ACTI ON: va­nishing point

”At­ten­tion all po­lice units, pro­ceed with cau­tion – we ha­ve re­a­son to be­li­e­ve that Chal­leng­er is su­per­char­ged”. Jag minns förs­ta gång­en jag såg Va­nishing point från 1971. Det var en kor­nig VHS-kas­sett jag tryck­te in i ban­da­ren. Fil­men skul­le på­ver­ka mig f

USA-Klassiker - - Innehåll - Jon Rem­mers

Fil­men Jak­ten mot noll­punk­ten är en fan­tas­tisk mix av ma­skin­dyr­kan och flo­wer po­wer.

IVa­nishing Point, el­ler ”Jak­ten mot noll­punk­ten” som den fick he­ta på blek­svens­ka, får vi föl­ja ”Ko­wal­ski” när han kör en helt ny och trim­mad Dod­ge Chal­leng­er från New York till San Fran­sisco. Lå­ter det trå­kigt? Han ska gö­ra re­san på tre da­gar.

Fil­men ut­spe­lar sig som en lång bil­jakt, där Ko­walskis bak­grund ja­gar ho­nom li­ka myc­ket som po­li­sen. Ko­walskis re­sa blir ock­så tit­ta­rens re­sa ge­nom ett ner­vöst USA statt i för­änd­ring och i bak­grun­den när­va­rar en räds­la för för­änd­ring. Vi mö­ter ras­mot­sätt­ning­ar, hip­pi­es, en kons­tig kris­ten sekt och två ho­mo­sex­u­el­la rå­na­re. Po­li­sen re­pre­sen­te­rar onds­kan och bi­len får sym­bo­li­se­ra ame­ri­kansk fri­hets­läng­tan.

Ko­walskis jakt ge­nom USA blir i fil­men en me­di­e­hän­del­se och ett stort upp­båd sup­port­rar föl­jer hans färd. Fil­mens be­rät­tar­röst är den blin­da ra­di­opra­ta- ren ”Su­per Soul” som ser­ve­rar psy­ke­de­lisk soul­jazz upp­blan­dad med citat nå­gon gär­na får skri­va på min grav­sten. ”Speed is Free­dom of the Soul”. Sma­ka på or­den någ­ra gång­er och för­kla­ra se­dan för mig var­för mus­kel­bi­lar är onö­di­ga.

Va­nishing Point rym­mer ett oänd­ligt an­tal la­ger. Ko­walskis re­sa är en in­re re­sa och be­ro­en­de på när i li­vet du ser fil­men kom­mer du att upp­skat­ta oli­ka sa­ker i den. Du kan se den som en hyll­ning till den stän­digt ökan­de has­tig­he­ten. Men pre­cis li­ka myc­ket som en kri­tik mot den ame­ri­kans­ka dröm­men som 1970 var på väg att blek­na. Ex­i­sten­ti­a­lism i ohe­lig bland­ning med vrå­let från 440 ku­bik­tum som in­te bryr sig ett smack, en­ligt un­ge­fär sam­ma re­cept som Ea­sy Ri­der och Two La­ne Black­top.

För mig var Va­nishing Point en verklig ögo­n­öpp­na­re. När jag såg fil­men viss­te jag se­dan länge att jag gil­la­de mus­kel­bi­lar, det var ju där­för som nå­gon lå­nat mig kas­set­ten. Men på frå­gan om var­för ha­de jag ald­rig nå­got bätt­re svar än ”för att de är snyg­ga”. Ef­ter att ha sett Va­nishing Point har jag ald­rig nå­gon­sin fam­lat ef­ter ord.

”Du kan se den som ­en hyll­ning till den ­stän­digt ökan­de ­has­tig­he­ten.”

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.