Ty­nong North-mör­da­ren

MÖR­DA­REN I SEX KVIN­NOR MÖR­DA­DES OCH BLEV DUMPADE I BUSHEN UT­AN­FÖR MEL­BOUR­NE. MER ÄN TIO ÅR SE­NA­RE GÅR DEN HUVUDMISSTÄNKTE FORT­FA­RAN­DE FRI.

Världens Största Brottsmysterier - - Innehåll -

Mör­da­ren i Mel­bour­nes för­or­ter.

Cat­he­ri­ne He­ad­land var ba­ra 14 år gam­mal när hon för­svann den 28:e au­gusti 1980. Den själv­stän­di­ga, häst­to­ki­ga ton­å­ring­en sågs sista gång­en när hon läm­na­de sin pojk­vän John Mcma­nus hus i för­or­ten Ber­wick syd­öst om Mel­bour­ne, i rikt­ning mot buss­håll­plat­sen hund­ra me­ter bort.

Förr i ti­den var Ber­wick en idyl­lisk plats för folk som vil­le kom­ma bort från de över­be­fol­ka­de för­stä­der­na och som äls­ka­de häs­tar. Nu har platsen bli­vit en del av stor­sta­den som ex­pan­de­ra­de på 90-ta­let då sto­ra de­lar av lands­byg­den be­bygg­des med bo­stä­der.

Det var skol­lov och Cat­he­ri­ne ha­de ett del­tids­jobb på köp­cent­ret där hen­nes mam­ma jobbade. Hon var in­te sär­skilt för­tjust i job­bet och kän­de att hon in­te ha­de så myc­ket tid över till vännerna och rid­ning­en. Den här dagen i au­gusti sa Cat­he­ri­ne att hon in­te vil­le gå till ar­be­tet. Hon vin­ka­de trots det hej­då till pojk­vän­nen och sprang till buss­håll­plat­sen.

Cat­he­ri­ne gick ald­rig på bus­sen. Hon för­svann på den kor­ta sträc­kan till buss­håll­plat­sen och kom ald­rig mer tillbaka. Hon mås­te ha gått in i en bil el­ler bli­vit in­dra­gen i en med våld. Kän­de hon dem som satt i bi­len? Hen­nes bäs­ta vän­ner John och Che­ryl häv­da­de be­stämt att Cat­he­ri­ne ald­rig skul­le gå in i en bil med folk som hon in­te kän­de. Vännerna träf­fas fort­fa­ran­de i Akoo­nah Park i Ber­wick, men platsen har fått en dys­ter käns­la över sig ef­ter Cat­he­ri­nes försvinnande.

Polisen gjor­de en re­kon­struk­tion av vad de trod­de hänt som ett steg i att för­sö­ka lö­sa fal­let. De tog fram li­ka­da­na klä­der som Cat­he­ri­ne ha­de haft på sig och an­li­ta­de en mo­dell som såg ut som hen­ne den dagen hon sågs sist, vid bus­sku­ren där hon för­svann.

BENHÖG

I de­cem­ber 1980 hit­ta­des Cat­he­ri­nes kropp till­sam­mans med två and­ra kvin­no­lik. De tre kvin­nor­nas kvar­le­vor hit­ta­des i när­he­ten av ett över­gi­vet sten­brott i Ty­nong North som en gång ha­de va­rit en vac­ker skogs­al­lé i re­gi­o­nen West Gipps­land i Victo­ria. Då var om­rå­det fort­fa­ran­de en lant­lig idyll trots när­he­ten till Mel­bour­ne. Men när­he­ten till stor­sta­den led­de så små­ning­om till att allt fler val­de att flyt­ta hit. Fa­mil­jer med den sto­ra au­stra­lis­ka dröm­men om ett hus på lan­det kun­de kö­pa sto­ra fas­tig­he­ter för en bil­lig peng. År 1980 var dock Ty­nong North glest be­fol­kat. Det låg vid si­dan av Prin­ces Fre­e­way, hu­vud­le­den in till sta­den.

