DEN HUVUDMISSTÄNKTE

Världens Största Brottsmysterier - - Zodiac-mördaren -

Art­hur Leigh Al­len (1933-1992) blev ak­tu­ell i Zo­diac-fal­let ef­ter att hans vän, Don Che­ney, an­mäl­de ho­nom till polisen. Che­ney ha­de plå­gats av ett sär­skilt min­ne un­der en läng­re tid: De bå­da män­nen um­gicks på ny­års­da­gen 1969. Che­ney och hans vän­ner var över­ens om att Al­len var en ils­ken per­son, och han bru­ka­de gö­ra långa och bitt­ra ut­lägg­ning­ar om myn­dig­hets­per­so­ner och sam­häl­let i stort. Che­ney min­des i de­talj hur hans gam­la skol­kam­rat – med ur­säk­ten att han ar­be­ta­de på en ro­man – be­skrev att han dö­da­de män­ni­skor och an­vän­de Zo­diac-sym­bo­len som vi­sit­kort. Al­len skröt om att han ha­de an­vänt ma­ske­rings­tejp för att sät­ta fast en fick­lam­pa på sitt va­pen, så att han kun­de skju­ta folk i mörkret ut­an att mis­sa. Che­ney blev så be­kym­rad av att hö­ra det­ta, sär­skilt då vän­nens be­skriv­ning änd­ra­de tem­pus från nu­tid till då­tid, att han kon­tak­ta­de polisen. Från och med då var Art­hur Leigh Al­len med på lis­tan över miss­tänk­ta per­so­ner. Ro­bert Graysmith, som var teck­na­re i San­fran­ci­scochro­nic­le och be­satt av Zo­diac, var sä­ker på att Al­len var skyl­dig. Han pre­sen­te­ra­de över­ty­gan­de be­vis mot Al­len i två pub­li­ce­ra­de böc­ker. En del av ma­te­ri­a­let be­stod mer av in­di­ci­er än di­rek­ta be­vis, men på det sto­ra he­la väg­de hans sam­man­ställ­ning tungt. Utre­da­ren Ken Nar­low var­na­de dock: ”Du kan in­te få den här man­nen att pas­sa in i be­vis­ma­te­ri­a­let.” Al­len var en plå­gad själ med dys­ter bak­grund. Det ver­ka­de som att han äls­ka­de upp­märk­sam­het. Han var ock­så dömd för sex­u­el­la övergrepp på barn. En gång be­rät­ta­de han för Val­le­jo-utre­da­ren Ge­or­ge Ba­wart att han ”njöt av att hö­ra miss­hand­la­de barn grå­ta”. Det som ta­lar mest för att Al­len var Zo­diac är att han pe­ka­des ut i en fo­to­kon­fron­ta­tion. Mi­ke Ma­geau, som överlevde Blue Rock Springs­då­det, kän­de igen ho­nom på i ju­li 1992. Al­len dog i au­gusti 1992.

Den 27:e sep­tem­ber 1969 be­stäm­de Bry­an Hart­nell (20) och Ce­ci­lia She­pard (22) sig för att by­ta San Fran­ci­scos ute­liv mot en tur till pit­to­res­ka Ber­ry­es­sa i Na­pa County. Ett val som se­na­re skul­le se­na­re le­da till ett död­ligt mö­te med Zo­diacmör­da­ren.

Men pre­cis som med an­grep­pet vid Blue Rock miss­lyc­ka­des Zo­diac med att dö­da si­na of­fer. Hart­nell överlevde, och hans vitt­nes­mål kun­de i de­talj be­skri­va vil­ken ut­spö­kad och bi­sarr ka­rak­tär de ha­de att gö­ra med.

Se­ri­e­mör­da­re bru­kar of­tast ha en plan – ett mo­dus ope­ran­di – vars möns­ter är lätt att kän­na igen. Men det gäl­ler in­te al­la, och in­te all­tid. Med ti­den kan se­ri­e­mör­da­ren kom­ma att änd­ra spel­reg­ler­na. Allt från va­let av of­fer, mord­va­pen samt me­to­den kan ändras mel­lan då­den. Då­det i La­ke Ber­ry­es­sa kan nog bäst be­skri­vas som ”helt sin­nes­sjukt”.

