Kvin­nor­na i Ci­u­dad Ju­a­rez

I MER ÄN 20 ÅR HAR HUND­RA­TALS KVIN­NOR VÅLDTAGITS OCH MÖRDATS I CI­U­DAD JUÁREZ. ING­EN VEM SOM STÅR BAKOM DÅ­DEN.

Världens Största Brottsmysterier - - Innehåll -

Hund­ra­tals kvin­nor hit­ta­des dö­da.

Det bor­de va­ra nog med en hand­full mord – som har up­pen­ba­ra kopp­ling­ar till varand­ra – för att åt­minsto­ne få polisen att hö­ja ögon­bry­nen. Men i Ci­u­dad Juárez i Mex­i­ko har fle­ra hund­ra unga kvin­nor förts bort, våldtagits, miss­hand­lats och mördats se­dan 1993. Och de som skul­le skyd­da sta­den har än­nu in­te lyc­kats hit­ta de skyl­di­ga.

Ef­tersom så många kvin­nor för­svun­nit och ett fler­tal lik ald­rig bli­vit iden­ti­fi­e­ra­de är det omöj­ligt att sä­ga pre­cis hur många som fak­tiskt bli­vit drab­ba­de av den lång­va­ri­ga vå­gen av våld mot kvin­nor i Ci­u­dad Juárez. Man tror att det rör sig om fle­ra hund­ra män­ni­skor.

Mel­lan 1993 och 2005 hit­ta­des drygt 370 mör­da­de kvin­nor, och fler mord be­gås he­la ti­den. Vis­sa tror att det rör sig om en se­ri­e­mör­da­re. And­ra tror mer på att mor­den be­ror på kon­flik­ter mel­lan mex­i­kans­ka drogkar­tel­ler som för­sö­ker kon­trol­le­ra om­rå­det. Men trots att det stän­digt dy­ker upp nya krop­par kom­mer polisen ing­en­stans med att hit­ta en för­kla­ring.

Vis­sa möns­ter har dock va­rit tyd­li­ga från bör­jan. Många av offren har lik­nan­de drag: mörk hy, mörkt hår och slank kropp. De fles­ta har tor­te­rats och våldtagits in­nan de mör­da­des. Någ­ra har bli­vit våld­tag­na av fle­ra gär­nings­män. Fle­ra av krop­par­na har styc­kats ef­ter mor­den. Av­sak­na­den av hän­der, föt­ter och and­ra kropps­de­lar har gjort det i prin­cip omöj­ligt att iden­ti­fi­e­ra krop­par­na. Li­ken har of­ta dum­pats på lands­byg­den och hit­tats först må­na­der el­ler år se­na­re.

Näs­tan al­la of­fer kom­mer från fat­ti­ga fa­mil­jer, nå­got som i al­la fall del­vis för­ka­rar var­för polisen in­te kom­mit när­ma­re ett gri­pan­de. I Ci­u­dad Juárez är po­li­sens hjälp ba­ra till för de ri­ka.

Machis­mo och ma­ri­a­nis­mo

Det kan fin­nas en so­ci­o­kul­tu­rell för­kla­ring till att just kvin­nor­na i Ci­u­dad Juárez bli­vit of­fer för vål­det. Stränga köns­rol­ler har

länge va­rit en stor del av den la­ti­na­me­ri­kans­ka kul­tu­ren och är fort­fa­ran­de myc­ket vik­tig för hur män och kvin­nor be­hand­las i Mex­i­ko.

De tra­di­tio­nel­la köns­rol­ler­na i om­rå­det kal­las of­ta för machis­mo och ma­ri­a­nis­mo. Machis­mo re­pre­sen­te­rar idéer­na om man­lig­het och läg­ger grun­den för mans­do­mi­nan­sen i la­ti­na­me­ri­kans­ka sam­häl­len. Machis­mo in­ne­fat­tar allt det som be­trak­tas som man­li­ga dyg­der: fy­sisk styr­ka, mod, själv­til­lit, sex­u­a­li­tet och idén om att kvin­nan är till för man­nen. Det hand­lar om att va­ra den mest mas­ku­li­na man­nen du kan tän­ka dig.