Det var i ett öds­ligt skogs­om­rå­de i Ty­nong North som tre män plöts­ligt fick syn på en kropp när de skul­le gö­ra sig av med slaktav­fall. Det var långt in­ne i sko­gen, dit man van­ligt­vis in­te går. De tre män­nen bru­ka­de ja­ga räv och kän­de till om­rå­det väl.

Det skul­le vi­sa sig att krop­pen till­hör­de Ann-ma­rie Sar­gent, en 18-åring som för­svann den 6:e ok­to­ber år 1980 när hon var på väg till en jobb­sökar­kurs i en för­ort till ar­be­tar­klass­om­rå­det Dan­de­nong. Ett li­tet drä­nage som stack ut ur hen­nes hu­vud avslöjade hen­nes iden­ti­tet med en gång. Ann-ma­rie ha­de ge­nom­gått en ope­ra­tion för att drä­ne­ra över­flö­dig rygg­märgs­väts­ka från hjär­nans hål­rum. När hon för­svann upp­märk­sam­ma­des all­män­he­ten på att hon var sjuk­lig och att ett slag mot hu­vu­det kun­de va­ra död­ligt.

Ann-ma­ri­es choc­ka­de för­äld­rar för­stod di­rekt att nå­got var fel när dot­tern för­svann. Hen­nes far Fred­rik sa se­na­re att han trod­de att hon ploc­kats upp som lif­ta­re och se­dan bli­vit mör­dad.

Pre­cis i när­he­ten av Ann-ma­ri­es kvar­le­vor upp­täck­tes även 75-åri­ga Bert­ha Mil­lers lik, fullt påklätt. Fru Mil­ler sågs sista gång­en den 10:e au­gusti 1980 när hon läm­na­de sitt hem i Glen Iris. Hon skul­le ta spår­vag­nen till kyr­kan pre­cis som gjor­de var­je sön­dag. Och fru Mil­ler var en va­ne­män­ni­ska. Hen­nes försvinnande fick en hel del pub­li­ci­tet då hon var släkt med då­va­ran­de po­lis­che­fen i Victo­ria, Mick Mil­ler.

Cat­he­ri­ne He­ad­lands kvar­le­vor hit­ta­des sist. En an­ställd på lab­bet vid Victo­ri­as Fo­ren­sic Sci­ence hit­ta­de hen­ne dagen ef­ter ba­ra någ­ra få me­ter från de and­ra kvin­nor­na. Ut­re­dar­na fann ock­så tre tän­der i när­he­ten av krop­pen, och en rätts­me­di­cinsk tand­spe­ci­a­list kun­de be­kräf­ta att de till­hör­de Cat­he­ri­ne. Hon kun­de ock­så iden­ti­fie­ras med hjälp av den tun­na lä­der­rem som hit­ta­des till­sam­mans med krop­pen. På den ti­den var det po­pu­lärt bland Cat­he­ri­nes vän­ner att bä­ra så­da­na rem­mar som vän­skap­band runt hand- och fot­le­der.

När polisen ut­red­de de tre mor­den fick även and­ra fall där kvin­nor för­svun­nit i om­rå­det runt första­den Frank­ston mer upp­märk­sam­het.

EN OSTOPPBAR MÖR­DA­RE

Den 59-åri­ga kvin­nan Al­li­son Roo­ke för­svann den 30:e maj 1980. Hon ha­de sagt till si­na gran­nar att hon skul­le åka till ett shop­ping­cen­ter i Frank­ston och ta bus­sen från Frank­ston-dan­de­nong Ro­ad. Ba­ra fem vec­kor se­na­re, den 5:e ju­li, upp­täck­te en po­lis på hund­pro­me­nad fru Roo­kes nak­na kropp. Hon låg del­vis gömd i ett buskage på Mc­clel­land Dri­ve i Frank­ston. Al­li­son Roo­kes son Ivan jobbade som po­lis i söd­ra Austra­li­en när mo­dern för­svann och mör­da­des. Ef­ter att hen­nes kropp hit­tats ut­ta­la­de den då 24-åri­ga Ivan sig i tid­ning­en The Age: ”När jag hör­de att hon var för­svun­nen fick jag en stark käns­la av att jag ald­rig skul­le se hen­ne igen”.

