UT­RED­NING­EN

TROTS ATT MOR­DEN KOPPLADES IHOP 30 ÅR SE­NA­RE HAR POLISEN IN­TE LYC­KATS LÖ­SA DET.

Världens Största Brottsmysterier - - Bunnyn Och Skolflickan -

Mor­den på Eve Stratford och Lynne Weedon kun­de ty­värr in­te kny­tas till varand­ra för­rän 30 år se­na­re. År 2006, då det gjorts sto­ra ge­nom­brott in­om Dna-test­ning, kun­de polisen be­kräf­ta att det rör­de sig om sam­ma gär­nings­man.

Metro­po­li­tan-po­li­sens första ut­red­ning av mor­det på Play­boy-bunnyn ute­slöt snabbt Strat­fords pojk­vän To­ny Pri­est och han kun­de se­na­re ock­så le­ve­re­ra Dna-prov som fri­a­de ho­nom från al­la miss­tan­kar.

Uppmärksamheten rik­ta­des mot den av­slö­jan­de ar­ti­keln i tid­ning­en May­fair som ha­de runt 400 000 lä­sa­re per må­nad. Kanske ha­de den vå­ga­de ar­ti­keln in­spi­re­rat mör­da­ren? May­fair­re­dak­tö­ren Da­vid Bren­ner som skrev ar­ti­keln be­rät­ta­de att han ha­de in­ter­vju­at Stratford på te­le­fon och in­te ha­de träf­fat hen­ne i verk­lig­he­ten. Men polisen ha­de svårt att tro att Bren­ner fak­tiskt ald­rig träf­fat Stratford.

Fo­to­gra­fen Pe­ter Pugh-cook var ock­så miss­tänkt. Han ha­de ta­git bil­der­na till bå­de den syd­af­ri­kans­ka tid­ning­en och till kri­mi­nal­ro­ma­nen vars om­slag tyck­tes för­ut­spå Strat­fords död. Det kom fram att art director Ken Simms ha­de bli­vit för­tjust i Stratford un­der fo­to­gra­fe­ring­en och frå­gat om hen­nes num­mer. Men det vil­le in­te Stratford läm­na ut, och skrev istäl­let ned hans num­mer i sin ka­len­der dagen ef­ter. På grund av det­ta häk­ta­des Simms över nat­ten och för­hör­des av polisen. Ut­re­dar­na miss­tänk­te ock­så en be­kant till Stratford som hon lär­de kän­na på Play­boy, Ab­dul Kha­wa­ja. Han kal­la­des ”lil­le Ab­dul” av si­na kol­le­gor och var en om­tyckt och populär med­lem i klub­ben. Lil­le Ab­dul be­sök­te klub­ben var­je dag och tyck­te om att um­gås med kvin­nor­na, sär­skilt Bunny Ava. Han stod där­för högt upp på po­li­sens lis­ta över miss­tänk­ta. Polisen John Mc­fad­ze­an som an­sva­ra­de för ut­red­ning­en be­rät­ta­de att ”tre män med oli­ka bak­grun­der från oli­ka de­lar av Lon­don er­kän­de mor­det. De här fals­ka er­kän­nan­de­na var lät­ta att av­slö­ja. Att er­kän­na stryp­ning när mord­vap­net var en kniv ta­lar sitt eget tyd­li­ga språk”.

Po­li­ser­na från Ley­ton CID i öst­ra Lon­don la­de ett par år på ut­red­ning­en in­nan de tving­a­des läg­ga ner ar­be­tet och ar­ki­ve­ra ma­te­ri­a­let. Trots nog­gran­na ge­nom­sök­ning­ar hit­ta­de man ald­rig mord­vap­net där Lynne Weedon bli­vit mör­dad, men ef­ter ob­duk­tio­nen spe­ku­le­ra­de man i om det kun­de va­ra en tung ham­ma­re. Polisen sök­te ige­nom hund­ra­tals brotts­re­gis­ter som till­hör­de döm­da sex­brotts­ling­ar och för­hör­de dem, men det­ta gav hel­ler inga re­sul­tat.

Till sist kom det ti­di­ga­re nämn­da DNAge­nom­brot­tet. År 2006 star­ta­des det en grupp kal­lad Ope­ra­tion Stelth, som skul­le gå ige­nom gam­la mord­fall och som led­des av Metro­po­li­tan­po­li­sens stab. Grup­pen fick i upp­drag att gå ige­nom gam­la, olös­ta mord­fall i hu­vud­sta­den. Det rätts­me­di­cins­ka be­vis­ma­te­ri­a­let från bå­de Stratford och Weedon ha­de be­va­rats. Där­för kun­de polisen, ge­nom att an­vän­da lik­nan­de Dna-ana­ly­ser som ett verk­tyg i ut­red­ning­en, se att gär­nings­män­nen ha­de sam­ma ge­ne­tis­ka fin­gerav­tryck. De här uni­ka ge­ne­tis­ka spå­ren ute­slöt bå­de den av­lid­ne Ab­dul Kha­wa­ja (via DNA som häm­tats från hans son) och May­fair­re­dak­tö­ren Da­vid Bren­ner.

Den 23:e april 2015 var det 40 år se­dan mor­den be­gicks och polisen ut­lys­te en be­lö­ning på 40 000 pund för upp­lys­ning­ar om de två mor­den. Be­lö­ning­en upp­märk­sam­ma­des i det brit­tis­ka programmet Cri­me­watch. Programmet är po­pu­lärt och har gått i många år på BBC One. Det­ta gav inga re­sul­tat.

Utre­da­ren No­el Mchugh sa att ”jag är över­ty­gad om att nå­gon där­u­te har in­for­ma­tion om vem som ut­fört då­den. Det är helt otänk­bart att en mör­da­re kan hål­la det­ta helt hem­ligt i 40 år”.

Mchugh tän­ker sig att mör­da­ren mås­te ha nämnt nå­got om mor­den. Kanske till en vän, part­ner el­ler cell­kam­rat. Polisen räk­nar med att gär­nings­man­nen nu är i 60-70-års­ål­dern.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.