Ma­ri­a­nis­mo de­fi­ni­e­rar istäl­let kvin­nans roll i sam­häl­let och hand­lar ge­ne­rellt om att ta hand om nä­ra och kä­ra, pyss­la i

DE FLES­TA TORTERADES OCH VÅLD­TOGS IN­NAN DE BLEV MÖR­DA­DE

hem­met och pas­sa upp på man och barn. Hi­sto­riskt sett har ma­ri­a­nis­mo haft en viss po­si­tiv klang med röt­ter­na i den ka­tols­ka Ma­ria-dyr­kan. Ma­ria var bå­de kvin­na och mor och står som sym­bol för de fe­mi­ni­na dyg­der­na: vän­lig­het, sår­bar­het och ren­het samt lugn och ett milt sin­ne. De här dyg­der­na har bu­rits fram av sam­häl­lets tra­di­tio­ner men an­vänds idag mer som ett sätt att tryc­ka ner kvin­nor. La­ti­na­me­ri­kans­ka kvin­nor be­trak­tas som mind­re vär­da än män och de­ras viktigaste rol­ler i li­vet an­ses va­ra mor och hust­ru.

I machis­mo/ma­ri­a­nis­mo-kul­tu­ren le­ver män och kvin­nor i två se­pa­ra­ta värl­dar. När män­nen fyl­ler det of­fent­li­ga rum­met och styr över po­li­ti­ken, eko­no­min och mi­li­tä­ren tving­as kvin­nor­na hål­la sig till den pri­va­ta sfä­ren.

Köns­rol­ler­na ser dock li­te an­norlun­da ut i ett ka­pi­ta­lis­tiskt sam­häl­le, och allt fler kvin­nor vill le­va ett själv­stän­digt liv med egen in­komst och val­möj­lig­he­ter. I det här lju­set är det lät­ta­re att för­stå sig på si­tu­a­tio­nen i Ci­u­dad Juárez. He­la värl­den har fort­fa­ran­de en lång väg att gå för att bry­ta ned tra­di­tio­nel­la, be­grän­san­de köns­rol­ler. Men i vis­sa sam­häl­len ser det vär­re ut än i and­ra. När man i vis­sa län­der käm­par med lö­neskill­na­der mel­lan män och kvin­nor så käm­par kvin­nor­na i Ci­u­dad Juárez för att hål­la sig vid liv.

Många av de mör­da­de kvin­nor­na ar­be­ta­de på fa­bri­ker i fri­han­dels­zo­nen på grän­sen mel­lan Mex­i­ko och USA, så kal­la­de maqui­la­do­ras – el­ler sweats­hops. Så­da­na fö­re­tag är kän­da för att be­ta­la då­ligt och ar­bets­mil­jön är of­ta så elän­dig att man kan kal­la det slav­ar­be­te. Som ett re­sul­tat av kvin­nor­nas lå­ga sta­tus och lön har de bör­jat kon­kur­re­ra ut män­nen på ar­bets­mark­na­den. Det här har i sin tur lett till att män­nen i Ci­u­dad Juárez prak­tiskt ta­get bli­vit ar­bets­lö­sa då kvin­nor­na valt att läm­na hem­men och bör­ja job­ba.

Den här änd­ra­de makt­ba­lan­sen kan ha ska­pat en ny och kon­flikt­fylld dy­na­mik mel­lan kö­nen. Många tror att epi­de­min av våld mot kvin­nor Ci­u­dad Juárez har kopp­ling­ar till or­ga­ni­se­rad brotts­lig­het. Men kanske var det ho­tet mot den pat­ri­ar­ka­la sam­häl­les­struk­tu­ren som var den ut­lö­san­de fak­torn?

En an­nan vik­tig aspekt var den sto­ra till­gäng­lig­he­ten på of­fer. De kvinn­li­ga med­ar­be­tar­na be­höv­de na­tur­ligt­vis ta sig till och från job­bet. I om­rå­den med ut­brett gäng­våld var det en risk att ens läm­na hem­met. När mor­den blev allt van­li­ga­re bör­ja­de kvin­nor­na få skjuts från dörr till dörr för att kom­ma fram på ett sä­kert sätt.

Kor­rupt po­lis

Att mor­den in­te blev lös­ta be­rod­de in­te ba­ra på bris­tan­de re­sur­ser in­om polisen. Många me­nar att det istäl­let hand­lar om en ovil­ja att gö­ra en or­dent­lig ut­red­ning. Fat­ti­ga män­ni­skor, sär­skilt kvin­nor, står in­te sär­skilt högt i kurs. Skul­le man då sat­sa

de små till­gäng­li­ga med­len på att lö­sa så­da­na brott? Al­la tyck­te in­te det.

Fle­ra av dem som va­rit i kon­takt med Ci­u­dad Juárez-polisen kan be­rät­ta om ut­bredd kor­rup­tion. I do­ku­men­tär­fil­men ”The Ci­ty Of Lost Girls” (2003) av­slö­ja­des det att en ti­di­ga­re rätts­me­di­cinsk chef i nor­ra Chi­hu­a­hu­a­di­strik­tet, Oscar May­nez, om­betts plan­te­ra be­vis i en ut­red­ning. En för­frå­gan som fick ho­nom att slu­ta med ome­del­bar ver­kan. Det här får en att und­ra om polisen på ett el­ler an­nat sätt var in­vol­ve­rad i mord­vå­gen.

