Michael Roc­ke­fel­ler

VAD HÄN­DE EGENT­LI­GEN MED MICHAEL ROC­KE­FEL­LER? DRUNKNADE HAN EL­LER BE­ROD­DE HANS FÖRSVINNANDE PÅ BE­TYD­LIGT MER MYS­TIS­KA OR­SA­KER?

Världens Största Brottsmysterier - - Innehåll -

So­nen till en av USA:S mäk­ti­gas­te fa­mil­jer för­svann.

Ika­te­go­rin ”be­röm­da sista ord” är Michael Roc­ke­fel­lers bi­drag än idag ett av de mest oro­väc­kan­de. Han sågs sista gång­en år 1961 av den ne­der­länds­ke an­tro­po­lo­gen René Was­sing när han klätt­ra­de ned från en kant­rad ka­not och sjönk ned i Ara­fu­ra­ha­vet mer än 18 kilo­me­ter ut­an­för Nya Gu­i­ne­as kust. De två män­nen ha­de tving­ats ta sig fram med ka­not ef­ter att de­ras po­tong­båt för­list. De­ras lo­ka­la gui­der ha­de sim­mat iland för att hit­ta hjälp. Men två da­gar se­na­re ha­de gui­der­na än­nu in­te dykt upp och ka­no­ten ha­de dri­vit långt ut till havs. Till slut be­stäm­de sig Roc­ke­fel­ler för att läm­na Was­sing och sim­ma mot land. ”Jag tror att jag kla­rar det”, sa han. Näs­ta dag hit­ta­des Was­sing av ett rädd­nings­säll­skap men den unge Michael Roc­ke­fel­ler sågs ald­rig igen.

Re­san bör­jar

Roc­ke­fel­lers försvinnande blev snabbt ett myc­ket hög­pro­fi­le­rat fall av den enk­la an­led­ning­en att han till­hör­de en av USA:S mäk­ti­gas­te fa­mil­jer på den här ti­den. Han var den då­va­ran­de New York-gu­ver­nö­ren Nel­son Roc­ke­fel­ler och hans fru Ma­ry Tod­hun­ter Roc­ke­fel­lers fem­te barn. De ha­de ska­pat en för­mö­gen­het i ol­jebran­schen och fa­mil­jen var ex­tremt rik. Bar­nen ha­de en myc­ket pri­vi­li­gi­e­rad upp­växt. Michael Roc­ke­fel­ler var även­tyrs­lys­ten ef­ter en av­kla­rad ex­a­men i historia och ekonomi vid Har­vard år 1960. Han skul­le snart kas­ta sig över sin första ex­pe­di­tion till det då ne­der­länds­ka Nya Gu­i­nea för att stu­de­ra Da­ni-stam­men. Ex­pe­di­tio­nen var på upp­drag av Pe­a­bo­dy-

mu­se­et för ar­ke­o­lo­gi och et­no­lo­gi vid Har­vard. An­tro­po­lo­gen och film­ska­pa­ren Ro­bert Gard­ner och hans med­hjäl­pa­re slog föl­je med Roc­ke­fel­ler. Grup­pen fil­ma­de det som skul­le bli en et­no­gra­fisk do­ku­men­tär med ti­teln De­ad Birds och Roc­ke­fel­ler var an­sva­rig för lju­det.

Roc­ke­fel­ler åter­vän­de till USA ef­ter sin första ex­pe­di­tion men var in­te fär­dig med re­san­det. Han läng­ta­de ef­ter att åka tillbaka till Nya Gu­i­nea och fort­sät­ta sitt ut­fors­kan­de. ”Jag har en stark lust att upp­le­va även­tyr”, för­kla­ra­de han, ”i en tid när out­fors­ka­de om­rå­den näs­tan helt har för­svun­nit”. Han res­te tillbaka en kort tid se­na­re när han var 23 år. Den här gång­en vil­le han stu­de­ra As­mat-stam­men på syd­väst­kus­ten. Den ne­der­länds­ke an­tro­po­lo­gen René Was­sing följ­de med ho­nom, re­do att för­dju­pa sig i stam­kul­tu­ren.

Roc­ke­fel­ler skrev i ett brev hem: ”Jag är helt ut­mat­tad men det är väl­digt spän­nan­de här … As­mat-fol­ket är som ett stort pus­sel där va­ri­a­tio­ner i ce­re­mo­ni­er och konst­sti­lar for­mar bi­tar­na. Mi­na re­sor gör att jag kan för­stå (om än ba­ra på en gans­ka grund­läg­gan­de ni­vå), puss­lets na­tur …”

As­mat-fol­ket har ut­veck­lat en av de mest kän­da trä­konst­sti­lar­na i Stil­la­havs­om­rå­det och de­ras konst är myc­ket ef­ter­trak­tad bland an­tro­po­lo­ger och sam­la­re värl­den runt. Hu­vud­må­let med hans och Was­sings ex­pe­di­tion var att sam­la in

au­ten­tis­ka konst­han­verk från As­mat-stam­men och ta med dem hem för att stäl­la ut på mu­se­um. Till skill­nad från Roc­ke­fel­ler skul­le hant­ver­ken kom­ma he­la vägen tillbaka till The Big App­le. Idag finns de på konst­mu­se­et Metro­po­li­tan i New York Ci­ty och Tro­pen-mu­se­et i Ams­ter­dam. Men Roc­ke­fel­ler är och för­blir fort­fa­ran­de sak­nad.