La­ke Ber­ry­es­sa är en re­ser­vo­ar­sjö, den störs­ta i Na­pa­di­strik­tet. Sjön har en mängd vi­kar och näs, nå­got som är gans­ka ovan­ligt för den här ty­pen av re­ser­vo­ar. Vis­sa de­lar av strand­lin­jen är po­pu­lä­ra pick­nick­plat­ser för ut­flykts­sug­na me­dan and­ra stäl­len är mer otill­gäng­li­ga. Det var en lugn dag vid sjön men in­te helt folk­tom. Fis­ka­re och fri­luft­s­en­tu­si­as­ter njöt av sval­kan vid vattnet och allt var frid och fröjd. Näs­tan.

De ögon­vitt­nen som polisen ha­de kon­takt med ef­ter då­det be­rät­ta­de om en un­der­lig fi­gur som för­följ­de dem en bit på vägen och se­dan för­svann. Var det Zo­diac som le­ta­de ef­ter ett pas­san­de of­fer? Han skul­le se­na­re kom­ma att hit­ta det han le­ta­de ef­ter …

Bry­an Hart­nell och Ce­ci­lia She­pard njöt av lug­net på en gröns­kan­de halvö med sto­ra ekar. Det var She­pard som först la­de mär­ke till den mys­tis­ka man­nen som stod ba­ra ett sten­kast där­i­från. Men han för­svann snabbt ur sik­te och Hart­nell, som ha­de sett ut över sjön, för­stod in­te vad det var som ha­de skrämt flick­vän­nen. Han an­tog att det ba­ra var nå­gon som gått iväg för att na­tu­ren kal­la­de. Ba­ra någ­ra mi­nu­ter se­na­re ut­brast She­pard: ”Han har en pi­stol, åh her­re­gud …”

Den kraf­ti­ga fi­gu­ren som rör­de sig mot dem lik­nan­de en bö­del från en me­del­ti­da tor­tyr­kam­ma­re. Zo­diac ha­de på sig en lång svart hu­va. En bild av ett tio cen­ti­me­ter stort hår­kors (så­da­na man ser i ki­kar­sik­tet på ett jakt­ge­vär) pryd­de hans bröst. Hans ögon göm­des bakom ett par sol­glas­ö­gon. Han ha­de svar­ta stöv­lar och svar­ta byx­or som hölls upp av ett verk­tygs­bäl­te, ett va­pen­höls­ter häng­de vid hans vänst­ra höft. På hö­ger si­da häng­de en re­jäl kniv och rep­bi­tar. Den maske­ra­de man­nen sa ald­rig att han var Zo­diac.

Han be­rät­ta­de istäl­let för Hart­nell och She­pard att han var en straffånge från Mon­ta­na som rymt och dess­utom dö­dat en man un­der flyk­ten. Nu ha­de han tänkt sig åka till Mex­i­co och be­höv­de en bil och peng­ar. Hart­nell ha­de ba­ra 75 cent i plån­bo­ken men sa ar­tigt att han vil­le hjäl­pa till på al­la sätt han kun­de. Hart­nell är det en­da Zo­diac-of­fer vi kan va­ra säk­ra på ha­de ett sam­tal med mör­da­ren – och överlevde.

Zo­diac band pa­ret med bi­tar av en kläd­li­na och be­stäm­de sig där­ef­ter för att stic­ka ihjäl dem med en tret­tio cen­ti­me­ter lång ba­jo­nett­lik­nan­de kniv. Bry­an Hart­nell ha­de till­räck­ligt myc­ket is i ma­gen för att vå­ga frå­ga man­nen om hans pi­stol verk­li­gen var lad­dad.

Zo­diac sva­ra­de med att vi­sa den unga man­nen sitt ful­la ma­ga­sin. Pi­sto­len skul­le dock in­te an­vän­das den dagen. Mo­ti­vet bakom då­det var ald­rig att rå­na ung­do­mar­na. Det var ba­ra ett sjukt in­fall från mör­da­rens si­da. Ut­an för­var­ning bör­ja­de Zo­diac plöts­ligt stic­ka Bry­an i ryg­gen med den kraf­ti­ga kniven. Poj­ken stacks sex gång­er och läm­na­des där­ef­ter att dö un­der ek­trä­den.

