BRU­TA­LA BREV

NÅG­RA ÅR SE­NA­RE KOM EN ORO­AN­DE VÄND­NING. ÅR 1989 FICK POLISEN ETT SPYDIGT BREV, OCH ETT JULKORT SKIC­KA­DES TILL CAT­HE­RI­NE HE­AD­LANDS SÖRJANDE FA­MILJ.

Världens Största Brottsmysterier - - Mördaren I Tynong North -

Bre­vet som skic­ka­des till polisen år 1989 var gans­ka skräm­man­de och av­sän­da­ren påstod sig ve­ta mer om de olös­ta kvin­nomor­den. Det hand­skriv­na bre­vet var adres­se­rat till då­va­ran­de kom­mis­sa­ri­en hos Victo­ria-polisen, Kel Gla­re, och posta­des den 1:a maj. Det var fullt av fel och märk­li­ga tec­ken. Bre­vet fång­a­de ome­del­bart po­li­sens in­tres­se då det in­ne­höll käns­lig in­for­ma­tion som ti­di­ga­re ald­rig of­fent­lig­gjorts: ”Hit­ta­de du bro­schen som Mil­ler ha­de på sig på dagen hon dog?”, el­ler ”Sil­ve­rör­häng­e­na med blå fåg­lar som till­hör­de Cat­he­ri­ne”.

In­for­ma­tio­nens kor­rekt­het fick polisen att tro att bre­vet in­te ba­ra var ett sjukt skämt. Brev­skri­va­ren hå­na­de polisen med frå­gor som ”Har ni kört fast?” och ”Be­hö­ver ni hjälp?” Ut­drag från bre­ven åter­gavs i en del tid­ning­ar, bland an­nat The He­rald och Sun-news Picto­ria.

Någ­ra må­na­der in­nan bre­vet togs emot av polisen i de­cem­ber 1988 fick Cat­he­ri­ne He­ad­lands mam­ma ett skräm­man­de julkort där gär­nings­man­nen skröt om att han skul­le få Tru­ro-mor­den i Ade­lai­de att ”se ut som bus­streck”.

Tru­ro-mor­den var en se­rie mord un­der pe­ri­o­den 1976–1977 som be­gicks av pa­ret Christop­her Wo­rell och Ja­mes Mil­ler. Sju kvin­no­lik hit­ta­des ned­gräv­da i och runt den sydaustra­lis­ka sta­den Tru­ro. År 1977 dog Wor­rell i en bi­lo­lyc­ka, 23 år gam­mal. Ef­ter det be­gicks det inga fler mord. Han var en ka­ris­ma­tisk so­ci­o­pat och den dri­van­de kraf­ten bakom mor­den med den blint för­äls­ka­de Mil­ler i ha­sor­na.

Här är bre­vet:

Bre­vet kun­de spå­ras till fäng­el­set i Pent­ridge som var en av Mel­bour­nes högsä­ker­hets­an­stal­ter. Det var ett be­ryk­tat fäng­el­se som hu­se­rat kri­mi­nel­la kän­di­sar som Mark ”yx­mör­da­ren” Re­ad och Ned Kel­ly. Polisen trod­de där­för in­te att det var mör­da­ren som skri­vit bre­ven men att av­sän­da­ren kan ha ve­tat vem mör­da­ren var. Han kanske fick be­talt för el­ler blev ho­tad till att skri­va de skräm­man­de bre­ven?

”Står Ty­nong-map­pen och sam­lar damm? För­står ni in­te att ni har att gö­ra med ett mass­mord ut­an mot­styc­ke i det här lan­dets historia!” ”Jag hop­pas att jag in­te gör dig och fa­mil­jen oro­li­ga nu när jag skri­ver till dig. Jag kan för­stå den smär­ta och sak­nad ni mås­te kän­na ef­ter kä­ra Cat­he­ri­ne, ut­an att ve­ta om en el­ler fle­ra gär­nings­män kom­mer bli tag­na. Men det nya året kan bli bra för er! Sa­ker kan kom­ma att av­slö­jas, gär­nings­man­nens namn! Vars gär­ning­ar kom­mer få Tru­ro att se ut som re­na bus­streck! PS: Jag vill ta kon­takt på ny­år! Ano­nym vän!”

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.