Spe­ku­la­tio­ner

Det finns många hy­po­te­ser om Roc­ke­fel­lers försvinnande och var­je ny te­o­ri är li­ka tro­lig (el­ler otro­lig) som den för­ra. Vis­sa tror att han drunknade när han sim­ma­de mot land, and­ra tror att han blev dö­dad och uppä­ten av As­mat-stam­men som han stu­de­ra­de. Ef­ter att ha va­rit sak­nad i tre år blev han ju­ri­diskt död­för­kla­rad 1964. Men om man in­te har till­gång till krop­pen hur kan man då sä­ga att han blev mör­dad? Han kanske ac­cep­te­ra­des in i As­mat-stam­men och har levt till­sam­mans med dem de se­nas­te 50 åren? Den mest lo­gis­ka för­kla­ring­en till Roc­ke­fel­lers försvinnande är att han drunknade. Det var vad de ne­der­länds­ka myn­dig­he­ter­na kom fram till när de död­för­kla­ra­de ho­nom ef­ter ett re­sul­tat­löst le­tan­de, trots att det in­te fanns någ­ra be­vis för den slut­sat­sen. Men Was­sings och Roc­ke­fel­lers ka­not ha­de trots allt be­fun­nit sig tio till tolv sjö­mil (cir­ka två mil) från land när Roc­ke­fel­ler be­stäm­de sig för att sim­ma ef­ter hjälp. Det är myc­ket osan­no­likt att nå­gon skul­le kla­ra att sim­ma så långt på öp­pet hav ut­an nå­gon sorts trä­ning in­nan. Det var i mit­ten av no­vem­ber i Ara­fu­ra-ha­vet. Det var an­tag­li­gen ex­tremt varmt och Roc­ke­fel­ler du­ka­de an­tag­li­gen un­der i ha­vet. Han ha­de re­dan sut­tit på en ka­not i fle­ra da­gar ut­an nå­got att äta el­ler dric­ka och kan där­för in­te ha haft så myc­ket krafter kvar till den krä­van­de sim­tu­ren. San­no­lik­he­ten att han lyc­ka­des ta sig in till land är myc­ket li­ten. Dess­utom fanns det gott om va­rel­ser un­der vat­ten­y­tan som kun­de gö­ra slut på ho­nom in­nan ele­men­ten gjor­de det. Ha­jar­na i ha­vet ut­an­för kus­ten var in­te kän­da för att va­ra män­ni­skoä­ta­re, men det var där­e­mot salt­vat­ten­kro­ko­di­ler­na. Den mest po­pu­lä­ra te­o­rin är att Roc­ke­fel­ler dö­da­des och åts upp av kannibaler. As­mat-fol­ket var in­te ba­ra kän­da för sitt konst­hant­verk ut­an ock­så för att va­ra hu­vud­jä­ga­re och kannibaler. Till skill­nad från Da­ni­fol­ket är As­mat-kul­tu­ren präg­lad av bar­ba­ris­ka mord. På 1900-ta­let var hämnd mot fi­en­der en vik­tig del av kul­tu­ren och stam­men var känd för att kon­ser­ve­ra hu­vu­den från and­ra stam­mar och se­dan äta dem till­sam­mans med lar­ver. De trod­de in­te på na­tur­li­ga döds­fall, var­je död skul­le va­ra ett re­sul­tat av an­ting­en mord el­ler of­fer. De­ras för­stå­el­se av rätt­vi­sa in­ne­bar att om en stam­me­d­lem blev dö­dad så skul­le brot­tet be­ta­las tillbaka. Vis­sa tror att Roc­ke­fel­lers död kom som en hämnd på ett an­grepp från den ne­der­länds­ka polisen i byn Ot­sja­nep tre år ti­di­ga­re, år 1958.