Ce­ci­lia skrek och för­sök­te ta sig bort från sce­nen. Ett de­spe­rat och hopp­löst flykt­för­sök.

”Jag vill an­mä­la ett mord. Nej, ett dub­bel­mord.” Zo­diac gjor­de

pre­cis som i Blue Rock Springs och tip­sa­de polisen om si­na brott. Kon­sta­pel Da­vid Slaight i Na­pa tog emot sam­ta­let som spå­ra­des till en te­le­fon­ki­osk 43 kilo­me­ter där­i­från. Slaight bru­ka­de van­ligt­vis in­te ta emot tips men hop­pa­de in me­dan re­cep­tio­nis­ten var på lunch.

När po­lis­man­nen bad om mer in­for­ma­tion sva­ra­de man­nen: ”Det var jag som gjor­de det.” Zo­diac läm­na­de platsen ut­an att läg­ga på.

Sam­ti­digt käm­pa­de Hart­nell och She­pard för att hål­la sig vid med­ve­tan­de. De ha­de bå­da för­lo­rat myc­ket blod och det bör­ja­de bli mörkt vid La­ke Ber­ry­es­sa. Den unge man­nen för­sök­te re­sa sig och hit­ta hjälp men kla­ra­de ba­ra att gå någ­ra steg in­nan han kol­lap­sa­de av ut­matt­ning.

Det var en enorm fy­sisk pre­sta­tion att Hart­nell kla­ra­de att gå he­la vägen till Ber­ry­es­sa Knox­vil­le Ro­ad där han fick tag i en för­val­ta­re som di­rekt för­stod all­va­ret i si­tu­a­tio­nen. Li­te ti­di­ga­re ha­de en man i mo­tor­båt fått syn på pa­ret och kört till för­val­ta­ren för att få hjälp. Stac­kars Hart­nell och She­pard ha­de sett bå­ten pas­se­ra och trott att båt­fö­ra­ren ha­de ig­no­re­rat de­ras sva­ga rop på hjälp.

När polisen kom till platsen möt­tes de av ett med­de­lan­de på Hart­nells Volks­wa­gen Ca­mar­go: ”Val­le­jo 12-20-68, 7-4-69, Sept 27-69-6:30, by kni­fe”. Zo­diac ha­de ock­så ri­tat sitt mär­ke, hår­kor­set, på med­de­lan­det. Sym­bo­len var nu känd som Zo­diacs mär­ke ef­ter då­det i Blue Rock Springs.

Det var vid La­ke Ber­ry­es­sa som Zo­diac läm­na­de ett vik­tigt spår ef­ter sig – bok­stav­ligt ta­lat. Brotts­platt­s­ut­re­dar­na hit­ta­de fot­spår ef­ter grova ar­bets­stöv­lar i stor­lek 44 på mar­ken. Stövelmärket kal­la­des i folk­mun för Wing Wal­kers och gick ba­ra att få tag i om man ha­de en el­ler an­nan kopp­ling till marinkåren. Yt­ter­li­ga­re en led­tråd som fick ut­re­dar­na att tro att Zo­diac ha­de kopp­ling­ar till det mi­li­tä­ra var den me­tod han an­vän­de för att ri­va tyg­bi­tar, till ex­em­pel till ban­dage. I Bay Area, Ka­li­for­ni­en fanns det en hel del mil­tär­ba­ser, och många av de boende i om­rå­det ar­be­ta­de på nå­gon av an­lägg­ning­ar­na.

Ef­ter då­det i La­ke Ber­ry­es­sa ver­ka­de det som om Zo­diac trött­nat på att mör­da unga par i lant­li­ga och idyl­lis­ka mil­jö­er. Han var nu re­do för mer risk­fyll­da mil­jö­er. Det var dags att kor­sa Bay Bridge och ta sig till jakt­mar­ker­na i den sto­ra sta­den – San Francisco stod på tur.

