Di­a­mant­kup­pen i An­twer­pen

DE PLA­NE­RA­DE EN DI­A­MANT­KUPP. DE GE­NOM­FÖR­DE EN DI­A­MANT­KUPP. MEN FICK DE MED SIG NÅG­RA DIAMANTER?

Världens Största Brottsmysterier - - Innehåll -

År­hund­ra­dets di­a­mant­kupp.

Det är den 16:e feb­ru­a­ri 2003 och Agim De Bruyc­ker be­fin­ner sig in­ne i ett av värl­dens säk­ras­te valv, två vå­ning­ar un­der mark, mitt i An­twerp World Di­a­mond Cent­re. En 30 cen­ti­me­ter tjock och tre ton tung stål­dörr som kla­rar tolv tim­mars kon­ti­nu­er­lig borr­ning skyd­dar in­ne­hål­let. För att kom­ma in krävs en nyc­kel och en fyr­siff­rig kod på ett kom­bi­na­tions­lås med 100 siff­ror och 100 mil­jo­ner möj­li­ga kom­bi­na­tio­ner.

När lås­sy­ste­met till sist släppt in dig sänks en gal­ler­grind ned bakom dig. Över­vak­nings­ka­me­ror hål­ler ett öga på dig, oav­sett om du är en be­sö­ka­re el­ler en in­kräk­ta­re. Dess­utom re­gi­stre­ras allt du gör av seis­mis­ka och in­fra­rö­da sen­so­rer samt sen­so­rer som ger ut­slag på vär­me och rö­rel­se. En mag­net­sen­sor är pro­gram­me­rad att slå larm om du in­te hin­ner till val­vets bak­re vägg och lyc­kas slå in des­ar­me­rings­ko­den i tid.

Man skul­le kun­na tro att diamanter, guld, kon­tan­ter och ju­ve­ler till ett vär­de av 100 mil­jo­ner dol­lar var or­dent­ligt skyd­da­de mot in­ter­na­tio­nel­la ju­vel­tju­var. Åt­minsto­ne trod­de man det fram till den här dagen.

De Bruyc­ker ser upp­gi­vet ut över ka­ta­strof­om­rå­det han be­fin­ner sig i: Dus­sin­tals upp­brut­na för­va­rings­box­ar lig­ger släng­da på hög på gol­vet till­sam­mans med bi­tar av brå­te och öpp­na smyc­kesas­kar. Det ser ut som ett köp­cent­rum vid stäng­nings­tid un­der mel­lan­da­gar­na.

Agim De Bruyc­ker, en av che­fer­na på värl­dens en­da di­a­mant­po­lis­av­del­ning, slår num­ret till sä­ker­hets­fö­re­ta­get som be­va­kar val­vet i An­twerp World Di­a­mond Cent­re. ”Vil­ken sta­tus har lar­met?” frå­gar De Bruyc­ker. ”Det funkar bra”, sva­rar ope­ra­tö­ren i Secu­rilink, som har följt sig­na­ler­na från skatt­kam­ma­ren. ”Val­vet är säk­rat.”

”Så var­för står dör­ren vidöp­pen och jag på in­si­dan?!” frå­gar De Bruyc­ker syr­ligt och läg­ger på.

Ba­ra nå­ga da­gar ti­di­ga­re blev Le­o­nar­do Not­ar­bar­to­lo, en på­stått se­ri­ös di­a­mant­hand­la­re, in­släppt i val­vet av en vakt som ef­ter fle­ra be­sök ha­de bli­vit van vid Not­ar­bar­to­lo. Han gick bort till sin för­va­rings­box och drog sig där­ef­ter tillbaka. Han fis­ka­de upp en li­ten burk van­lig hår­spray från jack­fic­kan och spray­a­de vär­me­sen­sorn. Den tun­na ol­je­fil­men som fast­na­de på sen­sorn skul­le sät­ta den ur spel fem mi­nu­ter ef­ter att den

ak­ti­ve­rats. Di­a­mant­hand­la­ren

gick tillbaka till sin för­va­rings­box för syns skull in­nan han lugnt gick ut ur val­vet.

Det här var på in­tet sätt det första ste­get i Not­ar­bar­to­los plan att rå­na det ”oge­nom­träng­li­ga” val­vet. Att ta sig runt sä­ker­he­ten på ett stäl­le som An­twerp World Di­a­mond Cent­re ha­de ta­git må­na­der av nog­grann pla­ne­ring av mer än en per­son.

”Jag har en plan”

Not­ar­bar­to­lo ha­de bör­jat re­kog­no­se­ra re­dan två år ti­di­ga­re. Han be­sök­te cent­ret ut­styrd med en li­ten ka­me­ra, ka­mou­fle­rad som en pen­na, i bröst­fic­kan. Di­a­mant­di­strik­tet i An­twer­pen står för mer än 80 pro­cent av världs­han­deln med rå­di­a­man­ter och om­sätt­ning­en upp­går till mer än 50 mil­jar­der dol­lar. Här är sä­ker­he­ten a och o. Just där­för skul­le det bli rik­tigt då­lig stäm­ning om nå­gon bör­ja­de fo­to­gra­fe­ra i om­rå­det, för att in­te ta­la om om nå­gon skul­le ta med sig en ka­me­ra till själ­va val­vet. En fin­klädd di­a­mant­hand­la­re med en dyr pen­na i fic­kan väck­te där­e­mot inga miss­tan­kar.