Fals­ka er­kän­nan­den

Även om polisen i Ci­u­dad Juárez ge­nom­gå­en­de har va­rit slapp och slar­vig i ut­red­nings­ar­be­tet har de trots allt lyc­kats gri­pa ett stort an­tal miss­tänk­ta. Ef­ter hund­ra­tals gri­pan­den är det dock ba­ra tre per­so­ner som bli­vit döm­da. Ef­tersom mor­den fort­sat­te att be­gås me­dan män­nen satt i fäng­el­set är det in­te sär­skilt tro­ligt att de en­sam­ma stod bakom mor­den.

Po­li­sens bru­ta­la för­hör­s­tek­ni­ker har in­te di­rekt ökat un­der­sök­ning­ens tro­vär­dig­het. År 2003 blev den ame­ri­kans­ka med­bor­ga­ren Cynt­hia Kiec­ker och hen­nes mex­i­kans­ke man Uli­ses Perzá­bal sat­ta i fäng­el­se ef­ter att ha er­känt mor­det på en ung la­ti­na­me­ri­kansk kvin­na. I se­na­re för­hör änd­ra­de de si­na histo­ri­er och in­si­ste­ra­de på att de ha­de bli­vit tor­te­ra­de av Chi­hu­a­hua-polisen och tving­a­des er­kän­na.

Cynt­hia Kiec­ker sä­ger i fil­men ”The Ci­ty Of Lost Girls”: ”De tor­te­ra­de oss, och min man var i ett an­nat rum. Jag kun­de hö­ra ho­nom skri­ka ge­nom vägen. De gav ho­nom el­choc­ker och jag för­sök­te sä­ga till polisen: Vi har in­te nå­got med det här att gö­ra! Jag ta­lar san­ning. De sa till mig att jag skul­le få en helt ny sorts be­hand­ling om jag in­te er­kän­de. Det fanns ing­en chans att sä­ga san­ning­en. De lät mig in­te gö­ra det. Plöts­ligt tog de med mig till rum­met där min man satt, na­ken på en lå­da. Det stod fy­ra maske­ra­de män runt ho­nom med el­chock­va­pen och brän­de ho­nom och de ho­ta­de med att de skul­le dö­da mig”.

Kiec­ker och Perzá­bal fick sit­ta i för­var och ställ­des se­dan in­för rät­ta. Men här av­bröt do­ma­ren rät­te­gång­en ef­ter att på­stå­en­det om tor­tyr togs upp, och pa­ret släpp­tes.

Ni Una Mas

Bris­ten på or­dent­li­ga po­lisin­sat­ser har in­te gått obe­märkt för­bi. Det kom­mer stän­digt nya av­slö­jan­den om slarv och vårds­lös­het in­om polisen. Att po­li­ser­na ge­nom­gå­en­de har be­hand­lat kvin­nor på ett hän­syns­löst sätt har dess­utom fått Am­ne­sty In­ter­na­tio­nal att upp­märk­sam­ma de­ras tvek­sam­ma ar­bets­me­to­der.

Fa­milj och vän­ner till de dö­da har länge pro­te­ste­rat mot våldsvå­gen i Ci­u­dad Juárez, långt in­nan om­värl­den fick upp ögo­nen för de fruk­tans­vär­da mor­den. De minns si­na nä­ra och kä­ra på pla­ka­ten i pro­test­tå­gen mot po­li­sens lik­gil­tig­het. År 1999 gick en grupp ak­ti­vis­ter yt­ter­li­ga­re ett steg och startade sta­dens första våld­täkts­mot­tag­ning och kri­scen­ter, Ca­sa Ami­ga. Rö­rel­sen har med ti­den vux­it till re­na med­bor­gar­rö­rel­ser, som Ni Una Mas (In­te En Till) och Nuest­ras Hi­jas de Re­g­re­so a Ca­sa (Ta hem vå­ra tje­jer).

Ef­ter mer än tio år av fruk­tans­värt våld är det svårt för de över­le­van­de kvin­nor­na i Ci­u­dad Juárez att glöm­ma.

FLE­RA AV DEM SOM VA­RIT I KON­TAKT MED CI­U­DAD JUÁREZ PO­LIS BE­RÄT­TAR OM UT­BREDD KOR­RUP­TION

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.