HAN SKIC­KA­DE MED EN FLIK AV DEN SKJOR­TA HAN SKURIT PÅ MORD­NAT­TEN, FÖR ATT BE­VI­SA VEM HAN VAR

Mor­det på Paul Sti­ne

Kloc­kan 21:55 den 11:e ok­to­ber 1969 blev Yel­low Cab­chauf­fö­ren Paul Sti­ne (29) skju­ten i hu­vu­det på nä­ra håll med en 9 mm pi­stol. Po­li­ser­na Frank Pe­da och Ar­mond Pe­lis­set­ti var först på plats. De tog emot ett ra­di­o­med­de­lan­de om en tax­i­chauf­för som bli­vit rå­nad el­ler över­fal­len i kors­ning­en av Washing­ton Stre­et och Cher­ry Stre­et i Pre­si­dio Heights, ett av de fi­na­re om­rå­de­na i San Francisco.

Ge­nom ra­di­o­kon­tak­ten fick po­li­ser­na be­sked om att hål­la ut­kik ef­ter en NMA (Ne­gro Ma­le Adult), allt­så en svart man. Det här miss­ta­get gjor­de att Zo­diac kun­de för­svin­na obe­märkt i nat­ten. Även om han sågs av en pas­se­ran­de po­lis­bil, vad det ing­en som re­a­ge­ra­de. Al­la le­ta­de ju ef­ter en ”ne­gro”.

I ef­ter­hand är det svårt att ve­ta vem som från bör­jan ha­de spri­dit den fals­ka in­for­ma­tio­nen. Polisen häv­da­de först att in­for­ma­tio­nen kom från tre ton­å­ring­ar som såg mor­det från and­ra si­dan ga­tan. Det är dock mest tro­ligt att po­li­sens sam­bandso­pe­ra­tör ha­de miss­för­stått si­tu­a­tio­nen.

Sti­ne ha­de ploc­kat upp sin kund i kors­ning­en Ma­son och Ge­a­ry Stre­et, någ­ra kvar­ter norr om di­strik­tet Ten­der­lo­in i San Fran­ci­scos cent­rum. Av okla­ra an­led­ning­ar stan­na­de tax­in till vid Washing­ton och Cher­ry (den skul­le egent­li­gen ha kört till Map­le Stre­et), där mor­det sked­de. På kvälls­tid var det här ett lugnt om­rå­de. Tät be­byg­gel­se och då­lig be­lys­ning bi­drog till att Zo­diac kun­de mör­da li­ka osedd som när han be­fann sig på lands­byg­den.

Ef­ter att han skju­tit den oa­nan­de tax­i­chauf­fö­ren tor­ka­de Zo­diac av al­la ytor i bi­len och rev av en bit av Sti­nes ran­di­ga skjor­ta. Det här kan ha va­rit en hyll­ning till Jack the Rip­per, som skar av en bit av sitt fjär­de of­fer Cat­he­ri­ne Ed­do­wes för­klä­de.

Ef­ter mor­det på Paul Sti­ne blev det tyst från Zo­diac. Kanske blev det för myc­ket för ho­nom när polisen trap­pa­de upp jak­ten? Blev han av en till­fäl­lig­het stop­pad och för­hörd av la­gens långa arm? Oav­sett vad som hän­de ver­kar det som att han blev till­räck­ligt skrämd för att vil­ja av­slu­ta sin se­rie av mord där och då.

Trots ett hot om att mör­da skol­barn och sät­ta igång en ny mordturné ver­ka­de det som att Zo­diac ha­de av­slu­tat ”ope­ra­tio­nen”. Monst­ret skul­le dock stan­na i Bay Area-bor­nas med­ve­tan­det lång tid ef­ter Zo­diacs sista dåd. Folk frå­ga­de sig när han skul­le slå till igen. Var han verk­li­gen så vid­rig att han skul­le mör­da oskyl­di­ga barn? Allt som krävdes för att pa­ra­noi­an skul­le vak­na till liv igen var ett nytt hot.

Le­ken med or­den Zo­diac och me­di­er­na

Zo­diac gick un­der jor­den, men gav ibland ifrån sig livs­tec­ken ge­nom att skic­ka med­de­lan­den till tid­ning­ar­na. Han skic­ka­de brev och kryp­to­gram för att folk skul­le ha nå­got att klu­ra på. Ett av de mest gro­tes­ka bre­ven skic­ka­des till San­fran­ci­scochro­nic­le den 13:e ok­to­ber 1969. Här er­kän­ner han mor­det på Paul Sti­ne. Han skic­ka­de med en bit av den skjor­ta som han skurit av på mord­nat­ten för att be­vi­sa vem han var.

