag­na nor­mer om kon­sum­tion, fa­milj, ar­be­te och kar­riär ha­de fått kon­kur­rens av en ny sorts miss­tänk­sam­het mot sam­häl­le och makt­struk­tu­rer. Vi­et­nam var en av­gö­ran­de vänd­punkt, folk vil­le ut och bort, och även om ho­ri­son­ten i väst var ut­fors­kad se­dan länge ut­ö­va­de vä­der­strec­ket – och al­la and­ra vä­der­streck – en grund­läg­gan­de loc­kel­se. De in­te

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.