Med 100 fo­to­gra­fi­er som grund kun­de Not­ar­bar­to­lo få en kon­takt i di­a­mant­di­strik­tet att ska­pa en re­pli­ka av val­vet. In­te en li­ten mo­dell som ar­ki­tek­ter an­vän­der sig av, ut­an en näs­tan ex­akt ko­pia i sam­ma stor­lek som ori­gi­na­let. Det här ”trä­nings­val­vet” bygg­des upp i en la­ger­bygg­nad långt bort från upp­märk­sam­ma blic­kar i di­a­mant­di­strik­tet.

När re­pli­kan av val­vet stod på plats var det dags att skaf­fa den ex­per­tis Not­ar­bar­to­lo be­höv­de för att få job­bet gjort. Hans kom­pan­jon hyr­de in tre skum­ma men myc­ket dis­kre­ta per­so­ner, som kun­de ha kli­vit rakt ut ur fil­men Oce­an’s Ele­ven. Not­ar­bar­to­lo kän­de ba­ra till de­ras pseu­do­ny­mer: ”Monst­ret” var en enorm karl, vars spe­ci­a­li­tet var att ta sig in ge­nom låsta dör­rar, han­te­ra elektro­nis­ka mo­jäng­er och kö­ra flykt­bil. ”Ge­ni­et” var som nam­net an­ty­der en mäs­ta­re på att över­lis­ta de mest avan­ce­ra­de larm­sy­ste­men värl­den nå­gon­sin skå­dat. Sista nam­net på lis­tan var ”Nyc­kel­kung­en”, en 60 år gam­mal låssmed. Han var, som den bäs­ta i sitt slag på för­falsk­ning­ar, själv­skri­ven för job­bet med att ko­pi­e­ra den 30 cen­ti­me­ter långa valv­nyc­keln.

Det per­fek­ta ögon­blic­ket

Må­nad ef­ter må­nad gick till att for­ma pla­ner­na, och i feb­ru­a­ri 2003 var den sista punk­ten på lis­tan ba­ra taj­ming­en. När skul­le de ut­fö­ra år­hund­ra­dets kupp? Sva­ret skul­le ser­ve­ras till di­a­mant­li­gan på ett sil­ver­fat: Di­a­mond Ga­mes kom till sta­den. Se­mi­fi­na­ler­na i ten­nistur­ne­ring­en där värl­dens bäs­ta kvinn­li­ga spe­la­re (till ex­em­pel Ve­nus och Se­re­na Wil­li­ams) möt­te varand­ra i raff­lan­de matcher. Det här ver­ka­de va­ra en helt ide­a­lisk tid­punkt att gö­ra det på.

Al­la, från be­kan­ta till kän­di­sar, skul­le be­fin­na sig i Sport­pa­leis för att föl­ja tur­ne­ring­en, me­dan Di­a­mant­di­strik­tet mer el­ler mind­re skul­le stå helt tomt.

Pre­cis fö­re mid­natt sväng­de det in en Peu­geot 307 med fy­ra män vid en över­gi­ven bygg­nad på bak­si­dan av Di­a­mond cen­ter.

En av dem var ”Spee­dy”, Not­ar­bar­to­los skurk­ak­ti­ga part­ner se­dan många år tillbaka. Han läm­na­de bi­len me­dan Not­ar­bar­to­lo satt kvar i fö­rar­sä­tet. De dyr­ka­de upp dör­ren till det ned­släck­ta hu­set, gick tvärs ige­nom bygg­na­den och kom ut på bak­går­den som låg pre­cis in­till de­ras mål för nat­ten. Nu skul­le det vi­sa sig om de­ras plan höll måt­tet.

”Ge­ni­et” klätt­ra­de upp på bal­kong­en på en an­nan vå­ning med hjälp av en ste­ge som de gömt där ti­di­ga­re. För att

I FEB­RU­A­RI 2003 VAR DEN SISTA PUNK­TEN PÅ LIS­TAN TAJ­MING­EN

und­vi­ka att bli upp­täckt av vär­me­sen­so­rer­na höll han en stor po­ly­es­ter­plat­ta fram­för sig. Han pla­ce­ra­de plat­tan fram­för sen­sorn, och se­dan kun­de de and­ra med­lem­mar­na i li­gan klätt­ra upp ut­an att bli upp­täck­ta. De sat­te för­sik­tigt svar­ta plast­på­sar på över­vak­nings­ka­me­ror­na in­nan de gick vi­da­re i bygg­na­den och se­dan tog kurs mot käl­la­ren och val­vet.