På jakt ef­ter Roc­ke­fel­ler

Kan­ni­bal­te­o­rin bör­ja­de som ett ryk­te 1964 strax ef­ter att Roc­ke­fel­ler för­kla­rats död. Det är för många en un­der­lig te­o­ri, men in­spi­re­ra­de trots det jour­na­lis­ten och författaren Milt Mach­lin att åka på en ex­pe­di­tion till Nya Gu­i­nea 1968 för att un­der­sö­ka för­svin­nan­det. Boken The Se­arch For Michael Roc­ke­fel­ler blev en bäst­säl­ja­re. Mach­lin på­står i boken att hans hu­vud­per­son fort­fa­ran­de var vid liv och att As­mat-fol­ket höll ho­nom kvar mot sin vil­ja. Den här nya te­o­rin var in­te helt ta­gen ur det blå, boken in­ne­höll vitt­nes­mål som häv­dar att Roc­ke­fel­ler ska ha setts på en ö all­de­les ut­an­för Nya Gu­i­nea pre­cis ef­ter hans försvinnande. Nå­got som rent of­fi­ci­ellt dock ald­rig har kun­nat be­kräf­tas. In­tres­set för Roc­ke­fel­ler öka­de än­nu mer när en nå­got su­spekt au­stra­li­er vid namn Do­na­hue kon­tak­ta­de Mach­lin och be­rät­ta­de: ”Vad skul­le du sä­ga om att jag sa att jag såg Michael Roc­ke­fel­ler vid liv för ba­ra tio vec­kor se­dan?” Man­nen för­kla­ra­de se­dan att han ha­de sett Roc­ke­fel­ler på Tro­bi­an­dö­ar­na, hund­ra­tals mil från den plats där han för­svann.

Do­na­hue var in­te en­sam om att på­stå att Roc­ke­fel­ler var vid

HAN VAR FAST I KA­NO­TEN I FLE­RA DA­GAR UT­AN NÅ­GOT ATT ÄTA EL­LER DRIC­KA

liv. Den ne­der­länds­ke mis­sio­närs­präs­ten Jan Smit som var be­kant med Roc­ke­fel­ler från ti­den i Nya Gu­i­nea trod­de sig ha sett en As­mat-man gå klädd i ett par shorts som till­hör­de Roc­ke­fel­ler. Han trod­de helt på att ame­ri­ka­nen ha­de över­levt sim­tu­ren och ham­nat rätt i hän­der­na på As­mat-man­nen, för att se­dan bli skal­pe­rad, mör­dad och uppä­ten. Dessvär­re fick fa­der Smit in­te tag i fler led­trå­dar ef­ter sin vän. Han sköts till döds år 1965.

Ef­ter Roc­ke­fel­lers död har fle­ra and­ra vitt­nen kom­mit fram un­der åren och svu­rit på att de sett ho­nom i oli­ka As­mat-by­ar, frisk och stark. Det finns där­e­mot inga som helst be­vis som kan styr­ka de här ob­ser­va­tio­ner­na. Li­ka li­te som att te­o­ri­er­na om drunk­ning el­ler kan­ni­ba­lism går att be­vi­sa.

Hop­pet si­nar

När Roc­ke­fel­lers res­kam­rat René Was­sing till slut blev räddad av en båt som skic­ka­des ut från Me­rau­ke hit­ta­des den kant­ra­de ka­no­ten över 35 kilo­me­ter från Nya Gu­i­ne­as kust. Det ha­de ba­ra gått en dag se­dan de två vännerna skilts åt, men trots det ha­de ing­en sett Roc­ke­fel­ler. Den ne­der­länds­ke gu­ver­nö­ren Pi­e­ter Plat­te­el mo­bi­li­se­ra­de bå­tar, flyg, ma­rin­sol­da­ter och po­li­ser för att le­ta ef­ter ho­nom. Allt fler del­tog i rädd­nings­ak­tio­nen och lo­kal­be­folk­ning­en sök­te ige­nom träs­ken och man­grove­sko­gar­na.

Pre­si­dent John F Ken­ne­dy hör­de om Roc­ke­fel­lers försvinnande och skic­ka­de ett te­le­gram där han ut­tryck­te sin oro om fal­let. Han skic­ka­de ock­så flyg och skepp från den ame­ri­kans­ka ma­ri­nen. Nel­son Roc­ke­fel­ler och Mi­chaels tvil­ling­sys­ter Ma­ry samt en rad sen­sa­tions­hung­ri­ga jour­na­lis­ter läm­na­de New York och tog kurs mot Me­rau­ke så fort de fick hö­ra vad som ha­de hänt. Sö­kan­det på­gick i fle­ra vec­kor tills de ne­der­länds­ka och ame­ri­kans­ka myn­dig­he­ter­na tving­a­des ge upp och slå fast att han mås­te ha drunk­nat. In­te ens Roc­ke­fel­ler-fa­mil­jens enor­ma för­mö­gen­het och makt kun­de ge mer in­for­ma­tion än så och Michael hit­ta­des ald­rig.

LO­KAL­BE­FOLK­NING­EN FINKAMMADE TRÄS­KEN PÅ JAKT EF­TER SPÅR

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.