Play­boy-ka­ni­nen och skol­flic­kan

MOR­DEN PÅ EVE STRATFORD OCH LYNNE WEEDON – EN GLA­MO­RÖS PLAY­BOY-BUNNY OCH EN SKOL­FLIC­KA – BE­GICKS AV SAM­MA FRUK­TANS­VÄR­DA MÖR­DA­RE.

Världens Största Brottsmysterier - - Innehåll -

Två fruk­tans­vär­da mord, sam­ma mör­da­re.

Den unga, at­trak­ti­va och am­bi­tiö­sa Eve Stratford var känd som ”Bunny Ava” när hon bör­ja­de job­ba på Lon­dons pre­stige­fyll­da Play­boy Club på Park La­ne år 1973. Hon be­trak­ta­des som en på­lit­lig och duk­tig an­ställd un­der sin tio år långa karriär som cock­tail­bun­ny på lunch­ser­ve­ring­en. Hon var ar­tig, punkt­lig och myc­ket mål­in­rik­tad.

”Al­la gil­la­de hen­ne, hon var en vac­ker och vän­lig tjej som gjor­de sitt jobb”, minns Erin Mor­ris, den fö­re det­ta ”bunny-mam­man” som an­ställ­de den 19 år gam­la Stratford. ”Hon var väl­ta­lig, pro­fes­sio­nell och ha­de god ar­bets­mo­ral. Hon kom all­tid till job­bet, och om hon vil­le ha le­digt gav hon be­sked om det i god tid”.

Från mit­ten av 1960-ta­let och fram till 1970-ta­let var Play­boy Club ett av de mest po­pu­lä­ra kän­dis­s­täl­le­na i Lon­don och stjär­nor­na tind­ra­de bok­stav­li­gen i Strat­fords ögon. Men hon ha­de eg­na am­bi­tio­ner att bli känd.

År 1975, när hon re­dan ha­de för­sökt att kom­ma in i USA:S ef­ter­trak­ta­de Play­boy Ma­ga­zi­ne men fått nej, tog hon istäl­let chan­sen att po­se­ra na­ken i den brit­tis­ka mot­sva­rig­he­ten May­fair. Stratford blev ”Miss March” och fick ar­tist­nam­net ”Eva von Bork”, den ”klas­sis­ka blon­di­nen”. De till­hö­ran­de ex­pli­ci­ta bil­der­na kom med en li­ka ex­pli­cit text där det häv­da­des att hon tyck­te om att bli do­mi­ne­rad i säng­en ”och bli hål­len på plats”, men att hon in­te tyck­te om att bli ”pis­kad, bun­den och sånt”.

EN OBE­HAG­LIG FÖRANING

När Play­boy fick nys om de pub­li­ce­ra­de fo­to­gra­fi­er­na blev Eve Stratford ome­del­bart av­stängd i tre må­na­ders tid. Play­boy för­bjöd näm­li­gen si­na mo­del­ler att po­se­ra i kon­kur­re­ran­de tid­ning­ar.

”Hon blev in­te led­sen ut­an för­stod vad hon ha­de gjort och var­för det mås­te bli så här”, fort­sät­ter Erin Mor­ris. ”Hon be­rät­ta­de för mig att hon gjor­de det för att kom­ma in i mo­del­lyr­ket. Jag sa att hon kun­de kom­ma tillbaka till job­bet när de tre må­na­der­na var över, men hon räknade med att hon skul­le ta ett steg upp i kar­riä­ren och in­te skul­le be­hö­va det. Hon vil­le in­te ba­ra job­ba som ser­vi­tris i res­ten av sitt liv. Hon vil­le ha ut mer av li­vet”.

Stratford ha­de skaf­fat en agent och hen­nes näs­ta mo­dell­jobb var att po­se­ra för pinup-bil­der i ett syd­af­ri­kanskt ma­ga­sin. Se­dan po­se­ra­de hon på om­sla­get till en kri­mi­nal­ro­man där hon skul­le se rädd ut me­dan en kniv kas­ta­des mot hen­nes hals. En sär­skilt obe­hag­lig föraning.