I Not­ar­bar­to­los ögon såg valv­dör­ren än­nu mer av­skräc­kan­de ut än den ha­de gjort för­ra gång­en, men nu ha­de män­nen med sig de verk­tyg som krävdes för att bry­ta upp me­tall­mo­no­li­ten. ”Ge­ni­et” sat­te fast en spe­ci­al­gjord alu­mi­ni­um­kloss på de två pa­ral­lel­la plat­tor­na på mag­net­fälts­ge­ne­ra­torn som satt på valv­dör­ren, så att de kun­de los­sa skru­var­na i dör­ren och öpp­na den ut­an att stö­ra mag­net­fäl­tet och sät­ta igång lar­met.

”Ge­ni­et” sat­te ome­del­bart igång med att knäc­ka kod­lå­set. En in­te allt­för svår upp­gift, då han sett hur det gick till, då på en film som Not­ar­bar­to­lo ta­git med en spi­onka­me­ra som han ha­de pal­ce­rat på brand­släc­ka­ren vid dör­ren.

”Nyc­kel­kung­en” ha­de an­vänt sig av sam­ma vi­deo för att gö­ra den sto­ra nyc­kel­ko­pi­an till valv­dör­ren. När han tit­ta­de på fil­men fick han plöts­ligt se nå­got lus­tigt: De an­ställ­da bru­ka­de, istäl­let för att lå­sa in nyc­keln på ett sä­kert stäl­le, hänga upp den på en krok i ett uppehållsrum i när­he­ten. Där­för kun­de ”Nyc­kel­kung­en” li­ka gär­na an­vän­da ori­gi­na­let. Det var ing­en vits med att det blev tyd­ligt att de ha­de gjort en ko­pia, tyck­te han.

Siff­ror­na i kod­lå­set klic­ka­de på plats, välsmor­da cy­lind­rar ro­te­ra­de ut­an pro­blem, bul­tar­na gled tillbaka och valv­dör­ren gled ljud­löst upp. Så långt gick allt en­ligt pla­nen. Li­gan ha­de släckt lam­por­na i rum­met för att und­vi­ka att ljus­de­tek­to­rer­na i val­vet skul­le ak­ti­ve­ras, och nu kun­de ”Nyc­kel­kung­en” än en gång bril­je­ra. Det blev li­te av ett an­tik­li­max. Det tog ex­per­ten ba­ra någ­ra ögon­blick att dyr­ka upp gal­ler­grin­den, som öpp­na­de sig ljud­löst som en katt med filt­toff­lor. ”Monst­ret” tog el­va nog­grant ko­re­o­gra­fe­ra­de steg in i mörkret. Han an­vän­de fing­rar­na för att kän­na sig fram i mörkret och tog bort plast­lag­ret som skyd­da­de led­ning­ar­na till larm­sy­ste­met, och kopp­la­de om dem. Nu var det fritt fram att gå in i det all­ra he­li­gas­te.

DE AN­STÄLL­DA BRU­KA­DE HÄNGA UPP NYC­KELN I ETT UPPEHÅLLSRUM ISTÄL­LET FÖR ATT LÅ­SA IN DEN PÅ ETT SÄ­KERT STÄL­LE

Ta by­tet och stick

Män­nen gick myc­ket för­sik­tigt fram, och bör­ja­de bry­ta upp för­va­rings­box­ar­na i näs­tan to­talt mör­ker. In­ne­hål­let töm­des di­rekt ner i de med­hav­da väs­kor­na ut­an att un­der­sö­kas först. I det sva­ga fick­lamps­lju­set kun­de de ur­skil­ja guld­tac­kor, mäng­der av sed­lar i oli­ka va­lö­rer och in­te minst de små skinn­på­sar­na som Not­ar­bar­to­lo viss­te in­ne­höll rå­di­a­man­ter till ett vär­de av fle­ra mil­jo­ner dol­lar.

109 för­va­rings­box­ar se­na­re bör­ja­de dagen så sak­te­li­ga att gry. Män­nen slu­ta­de bor­ra och ”Spee­dy” gav be­sked till Not­ar­bar­to­lo att det var dags att ge sig tillbaka sam­ma väg som de ha­de kom­mit in. på grund av det tunga by­tet tog det be­tyd­ligt läng­re tid att kom­ma ut ,men sex tim­mar ef­ter att de ha­de par­ke­rat vid den över­giv­na lo­ka­len var det änt­li­gen dags att be­ge sig till Not­ar­bar­to­los lä­gen­het och få full över­sikt över by­tet.

De drog upp blixt­lå­sen på väs­kor­na och han­te­ra­de guld­tac­kor­na och se­del­bun­tar­na som om de var sår­ba­ra marsvins­ung­ar. ”Monst­rets” hand ska­ka­de när han grep tag om en av de små på­sar­na, för­de un­dan skinn­loc­ket och fann …

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.