Zo­diac bru­ka­de ock­så läg­ga in skriv­fel i si­na med­de­lan­den till tid­ning­ar­na, för sitt eget höga nö­jes skull. Det var up­pen­bart att bre­ven in­te kom från en per­son med skriv­svå­rig­he­ter, men istäl­let nå­gon som gjor­de narr av gram­ma­tik och styc­kes­in­dels­ning­ar.

Ett 408 tec­ken långt chif­fer in­ne­höll föl­jan­de bud­skap:

”Ili­ke­kil­ling­pe­ople­becau­sei­tissomuch­fu­ni­tis­mo­re­fun than­kil­ling­wild­ga­me­int­he­for­rest­becau­se­ma­nist­he­most dang­e­rou­e­a­na­ma­lo­fall­to­kill­so­met­hing­gi­vesmet­he­most thril­ling­ex­pe­rencei­ti­se­ven­bet­ter­t­han­get­tin­gy­our­rocksoff wit­ha­girlt­he­be­st­par­to­fit­st­haewhent­hey­di­eiwill­be­re­born

in­pa­ra­di­ce­and­t­hei­ha­vekil­led­will­be­come­mysla­ve­siwill­not gi­ve­my­na­me­becau­sewil­ly­out­ry­toslo­i­me­dow­no­ra­top­my col­lecti­o­gofsla­vesfor­my­af­ter­li­fee­be­o­ri­e­te­met­h­h­pi­ti.”

Över­satt: ”Jag­tyc­kero­matt­dö­da­föratt­de­tärsåkul­de­tär­ro­li­ga­reän att­ja­ga­vil­tiskog­gen­föratt­män­ni­skanär­det­far­li­ga­reju­retav al­la­ochatt­dö­da­ger­mig­de­bä­s­taupp­le­vel­ser­na­de­tär­til­loch med­bätt­reä­natttöm­ma­si­gi­entjej­det­bäs­taä­ratt­när­jag död­kom­mer­ja­gatt­fö­da­spånytti­pa­ra­di­se­toch­då­m­jag­dö­dat blir­mi­nas­la­var­jag­villin­te­ge­er­mitt­namn­för­då­kom­mer­ni för­sö­kas­åk­ta­ner­mi­gel­ler­stop­pa­min­sam­ling­gavslavar­till näs­ta­li­ve­be­o­ri­e­te­met­h­h­pi­ti.”

Det här full­stän­digt gal­na (och fel­sta­va­de) med­de­lan­det sä­ger egent­li­gen allt man be­hö­ver ve­ta om Zo­diacs kne­pi­ga ka­rak­tär. Han var en ond­ske­full gal­ning som spe­la­de sitt död­li­ga spel och an­vän­de and­ra män­ni­skor som spel­bric­kor. Det var ba­ra han som kän­de till spe­lets reg­ler.

Zo­diacs bi­sar­ra mo­dus ope­ran­di var egent­li­gen till för att choc­ka polisen och få mör­da­ren att kän­na sig in­tel­lek­tu­ellt över­läg­sen. Ty­värr blev det inga åtal mot nå­gon miss­tänkt, så ut­red­ning­en fort­sät­ter än idag.

7 DON­NA LASS 7 SACRAMENTO 8 SAN FRANCISCO FRESNO 8 KATHLEEN JOHNS MED BARN 5 5 RO­BERT DOMINGOS LIN­DA EDWARDS

3 3 2 BRY­AN CALVIN HART­NELL CE­CI­LIA ANN SHE­PARD 1 4 2 MICHAEL MARGEAU DAR­LE­NE ELI­ZA­BETH FER­RIN DA­VID ART­HUR FA­RA­DAY BET­TY LOU JEN­SEN LOS ANG­E­LES 6 PAUL LEE STI­NE CHE­RI JO BA­TES MISS­TÄNKT BE­KRÄF­TAT

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.