Det gick in­te lång tid in­nan Stratford be­rät­ta­de för vännerna att hon fick mys­tis­ka sam­tal där upp­ring­a­ren la­de på ut­an att sä­ga nå­got och se­na­re skul­le en man föl­ja ef­ter hen­ne på ga­tor­na.

TISDAG 18:E MARS 1975

Den för­hopp­nings­ful­la mo­del­len ha­de ett mö­te med sin agent i Cam­den in­nan hon åk­te till Bays­wa­ter för att träffa en re­dak­tör. Ef­ter mö­tet köp­te Stratford tor­ka­de blom­mor på köp­cent­ret Whit­leys in­nan hon tog tå­get hem till Ley­ton. Hon kom till sta­tio­nen kloc­kan 15:45. När hon läm­na­de sta­tio­nen i Ley­ton för att gå den dry­ga kilo­me­tern till lä­gen­he­ten på Lyndhurst Dri­ve bör­ja­de det reg­na.

Kloc­kan 16:10 kom Stratford en­sam hem till lä­gen­he­ten hon hyr­de och hon tog av sig de vå­ta klä­der­na i sov­rum­met. Men hon var in­te läng­re en­sam. Kloc­kan 16:30 hör­de en gran­ne att hon sam­ta­la­de med en man. Runt kloc­kan 17:15 hör­de sam­ma gran­ne en kraf­tig duns, som om en stol väl­te, och se­dan fot­steg ned för trap­por­na och ut på ga­tan. Te­le­fo­nen ring­de men ing­en sva­ra­de.

Tio mi­nu­ter se­na­re kom Strat­fords sam­bo To­ny Pri­est som var gaf­fel­truck­fö­ra­re och sång­a­re på del­tid till lä­gen­he­ten till­sam­mans med en boende i hu­set. De hit­ta­de Stratford i sov­rum­met med an­sik­tet i gol­vet. Hon låg på si­dan av madras­sen och blom­mor­na hon köpt var fläc­ka­de av blod. Hon ha­de på sig ro­sa bh och tro­sor un­der en blå neg­li­gé som var oknu­ten. Ar­mar­na var bund­na bakom ryg­gen med en strum­pa och skär­pet från en mor­gon­rock. En ny­lon­strum­pa var fäst runt fot­le­der­na. Snit­tet över hal­sen var så djupt att hu­vu­det näs­tan helt ha­de sku­rits av.

Det fanns inga tyd­li­ga tec­ken på att Stratford ha­de gjort mot­stånd men det blev se­na­re klart att mör­da­ren ha­de tys­tat hen­ne ge­nom att täc­ka hen­nes mun me­dan han skar hen­ne i stru­pen åt­ta till tolv gång­er. Ob­duk­tio­nen vi­sa­de att Stratford ha­de haft sex den ef­ter­mid­da­gen men de lyc­ka­des in­te av­gö­ra om det fanns sam­tyc­ke el­ler om hon bli­vit våld­ta­gen. Det fanns inga tec­ken på in­brott. Polisen kun­de med hjälp av vitt­nen som sett hen­ne gå till lä­gen­he­ten kart­läg­ga hen­nes sista tid.

”Vi var al­la i chock”, be­rät­tar Erin Mor­ris. ”Jag minns att en av de sorg­li­gas­te sa­ker­na med den kväl­len var att hen­nes pap­pa kom hem från Syd­af­ri­ka just då. Vi skic­ka­de en bil för att häm­ta ho­nom på flyg­plat­sen ef­tersom han vil­le pra­ta med en led­nings­re­pre­sen­tant. Han grät. Han kun­de in­te för­stå vad det var som ha­de hänt. Han sa att Eve var så glad för job­bet på Play­boy. Jag minns hur leds­na vi var för hans skull. Det var för­fär­ligt. Han ha­de pra­tat med sin dot­ter ba­ra fy­ra da­gar ti­di­ga­re och var na­tur­ligt­vis helt för­störd”.