Den 9:e ok­to­ber 1981 för­svann även den 55-åri­ga Joy

Sum­mers när hon vän­ta­de på en buss på Frank­ston-dan­de­nong Ro­ad. Det var på sam­ma sträc­ka som Al­li­son Roo­ke ha­de mött sitt öde och an­tag­li­gen tac­kat ja till skjuts av mör­da­ren. Ef­tersom Joy Sum­mers var vid då­lig häl­sa läm­na­de hon en lapp hem­ma med in­for­ma­tion om vart hon ta­git vägen. Hon ha­de ny­li­gen haft en hjärn­blöd­ning och det här var första gång­en hon var ute själv. När hon se­na­re på kväl­len fort­fa­ran­de in­te ha­de kom­mit hem kon­tak­ta­de hen­nes part­ner polisen och an­mäl­de hen­ne som sak­nad.

Joy Sum­mers nak­na kropp hit­ta­des se­na­re i bushen in­te långt där­i­från.

MORDINSTINKT

Un­ge­fär två år se­na­re, den 3:e feb­ru­a­ri 1983, hit­ta­des kvar­le­vor från fle­ra män­ni­skor runt Ty­nong North. Det är ba­ra två kilo­me­ter från platsen där de tre kvin­nor­na hit­ta­des 1980. Det var på grund av ett punk­te­rat däck som två män blev stå­en­de på ett last­bils­stopp på Prin­ces Hig­h­way, Ty­nong North.

En av män­nen var en känd fö­re det­ta Victo­ri­an Le­a­gu­e­fot­bolls­spe­la­re vid namn Bar­ry Da­vis. Da­vis gick ut för att sträc­ka li­te på be­nen när han plöts­ligt upp­täck­te att en ben­bit stack upp från buska­get vid si­dan av den tra­fi­ke­ra­de vägen. Han in­såg di­rekt att han mås­te ta med det till när­mas­te po­lis­sta­tion. Be­net skic­ka­des till ett rätts­me­di­cinskt in­sti­tut i Mel­bour­ne där man kom fram till att det till­hör­de en män­ni­ska.

Res­ten av ske­let­tet hit­ta­des ef­ter en genomsökning av om­rå­det. Det till­hör­de den 34 år gam­la två­barns­mam­man Naru­mol Step­hen­son som för­svann den 30:e no­vem­ber 1980. Hon kom från första­den Brunswicks ut­an­för Mel­bour­ne. Naru­mol Step­hen­son kom från bör­jan från Thai­land och ha­de flyt­tat till Austra­li­en i slu­tet på 1970-ta­let. Den nat­ten hon för­svann ha­de hon vän­tat tål­mo­digt i bi­len me­dan hen­nes man var ute på stan. Hon vil­le in­te föl­ja med ut, men han ha­de gått och sett till hen­ne i bi­len någ­ra gång­er. När han vil­le åka hem runt kloc­kan 06:00 var hon bor­ta.

Det gick ing­en kol­lek­tiv­tra­fik så ti­digt på mor­go­nen, vil­ket be­ty­der att hon mås­te ha fått skjuts av mör­da­ren el­ler bli­vit kid­nap­pad. Av­stån­det mel­lan platsen där hon för­svann och där hon se­na­re skul­le dum­pas var över 80 km. Krop­pen var i så då­ligt skick att de rätts­me­di­cins­ka tek­ni­ker­na in­te kun­de räk­na ut hur Naru­mol dog.

Ef­ter mor­det på Naru­mol ver­ka­de det som att det var slut på kvin­nomor­den i Ty­nong North. Polisen kun­de ef­ter 1981 in­te läng­re kny­ta någ­ra mord till den till sy­nes ostopp­ba­ra se­ri­e­mör­da­ren.

RES­TEN AV DEN 34-ÅRI­GA TVÅBARNSMAMMANS SKE­LETT HIT­TA­DES EF­TER EN GENOMSÖKNING AV OM­RÅ­DET

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.