Den ti­di­ga­re ”bunny-mam­man” kopp­lar om­stän­dig­he­ter­na runt mor­det till tids­an­dan. ”Vi lås­te ald­rig yt­ter­dör­ren på den här ti­den. Hon kan ha haft sa­ker i hän­der­na och gått in i lä­gen­he­ten ut­an att lå­sa ef­ter sig”, re­flek­te­rar hon. ”Nå­gon kan ha hål­lit ett öga på hen­ne. Jag tror att hon ba­ra stäng­de dör­ren ut­an att lå­sa och att gär­nings­man­nen gick rakt in”.

Erin Mor­ris minns nå­got an­nat som sked­de in­nan mor­det när hon av miss­tag fick en pre­sent som egent­li­gen var till Play­boy­bun­nyn. Hon kan ha haft en hem­lig be­und­ra­re.

”Jag minns att det var al­la hjär­tans dag, allt­så en må­nad in­nan mor­det, då en röd ros skic­ka­des till Play­boy Club. Det såg ut som att den var till ”E. Strat­ton”och där­för le­ve­re­ra­des ro­sen till mitt kon­tor. Mitt flick­namn är Strat­ton”, för­kla­ra­de Erin Mor­ris. ”När jag såg pre­sen­ten tänk­te jag att ”nej den här är till Eve Stratford”. Stratford var fel­sta­vat men den var till hen­ne. Jag minns att det ver­ka­de som att hon viss­te vem den var ifrån men jag frå­ga­de ald­rig om det. När jag ser tillbaka in­ser jag att vå­ra namn är skräm­man­de li­ka”.

ONS­DAG 3:E SEP­TEM­BER 1975

I stads­de­len Hounslow i Lon­don, sex må­na­der ef­ter mor­det på Eve Stratford, gick ton­å­ri­ga skoltje­jen Weedon hem ef­ter en kväll ute med si­na kom­pi­sar. Hon gick från pu­ben The Elm Tree pub i New Heston till­sam­mans med två av si­na vän­ner kloc­kan 22:30. Kloc­kan 23:10 gick de al­la åt oli­ka håll och Weedon tog sin van­li­ga gen­väg för­bi ett lugnt stråk som kal­la­des The Short Hed­ges. Vägen gick till hen­nes för­äld­rars hem på Lamp­ton Avenue. Hon blev plöts­ligt an­gri­pen fem mi­nu­ter se­na­re när hon kom­mit halv­vägs på den mör­ka sti­gen. Nå­gon slog hen­ne i bak­hu­vu­det med ett trub­bigt va­pen.

Gär­nings­man­nen tog av Weedons blå jeans och un­der­klä­der så att hon var na­ken från midjan ned. Se­dan våld­tog han hen­ne. Men man­nen fick an­tag­li­gen pa­nik när han hör­de nå­gon kom­ma gå­en­de i när­he­ten. Han blev rädd och kas­ta­de sitt of­fer över ett sta­ket runt en trans­for­ma­tor­sta­tion och läm­na­de hen­ne att dö.

Kloc­kan 07:30 mor­go­nen ef­ter hit­ta­des Weedons kropp av dot­tern till en skol­vakt­mäs­ta­re. Li­ket låg i de­ras träd­gård som låg in­till sta­tio­nen. Tra­giskt nog dog Weedon av hjärn­blöd­ning en vec­ka se­na­re på West Midd­le­sex Hospi­tal.

Trots att polisen sök­te ige­nom om­rå­det hit­ta­des ald­rig mord­vap­net och det fanns inga vitt­nen.

MÖR­DA­REN HA­DE TA­GIT AV WEEDONS BLÅ JEANS OCH UN­DER­KLÄ­DER. HON VAR NA­KEN FRÅN MIDJAN OCH NED

18:E MARS 1975 19:E JA­NU­A­RI 1979

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.